Category: Betraktelser & Berättelse

Fredag. Men ingen soffa. Märklig känsla. Låtsasjobbar istället. Ja, eller skriver det här. Är väl till och med en nivå under låtsasjobb. Bloggandet. Vilan. Låt-tiden-bara-gå-sysselsättningen.

Anledningen till traditionsbrottet denna fredag är att K är på väg hem från bokmässan i Göteborg. Tåg med bibliotekarier från kommunen förmodas anlända i Ljusdal 22:40 och jag skall alltså hämta upp. Bibliotekariernas firmafest är nu alltså över och nu får “oseriöst vanligt folk” tillträde till alla skrivande och pratande om skrivande kändisar under helgen. Min erfarenhet är att “i de lugnaste vattnen…” och lugnare vatten än kring bibliotekspersonal kan man svårligen tänkas sig. Men å andra sidan. De är alla vildare än man kan tro. Det har man också lärt sig. En del rent av farliga. Fråga ilken bibliotekschef som helst. Men Göteborg och Svenska mässan tycks stå kvar. Om än ingången är blodigare idag än igår. Så det måste ha avläot ganska skapligt besöket i “lilla london” ändå,

Själv har jag knappat frenetiskt. Knappat i ren glädje. Inte en enda antiobiotikatablett har passerat min strupe. Visserligen gör det ont på sina ställen fortfarande. Men underteckna känner mer hopp. På hopp kan man leva länge. Allt detta alltså för att en överläkare tar en ordentlig till på röntgenbilderna. Bra. Bakterier, vik hädan – om ni inte redan gjort det – för här kommer jag. Sugen på liv och att leva. Ja en del tycker kanske inte att det här verkar vara ett riktigt lib. Men mitt liv är det. Ja och jag gillar det. Jag bestämmer. Definitivt ät det så. I den frågan.

Nackdelen med att ha K borta är att jag glömmer bort att äta. Ja lägga sig i tid också. Fast den här gången fattade jag nog aldrig riktigt att hon var borta. Egentligen. Man blir trögare med åren.

Men jag dök in i mitt såklart. Kan inte annat.

Fast till slut äter jag såklart. Snabbt och slafsigt. Ja sover med. M;en äta ensam, eller sova ensam, är ingen höjdare. Kan vi enas om det?

Man bör sända många tankar till de ensamma. Ofta. Så jävla roligt är det inte.

Svårt såklart att få något riktigt gjort när jag sitter och väntar på något. Man får leta sådant där som inte behöver så mycket koncentration. Som kan utföras lite mekaniskt. Tillverka sig ett script eller två. Japp, det fungerar.

Jo och ja. Kanske är det sådant jag skall ta tag i nu. Nästan en timme kvar innan jag måste brumma iväg ut i svarta kvällen.

Ja så får det bli.

Trevlig helg kamrater!

Glädje. Besked idag. Funkar allt nu efter att jag slutat med antibiotikan så blir det inga fler operationer av axeln. Ja jävlar! VILKEN GLÄDJE! Som en tipsvinst känns det som. En stor en. Det är klart att allt fungerar.

Petite är däremot inte så glad. Hon tycker absolut att allt skall vara som vanligt och att alla skall vara hemma.

Skjutsar K till Ljusdal. Hon skall på personalfest. I dagarna tre. I Göteborg. Biblioteksmässa. Biblotikariers stora årliga fest. Det är väl med det där som med musikers turneer. “What happens on tour stays on tour”. Vi som är hemma ställer inte för detaljerade frågor vid hemkomsten. Rädda för svaren. Men jag antar att de flesta av oss kan unna bibliotekarierna att få släppa loss såhär en gång per år.

Dessutom, Göteborg är en trevlig stad. Det har jag alltid tyckt.

Här hemma är det som vanligt. Låtsasjobbar man på rullar tiden liksom bara på. Men kanske skall man unna sig en whisky ikväll. Man är nu ändå gräsänkling. Det förpliktar.

Älgen, vår älg, rör sig här ute. Man hoppas den vågar sig upp i trädgården så att den få sig några äpplen. Annars får man väl bära ut ett gäng en bit ut i skogen. Den som skjuter vår älg dödar jag med mina bara händer. Jodå. Provskjut om du törs.

Kommer på att jag har glömt att äta lunch. Hmmmm…. Inte bra. Får försöka, anstränga mig riktigt, så att jag inte glömmer middagen också. Ja, kvällsmat hette det på min tid. Men tiderna var ungefär desamma och maten ungefär lika.

Utanför fönstret sträcker flädern på sig och går nästan förbi fönstret också. Drygt tre meter hög nu. Egentligen hade vi väl gett upp tanken att få fläder att ta sig här. Men ett sista försök. Kanske kunde vi få en liten en om vi planterade det som var kvar av den som stod ute i trädgården där vid väggen. Men “jäkulen” vad den har växt, Kul. Flädersaft av blommorna såklart. Mums. Nackdelen är att avloppet går där också. Kan ge problem i framtiden. Räknade inte riktigt med den här tillväxten såklart.

Apropå personalfest så borde väl Grodans Paradis ha en liten ditto också. Men en låtsaspersonalfest då såklart. Men vilt såklart. Serpentiner. Klackarna i taket. Öl och tårta. Eller något sådant. Ja det blir såklart bara jag. Men ändå. Jag är ju också bara på låtsas. Egentligen. Liksom.

Men låtsasjobba bör man annars låtsasdör man. Eller hur!?

Så då så —> .

Varför har jag nu hamnat i målgruppen för ett sådant här utskick?

I morse gjorde jag av med 29 liter varmvatten. Frugan bara 16 liter. Vafan, nu blir man säkert utpekad som husets uppenbara miljöbov också. Borde kanske koppla bort den där mätaren NU, innan det är för sent.

Kryper till korset och beställer en pall pellets. NO levererar snabbt som en iller som vanligt. Fyra pallar björkved följer med på köpet. Här skall eldas (utav bara helvete). De sista orden kan känsliga läsare bortse ifrån. japp, rubriken och kommande utbrott också.

Så han får hosta igång idag då alltså Hulken. Men bara tillfälligt. Åtminstone om det inte blir kallare väder. Skönt är det såklart. Varm som en sommarkväll i Juli. Inomhus.

Men det som inte är så skönt är att jag tvingas springa upp och ner i trappen mellan pannrum och kontor idag. Har nog tagit trappen ungefär femtio ++ gånger vid fyratiden och det blir några gånger till. Anledningen är avsaknaden av laptop och pågående låtsasinstallation. Knän och ben ropar “lugna dig pysen” men inte lyssnar man på sådant. Inte en sådan här dag när mätvärden börjar rasa in. Det blir liksom roligare då. Jag har alltid varit en vrång jävel. Alvedon till kvällen heter lösningen man får ta till.

Appen på telefonen som skall hålla reda på att och hur mycket jag rör mig säger att jag rört mig i fem minuter idag. Den kan dra åt helvet den med. Fast brottslingen i sammanhanget är nog snarare min telefons sensorer som inte fungerar som de skall. En dag skall jag be den – Motorolan – dra åt helvete också, men just nu får den duga, trots spräckt och hjälpligt lagad skärm. En gåva dessutom. Man kastar inte bort gåvor i första taget.

Helt plötsligt kommer det in mätdata på varmvattenförbrukningen. Vi får se om det blir några aha-upplevelser av det. Jag gissar i alla fall att vi befinner oss långt ifrån hihi-upplevelser i det sammanhanget.

Det är höst. Jag lyssnar fortfarande på Winnerbäck. Musik som passar mitt sinne. Det där blåa finna alltid inom mig. Har alltid gjort det. Och jag skulle inte vilja att det var på något annat sätt. Värden har nog med flabbare utan att jag skall sälla mig till det glada gänget.

En dagsdos antibotika kvar nu. Sen så. Sepsis eller frihet. Varannanveckasprat med överläkare Sandström i Gävle imorgon. En trevlig prick. Femtiosexa han med. Får väl klaga över onda ben. Stackarn, måste lyssna. Borde kanske håll tyst. Säga “allt är finemang”.

Fast Hudiksvall och sjukhus nästa vecka och sen dit igen veckan efter det. Klippkort. Trött på sjukvård. Trött till och med på sjuksköterskor. Nåja, nästan. I alla fall inte trött på alla.

Men nu har jag några bra låtsasarbetstimmar framför mig. Jo. Låtsassaker görs bäst under låtsasarbetstid.

Liksom.