Vattnar “tanterna”. Flyttar. Pelargoner får ge vika för vinter. Innanfönster skall in. De får inte plats. Jag pratar lite snällt med dem. Berättar att snart är det vår. Sticklingstid, omplantering och en ny säsong för dem som drottningar där i norrfönstret. Japp. Norr. Förvånar mig att de trivs bäst där. Men så är det. I söderfönstren kämpar de. Vill inte. Möjligen är den min närhet som förminskar. Vet inte. Norr är bäst. Tydligen.
En ny dag har börjat här i låtsasvärlden.
Jag ger upp. Lite tidigare än vanligt. Ögon grusas. Måne förkylning på väg. Vill inte. Hinner inte. Men där finns inte val. Möjligen vitlök. Eller annan huskur. Men jag står upp. Tar emot. Om det nu blir så. Det vet man imorgon. Om det snörvlas. Om ocool gubbe vill ligga kvar i sängen när han borde gå upp.
På sjukhuset. Senast och före det och före det. Jag behöver ingen bedövning. De flesta, ja nästan alla, behöver det säger sköterskan. Det är beundransvärt tydligen. Och jag tänker på mannen på sjukhuset som gick igenom samma operation som jag. Han som hade så jävla ont. Morfinerade sig när jag klarade mig med Alvedon. Tänker att man är olika. Inte bättre eller sämre. Vi har bara olika konstruktion. Smärta ÄR personligt och därmed basta. Och åt helvete med det där beundransvärda. Tänk om de som har ondare känner saker som jag aldrig kommer ett få känna. Tänk om en smekning av deras käresta också känns tusen gånger mer än en smekning gör av min käresta på min arm. Vem är förloraren då? Vem har den mest beundransvärda nervuppsättningen då? Vi är olika. Allesammans. Tittar man från olika vinklar är vi alla en av de beundransvärda. De som bara ser ett är bara dumma i huvudet. Fast det vet vi ju. Har alltid vetat. Ändå styr de och ställer i så mycket tänkande och görande. Åt helvete med det.’
Nu soptunna, hulk, bok. Sen sova. Imorgon är en annan dag. Förkyld eller inte återstår att se. Nu ger jag upp för ikväll.
God natt!
Jsg kokar te. Ser på pelargonen där i fönstret. En av mina “tanter”. Japp jag kallar dem så. Gänget av pelargoner som ofta får mig att le av hänförelse över deras skönhet här på låtsaskontoret.
Jag talar om för dem att väderprognosen säger att allt det där vita där ute, det skall smälta bort igen. “Senast imorgon” lovar jag. Inget nytt snöfall i sikte. På ett tag. Vi ser bara tio dagar in i framtiden och det med stor osäkerhet. “Så håll ut kära tant”. Blomma för livet några veckor till. Låt oss låtsas att Sydafrikanska slätter blommar någon vecka här i överflöd, ja som en blek men kär reproduktion då, inne på ett låtsakontor i Los. Ja och låt oss längta dit. Till sol och hav och frihet och en annna värld.
En ny vecka här. Man borde hinna en del. Visserligen tjuvstartade min vecka igår. Men jag lär väl inte hinna lika mycket som jag hoppas ändå. Men med ålder infinner sig ett visst lugn., Man upprörs inte så lätt över dylika ting. Gräver på istället där i sin grop.
“Sophämtning” är en enda noteringen i kalendern den här veckan. Inget att bli för exalterad över. Nog skall man väl orka med att baxa fram den där tunnan. Ja ta tillbaks den också. Nu till dess vinterplats. Nära huset. En eftergift för årstiden.
Ambitionen för höger arm är att jag skall kunna kamma mig och klä mig. Fyioterapeutinstruktioner från sjukhuset. Det går utför. Eller tillbaks. Jag måste få med “skotta snö” där också. Annars går det ju inte. Nej inte alls.
Men gammal. Kan leva med det där också.
Såklart.
Nu skall jag dricka mitt te. Sen vänta tills solen går ner ordentligt bakom bergen igen. Borde väl vara helt nedgången vid midnatt ungefär. Under tiden låtsasjobbar jag väl lite. För freden.
Microsoft skall som bekant bygga datacenter i Gävle. Det kommer att innebära sen stort antal transport. Ja då erbjuder Microsoft sig att bygga en ny väg dit och ny påfart på E4’an. Bara sådär liksom. Man får en liten, liten förståelse om hur mycket pengar allt det där handlar om…
Det vila här. Inte mycket annat sker. Jo, jag ställer ner shunten på Hulken eftersom det är alldeles för varmt och jag hämtar en bunke potatis i källaren på samma gång. Jodå, jag läser också en och annan rad. Men inte för många och det där läsandet hör ändå till “inget gör” kategorin.
Annars regnar det. Litervis. Fast bättre det såklart än snö. Men det hotas med sådan imorgon såklart. Den som lever får se. Den kommer när den kommer. Det finns inget man kan göra något åt det.
Jag får nog hälla upp ett glas whisky för att göra det här mycket lättsamma levernet riktig rättvisa. En pool och lite sol hade fulländat alltsammans. En brasa skulle kunna vara ett alternativ där men det är redan FÖR varmt för att peta in någr pinnar där och tända på.
Man har det alltså bra. Behöver inte ge sig ut att leta mat. Inte ens godis. Skåpen är fyllda. Man har dragit en vinstlott i det där lotteriet som ständigt pågår här på jordklotet. Född på rätt plats. HAr man verkligen gjort sig förtjänt av det?
Möjligen skulle man ta sig en dusch. Se det som dagens kraftansträngning i så fall.
Japp, så får det bli.
Tjing!
Nyss, alldeles nyss, för en liten stund sedan var det måndag. Man hade en hel obruten vecka framför sig. Skulle hinna… ja rent av göra “klart “saker.
Men nu siter man här. Det är en kvart kvar på veckan. Den låtsasarbetande delen alltså. Man har inte hunnit me allt man tänkte sig att hinna med. Som det alltid är. Som det alltid kommer att förbli. Turligt nog har man varit med om det där förut. Ofta. Tillräckligt ofta för att ta det där med jämnmod.
Ett alternativ skulle såklart kunna vara att fortsätta att jobba fast det är fredag. Men där är jag ovillig. Jag har försökt haft fredagar lediga hur än jäktigt och stressigt det än varit. Andra dagar går bra att jobba på. Det Inkluderar lördagar och söndagar. Men fredagskvällar. Nope. Skall den regeln brytas behöver det vara kris. Sådetså.
Nu känner jag mig tämligen sönderkörd av låtsasjobb just nu. Behöver vila. Japp, man behöver det också. Saker kan vara hur roliga som helst. Tyvärr innebär det oftast att jag somnar på grön IKEA soffa efter att ha fått en bit mat. Jag brukar säga, nåja “be”, K att väcka mig om en halvtimme. Men det gör hon aldrig eftersom “jag sover så skönt”, och därför vaknar jag alltid sent, när det är dags att gå och lägga sig, och har missat både långfilmer och serier. Själva vitsen med mysfredag,
Liksom.
Fast jag har inga planer för att jobba imorgon heller. Jo kanske här hemma med något. Men inget låtsasjobb. Absolut inget låtsasjobb. Ja åtminstonde inte förrän på söndag. Då när man har en hel obruten vecka framför sig igen, alltså eoner av tid att åstadkomma saker på.
Besöket hos hälsocentralen gav åtminstone positiva besked idag. Nu behöver jag bara besöka dem en gång i månaden framöver. Framgång. Ja visst skall den dessutom föda framgång. Det är ingen måtta isåfall på allt positivt.
Jag har 774 dagar kvar till pensioneringen idag. De flesta drömmer väl om vila vid den punkten. För mig är det precis tvärt om. Slut på låtsasarbete. Jobb på riktigt. Ja jävlar. Tills man dör. Ja om man inte gör det före. Har hänt fler än mig. Numera tar man ingen morgondag för given. Fat det har nog jag aldrig gjort. Kanske när man var barn. Men knappast som vuxen.
Snön har smält bort igen. Men det är såklart bara en tidsfråga nu innan den lägger sig och stannar där. Man får ta det där. Det finns mysighet med snö också.
Fast nu alltså helg. Backuper är på väg mot sina destinationer. incheckningar gjorda, Skärmas skall slås av. Just nu tar det en full dag att få iväg en minimal backup. Om någon vecka skall det där förändras när ljuset äntrar fibern. Det blir antaglöigen bra, Eller bättre. Hoppas man. Nya möjligheter kommer in i kåken i alla fall. “Hurra” borde man väl ropa. Då. Inte än. Man skal över bäcken först som vi alla vet.
Trevlig helg – Socialister!