Categories
Betraktelser & Berättelse

Ljus

För Lilly och Anna

Ljuset håller på att lämna mig här på kullen. Klockan är inte ens fyra. Men Allhelgonahelg. Man skall tänka på de döda. Det passar sig med mörker och några uns svårmod. Födelsedagsstämning. Man blir som man blir av att födas in i den här helgen.

Tände ljus redan förra veckan i Ovanåker. När vi ändå passerade. Elektriskt. En riktig höjdarvariant. Lyser en hel vintersäsong. Ser verkligen ut som ett ljus också. Lite 555 spray på “elektroniken” efter säsongen så är det som nytt igen. Lite imponerad av den där konstruktionen faktiskt. Fast det i princip är en lysdiod, ett motstånd, en brytare och ett batteri i en glasburk. Keep It Simple Stupid (KISS) vinner alltid i längden. Japp, skulle jag ha en tatuering så är det den jag skulle ha tydlig och klar i pannan. För det tror jag på. Inte ingenjörssjuka.

Tar hjälp av Fonus att tända ljus på en del andra gravar runt om i Sverige. En utmärkt gratistjänst och en bra ide’.

Fast egentligen fungerar det väl lika bra att tända ett ljus hemma på spiselkransen. Det kommer nog vi att göra. Fast viktigast av allt är nog att aldrig glömma de som är borta. För så länge det finns någon enda kvar som minns dem så lever de faktiskt lite.

I min ålder är listan av namn lång såklart. Släkt, kompisar, svärföräldrar och föräldrar. De flesta saknade och med ett gäng goda minnen knutna till sig. Minnen man sparar i några av sina mest slitstarka och pålitliga neuroner.

Själv låtsasjobbar jag. Jo någon skall ju göra det också.

Men ha nu en trevlig helg på er allesammans. Jag nickar åt Järvsöhållet, Edsbyhållet och Stockholmshållet. Sen vet jag inte riktigt vart åt jag skall nicka. Ja Linköping och Norrtälje såklart.

Hur som helst ha det så gott.

ps Minns som du själv vill bli ihågkommen av andra efter dig. ds

För Gösta, Holger, Nestor
Categories
Betraktelser & Berättelse

Då kör vi

Frukost avklarad. Nu kör vi…

Categories
Betraktelser & Berättelse

Eller här

Men väntar man till slutet av twilight så får man allt famla i mörker ett tag.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Lampor på

Categories
Betraktelser & Berättelse

Masters

https://twitter.com/i/status/1189600788823334913
Categories
Betraktelser & Berättelse

Havet

J skickar en bild på havet här på morgonen. Det där gråa, lite tröga, hösthavet. Det som kan visa sig vara helt galet i sin förstörelselusta och viljan att äga allt i sitt kalla grepp, då när höststormarna rasar. Han är på väg till kontinenten. Ensam. Ett bra sätt att resa. Om man är modig. Resorna bär man med sig genom hela livet. Goda investeringar alltså. De bästa. Men ensam reser bara de som är de starkaste bland oss.

Själv sitter jag här i Los. Väntar på kaffe som sakta puttrar genom bryggaren och är lite, lite avundsjuk på sonens “utflykt”. Nåja, har det bra jag med. Vet vad jag skall tillbringa dagen med. Gillar det som skall göras.

Har matat småfåglarna och hängt tvätt här på morgonen. Det är väl sådant gammal gubbar gör. Kär sina rutiner. Sådant där som inte stör ett dugg. Man bara gör. Behöver dom rent utav.

Duschen håller mig i ett fast grepp därförinnan. Det är bara där som jag inte fryser. Men gör det såklart desto mer när jag går ut ur duschen. Så jag blir kvar där. Ökar värmen efter hand. Blir rödare och rödare. Ångan fyller badrummet. Vill inte gå ut. Tänker på ekonomin. Vill i alla fall inte gå ut. Men måste ju såklart. Så man stänger av. Torkar sig. Låter dan börja. Men fryser.

Redan torsdag och det stressar mig lite. Veckorna går för fort. Hinner sällan det jag tror att jag skall hinna. De flesta programmerare känner väl igen sig i det där. När en programmerare säger att det är 10% kvar så är det i själva verket 90% kvar. De som hinner klart enligt tidsplan fuskar eller gör ett skitjobb.

Fast det där håller såklart inte metodmänniskorna med om. De har nämligen sina gudar. En ny vartannat år som är den ende guden. Framkallad med kurs. Tillbedd med dokument och mjuka artefakter. Lika glädjedödande med sin reglerade verklighet som han/hon/det/gud själv.

Tänkte svamla på tills jag fick över en bild. Mail från telefon till datorn är den snabbaste och bekvämaste vägen. Konstigt. Men ibland, speciellt på mornarna, tar det tid. Som idag. Bilden dyker inte upp. Men skit samma. Den var ändå inget att se.

Ha en synnerligen bra dag, kamrater.