Category: Betraktelser & Berättelse

Kryper till korset och beställer en pall pellets. NO levererar snabbt som en iller som vanligt. Fyra pallar björkved följer med på köpet. Här skall eldas (utav bara helvete). De sista orden kan känsliga läsare bortse ifrån. japp, rubriken och kommande utbrott också.

Så han får hosta igång idag då alltså Hulken. Men bara tillfälligt. Åtminstone om det inte blir kallare väder. Skönt är det såklart. Varm som en sommarkväll i Juli. Inomhus.

Men det som inte är så skönt är att jag tvingas springa upp och ner i trappen mellan pannrum och kontor idag. Har nog tagit trappen ungefär femtio ++ gånger vid fyratiden och det blir några gånger till. Anledningen är avsaknaden av laptop och pågående låtsasinstallation. Knän och ben ropar “lugna dig pysen” men inte lyssnar man på sådant. Inte en sådan här dag när mätvärden börjar rasa in. Det blir liksom roligare då. Jag har alltid varit en vrång jävel. Alvedon till kvällen heter lösningen man får ta till.

Appen på telefonen som skall hålla reda på att och hur mycket jag rör mig säger att jag rört mig i fem minuter idag. Den kan dra åt helvet den med. Fast brottslingen i sammanhanget är nog snarare min telefons sensorer som inte fungerar som de skall. En dag skall jag be den – Motorolan – dra åt helvete också, men just nu får den duga, trots spräckt och hjälpligt lagad skärm. En gåva dessutom. Man kastar inte bort gåvor i första taget.

Helt plötsligt kommer det in mätdata på varmvattenförbrukningen. Vi får se om det blir några aha-upplevelser av det. Jag gissar i alla fall att vi befinner oss långt ifrån hihi-upplevelser i det sammanhanget.

Det är höst. Jag lyssnar fortfarande på Winnerbäck. Musik som passar mitt sinne. Det där blåa finna alltid inom mig. Har alltid gjort det. Och jag skulle inte vilja att det var på något annat sätt. Värden har nog med flabbare utan att jag skall sälla mig till det glada gänget.

En dagsdos antibotika kvar nu. Sen så. Sepsis eller frihet. Varannanveckasprat med överläkare Sandström i Gävle imorgon. En trevlig prick. Femtiosexa han med. Får väl klaga över onda ben. Stackarn, måste lyssna. Borde kanske håll tyst. Säga “allt är finemang”.

Fast Hudiksvall och sjukhus nästa vecka och sen dit igen veckan efter det. Klippkort. Trött på sjukvård. Trött till och med på sjuksköterskor. Nåja, nästan. I alla fall inte trött på alla.

Men nu har jag några bra låtsasarbetstimmar framför mig. Jo. Låtsassaker görs bäst under låtsasarbetstid.

Liksom.

Ja det är ju tur att man inte har allt för många besökare. Det bör väl framgå med all önskvärd tydlighet av ovanstående bild. Men mina “lödögon” behöver jag överallt numera om jag skall göra någon installation. Ja sen måste man ju ha Lars Winnerbäcks sista i öronen konstant. Har snurrat i princip hela tiden här efter släpp. Som tur kommer en ny låt varje dag så lite förnyelse sker. Har längtat efter ny musik. Fick det. Gillar!

“Du är hur och vem och vad du vill” – Jo det kan du skriva ujpp herr Winnerbäck.

Kör nog det där imorgon också. Sen kanske det är dags för lite hårdare grejer. Eller inte…

Talgoxarna knackar frenetiskt på fönsterrutorna. Tycker det är hög tid för fröutdelning. Men någon jävla ordning får det väl allt vara också på den här kullen. Dom kan knacka näst dom vill. Oktober, mitten, gäller. Ja om inte snön kommer innan dess. Då kanske jag kan tänka om.

Två antibiotikadagar kvar. Där hoppas man på befrielse. Men inser ju att det kan gå åt andra hållet också. Om det finns någon som vill mig väl där ute, snälla håll en tumme. En stund i alla fall. Ingen ide att överdriva. Jag är en gammal gubbe.

Fast idag en bra dag. När det gäller ont. Det är i princip bara i natt som onda ben gjort ocoola gubbars liv surt. En ständigt antibiotikalös mage tänkte jag inte ta upp här eftersom det är så många som är kräsmagade av mina bloggläsare.

En bra dag också installationsmässigt även om jag använt onödigt mycket energi till att frysa. Men sakta går det såklart. Men morgondagen skall ägnas åt pannrum.

Nåja, nu börjar blodet rinna ur min näsa igen. Måste ta hand om det. God natt kära läsare.

Produkter som de som konstruerar dem inte använder själva är ofta bara skräp. Jo, man kan lyssna på användare, men i grunden får man bäst förståelse för en egen produkt när man själv (låtsas)arbetar med den.

När man som jag nu sitter och konfigurerar egna (låtsas)produkter så hittar man nämligen nästan alltid saker som man borde ha gjort bättre och annorlunda. De där upptäckterna är så?lart guld värda och hamnar direkt i åtgärdslistan någonstans högst där uppe på “åtgärdas först”.

En sak jag lärt mig med Grodans låtsasprodukter är att den där i/o listen som nästan alla Grodans kort har inte är bra. Det blir för trångt och bökigt med den och så kräver den att korten måste vara liggande för att fungera. Bättre då att ha break-out moduler med rejäla i/o lister. Men det kostar extrapengar såklart. Men som jag ser det nu är det värt det. Skall tänka om på den punkten till hösten 2021 när låtsasprodukter (KANSKE) blir riktiga produkter igen. Om man lever då och så och vad som nu händer med världen…

Annars är jag rätt nöjd. Grejer har snurra på kritiska positioner här och på andra ställen i världen nu i årtal utan problem. Register abstraktions modellen håller fortfarande men behöver hjälp av wizards etc som jag inte hunnit med att realisera annat än i specen. Hoppas hinna med sådant framöver. Det har jag å andra sidan säkert hoppats hinna med i sex sju år nu. Tid, tid, “ohhhh Han, hon, det, gud ge mig mer tid”.

Ändå kan man tycka att en sådan som jag har så mycker tid. Men en person kan som max låtsasarbeta ungefär som två manår. Typiskt arbetsbörda för varje egenföretagare innan man är tvungen att anställa. Man gör inte tre eller fyra, det går bara inte. Inte för någon. Fakta.

Fast mest fryser jag idag. Vi vägrar nämligen att sätta på värmen innan den 15/10’e som tidigast här på kullen. Snåla. Fattiga. Eller bara dumma. En dag, på segerns dag, skall jag köra igång värmen den sista augusti. Bara för att jag kan.

Jaha, jaha, nu så. Kör.

Äntligen dags för ny styrning av Hulken och varmvattenberedaren. Ja och styrning/avläsning av en hel del annat som liksom följer med på köpet.

Ni som följer bloggen vet min frustration under den tid jag grejat med det här och den fortsätter på alla sätt. Skruvar i kopplingslister som inte går att få upp t.ex. WTF. Eller tryckknappar som faller sönder bara sådär. Ja osv. Det som skulle ha tagit några dagar har tagit två veckor. Och än är det inte klart. Mycket är kämpigt såklart pga sjukdomsläget. Men skam den som ger sig.

Det har svurits mycket under den gångna helgen och den gångna veckan. Det kommer sannolikt sväras mer. Det är jag helt säker på.

Det kommer väl en genomgång och presentation av allt det här på grodans blogg vad det llder. Men just nu satsar jag på att få så mycket hårdvara som möjligt på plats innan vintern så jag kan koda mot den i när isande vinterstormar rasar utanför fönstren.

Så fredag, som börjar med hälsocentral för mig. CRP (snabbsänka). Som är bra. Mätning av vad. Rodnad. “Rosfeber” säger sköterskan. Den andra sköterskan som säger det nu. Sköterskor har sett mycket i verkligheten. Doktor säger “omöjligt” så mycket antibiotika som jag stoppar i mig. Läkare har sett många bilder i böcker. Någon har antagligen rätt. Orkar inte lyssna. Någon skit är det väl. Någon slags straffdom har fallit över mig.

Men fredag. Jag försöker fortfarande få till det där som skall fås till. Svär mest. Mycket blir det inte gjort. Blir så frustrerad att allt tar så lång tid, att allt är så svårt. Måste få till detta. Får använda helgen.

Fast annars är det såklart toppen. Ja utmärkt till och med. Känner tillförsikt fast det kanske inte verkar så här. På onsdag är antibiotikakuren avslutad. Finito. Det kan bli bättre. Det kan bli sämre. Fredags CRP lär väl bli en vana man får leva med.

Men soffa snart här alltså. Brasa med. Japp och whisky. Ett glas i alla fall. Eller två. Först höjer jag såklart glaset högt upp och riktar blicken mot Järvsö – helt enligt tradition – innan jag njutningsfullt tar min första (oförtjänta) sipp. Ny flaska. Ny smaksensation antagligen. Men oförtjänt.

Fast läser att om man har rosfeber har man feber. Oftast hög. Har icke. Är min termp över 36 är jag iof halvsjuk. Men under det nu. Så troligen icke rosrelaterat.

HallåMi-burgare idag alltså. De jag köpte där i Undersvik. Skall bli spännande att få tugga i sig en sådan. Min förmåga att tugga i mig saker har inte förändrats av sjukdomstillstånd. Denna gång skall sägas. Förra vändan fick jag plocka bort allt starkt eftersom, tungan inte pallade med. Bättre det där nu.

Egentligen hade jag inget emot att vakna upp i London imorgon. Men vid närmare eftertanke så skulle jag inte klara av att gå så mycket som det krävs vid ett sådant besök. Har vandrat i Stockholm med hälsporre en gång. Man lär sig något av sådant också.

Så storstad får gå bort. Kan man få sova lite längre, äta en god frukost på det och sen läsa en stund i soffan innan man ger sig på kabeltattandet igen, ja då är väl det det bästa. Ja brasa få med såklart. Recept på en perfekt lördag. Går med fördel att upprepa på en söndag. Om man vill.

Brasor är i sanningen underskattade. Men inte här. Vi har frusit under svåråren så att vissa delar av kroppen inte tinat upp riktigt ännu. Men jobbar på det där. En dag så nåt värmen hela vägen in i märgen.

Tycker Winnerbäck har fixat en ganska schysst platta utifrå de fyra jag hört hittills. Japp, har lyssnat några hundra gånger. Har tröttat ut mer än en person i min omgivning med min “musik på repeat”. Men så fungerar jag. Vill bli en del av låtarna innan jag bestämmer om jag tycker om eller inte. Ger man musik en chans gillar man det faktiskt ganska ofta. Det är därför spelningar i media (läs radio) är så viktiga. Det krävs ofta mer än en lyssning.

Borde byta olja i bilen också. Ja och tändstift. Fast helgen är intecknad alltså. Under veckan? Knappast. Men kanske. Vem vet. Bör ske innan vintern i alla fall. Helst.

Fast nu tänker jag ge mig. Missnöjd är jag över vad jag lyckats åstadkomma under veckan. Men det är som det är. Oftast känns det OK det där. Så någon gång måste det väl vara missnöje i hjärtat också när man vandrar upp för trapporna. Det är väl så den välsignade jämvikten skapas. Lite skit ch lite bra. Rör ihop ordentligt . Njut av lugnet.

Se där, jag gav mig inte. Men det tänker jag göra nu. Orkar inte mer. Åtminstone inte idag.

Trevlig helg!