Category: Betraktelser & Berättelse

Det snöar i Los idag. Aprilsnö gör ingen Losbo förvånad. Inte mig heller. Fast om man tänker efter så skulle jag kanske kunna kvala in som Losbo. Men bara kanske. Ja, verkligen kanske.

I snövädret lyckas Postnord leverera tre av fyra sommardäck. Var det fjärde är och varför det inte levererades med de andra har jag ingen aning om. Men jag tror på Postnord. De har (nästan) aldrig svikit mig.

Som synes. Inte mycket snö kvar heller. Bilden togs iof före dagens snöfall. Under en dag med sommarkänning. Men snöfall i april hjälper snarare till att ta bort gammal snö än bevarar. Värmen segrar till slut hur man än vänder kappan i vinden.

Lugn i sinnet alltså. Helt utan misströstan. Trotts att jag (inte) är Losbo. Eller är jag (inte)?

Annars trött, SÅ trött. Skulle väl kunna klassas som slö (eller död) också om man vill. Det finns det säkert en och annan som vill. Själv nöjer jag med trött. Troligen pollenavdomnad. Eller också är det bara allt annat. Åldern kanske…

Skit samma.

Donald kör med gammeltricket. Ta i utav bara helvete. Skräms så att folk skiter på sig. Sen drar man tillbaks det där, sänker till hälften, världen blir hur nöjd som helst. Har använts vid olika nedläggningar i den här kommunen under många år. En skola skall läggas ner. Det blir ett jävla hallå. Sen efter alla protester och allt skrikande så nöjer man sig med att lägga ner halva skolan. Alla är nöjda. Fungerar varje gång. I alla förhandlingar. Besök närmaste marknad får du se.

Dumheten breder ut sig. Elle rär det bara viljan att inte se att kejsaren är utan kläder.

Har nog inte bott så mycket på olika hotell som nu under en period. Dags i helgen igen. Nu är det K’s 60-års present som skall bebos och ätas upp. Möjligen drickas också. Jag får följa med på nåder. Man får passa på att njuta. Detta händer alltså innan påsk. När den väl infinner sig, då skall det ätas igen. Möjligen drickas. I alla fall påskmust. Men framförallt skall det letas upp en serie med MÅNGA avsnitt som man kan sträcktitta på utsträckt i soffan. Förslag på tittvärt mottages tacksamt i förslagslådorna som finns uppsatta.

En påskhelg pressade vi oss igenom The Killing. Har aldrig sett så mycket tv på så få dagar. Men jävligt bra! Förbannat bra! Serietraditionen började där. Då.

Får jag ett däck imorgon blir jag alltså glad. Mer behövs liksom inte för att man skall bli det…

Sitter här och dricker te. Har skjutsat ner K. Hämtat paket. Svarat på några mail. Men nu varm dryck alltså. Sommarkänslan från igår är bortblåst och hamnade väl söder om Danmark någonstans.

Ute far hårda vindar fram. Ett gäng kråkungar – sex stycken – leker ystert på grannens tomt i vindarna. Tvära kast. Dödsdykningar. Segling. Det verkar härligt. Man vill vara med. Men är såklart hårt fastlåst av gravitationen. Får titta på. Ja, jävlar vad man tittat på i sitt liv.

Kråkor och skator har blivit upphöjda här. Gillar båda. Mycket. De får del av det som blir över här i familjen på ett självklart sätt. Skatorna häckar i storgranen här bredvid. Kråkorna upp på berget nära korpfamiljen. Smarta djur.

Lagade en skivspelare igår. Det var inte igår man gjorde det sist. Men den är inte till mig. Den är till sonen. Fungerar som den skall nu.

Idag skall jag koda lite blåtand (BLE). Det skulle kunna vara roligt men är inte sådär HEJSAN skoj som man kunde önska. Men saker som har legat på att-göra listan alltför länge. Ibland är det jobbigare att ha saker liggande där än att färdigställa och ta bort.

Så vi kör… ja vi körde för en timme sedan… men… ändå… liksom…

Det svåra. Det är att hålla sig. Jag vill så gärna sälja hårdvara. Eller något annat. Det ligger liksom i mina gener. Den där företagargrejen. Sälj lite dyrare än du köpt grejer. Tjäna någon krona. Iterera det där. Det är något som är stimulerande med processen. Har funnits med mig sen jag var tretton.

Men börjar man så sitter man snart fast. Och är det något som gäller just nu i den här delen av livet så är det att jag INTE vill sitta fast. Dessutom har jag egentligen för lite pengar för att fullfölja det där på ett vettigt sätt.

Så jag försöker hålla mig. Men får lite återfall åt höger och vänster ibland. Går halvvägs eller kvartsväg i riktningar där jag kan börja sälja saker igen.

Varför?

Jo, jag har ett gäng produkter som det bara är att tillverkar och sälja. Finns till och med komponenter för att tillverka ett gäng. Det känns liksom bara lite synd att de blir liggande till ingen nytta. Ja, och det finns ju en investering i både tid och material som bara flyger iväg in i mögelland också i och med det.

Tråkig känsla alltså.

Men ändå.

Jag har det rätt bra som det är just nu. Varför skall man addera kunder till den tillvaron. Kunder som vill ha saker av en. MER helst. Nu kan jag be varenda kotte dra åt helvete om jag vill. Ingen bryr sig om det. De flesta rent av verkar förvänta sig det av mig. Kan sitta här och göra vad jag vill.

Fast det svider lite alltså. Foldrarna med designfiler. Skåpet med kretskorten. Lådorna med komponenter. Som nu bara ligger där och väntar på den slutliga döstädningen.

Lida bör man. Lider gör man. Men lida skall man väl som levande. Det är synd om människorna.

Fast måndag idag. Skapligt obruten vecka föröver. Det vankas till och med hotellvistelse och trerätters bortåt helgen. Inte är väl det så dåligt?

Så jag knappar på idag. Där finns det i alla fall inget som begränsar mig annat än i tid och kunskap. I det är det dessutom lika roligt att hålla på om någon gillar det man gör som när någon inte gör det. Är alltså en ganska fantastisk syssla för välmåendet.

Så härifrån… Knappa på*

Allt detta åkande. Allt detta fixande. All planering. Det har tagit på krafterna. Så det har varit vila ett tag. Tror aldrig jag sovit så mycket som jag gjort den här helgen. På soffan. I sängen. Nästan vid matbordet och i duschen. Djup sömn. Återhämtning.

Ett tydligt tecken i mitt liv på att jag börjar närma mig gränsen är att jag inte riktigt orkar med musik längre. Normalt spelar jag musik jämt. Men i slutet av förra veckan gick det bara inte. Tystnad var det enda som fungerade.

Men i de där uppstår också en stor irritation hos mig när jag inte kan koncentrera mig som vanligt. Inte jobba som vanligt. När jag saknar energin för det där.

Nåja, det ger sig. Fast inte känner jag mig mycket piggare i dag heller. Men lite. Man måste ju ändå tycka det är bättre än inget. Hoppas!

Men det är april. Hur skönt är inte det? En liten snöhög är det enda som är kvar ute på tomten. Tidigare snösmältning än vanligt. Jag kan liksom inte fatta riktigt att vi har den bästa av tider framför oss nu. Inte ens när jag ser de tidiga koltrastarna hoppa omkring där ute så går det in i hjärnvindlingarna. Men vi är på väg. T-shirt, plånbok och telefon och sen är det bara ge sig ut och iväg i friheten.

Kommer på en textrad och får en ide om nästa låt. Kanske kommer det en dag där jag orkar sätta mig ner och knöka in den där texten i låten. Kanske inte. Det känns inte som det är jätteviktigt. Kul. Japp. Men viktigt!? Nej! Fast en del lägger såklart upp pengar för att öka streamingsiffrorna. Då måste det ju vara viktigt. Förakt är det enda jag känner för det. Ja, det gäller allt fuskande. Hur skall man som fuskare kunna stå ut med sig själv. Det är liksom svårt nog ändå.

Läser en artikel om The Hellacopters trummis. De var många som kom efter oss i 80-talets Edsbyn och som faktiskt blev något. Jodå, ett gäng före också. Det var bara vi som stod där och väsnades på som lokomotiv startade i fel tid. Fast vad vet man, kanske inspirerade vi dom där som kom efter där på 80-talet lite ändå. Vad vet man?

Men nu en hel vecka föröver. Det är bara i helgen det händer grejer. Men vila det också. Det är i alla fall så det är meningen man skall känna. Kommer nog dit. Under tiden skall jag försöka nå en punkt där jag BARA MÅSTE ha musik strömmande ut över kontoret igen…

Jag är bara en sådan där hacker, nörd eller idiot. Inte mycket att ha. Men kalla mig vad ni vill. Jag tycker hur som helst om att greja med datorer, mätdata  och elektronik och har gjort det i snart ett helt liv.  I vårt hem läser jag av ett gäng mätvärden och kan sedan styra saker utifrån den data som samlas in. I professionella sammanhang har flera undersökningar visat att man genom att minska förbrukning genom att ge användaren tillgång till data typ elanvändning, något man tog tag i i de nya direktiv som idag gett oss elmätare där vi kan få momentan tillgång till mätvärden som vi sedan kan använda annan utrustning för att hantera så att vi kan styra vår energianvändning.

Igår fick vi en ny vattenmätare installerad från Ljusdals Energi AB. Toppen. I ett projekt runt 2000 läste vi av kunders vattenmätare i en svensk stad och det gav positiva upplevelser för kunderna. Den som installerades här är en trådlöst uppkopplad enhet och jag kopplade upp mig mot den någon timme efter att den installerats.  Informationen från den är såklart krypterad och jag bad därför Ljusdals Energi om nyckeln eftersom – som jag ser det – är data som omfattas av EU’s GDPR direktiv om transparens.  Men fick nej såklart.

Man resonerar såhär från (gamla fina) Ljusdals Energi (som jag är delägare i)

1) Vi känner en osäkerhet kring GDPR, personlig integritet och lagen om vi skulle börja lämna ut krypteringsnycklarna

2) Vad händer den dag kund (du) flyttar? I praktiken skulle du kunna fortsätta läsa av den nya kundens VA-förbrukning. Lösning på det skulle kunna vara att byta VA-mätare om vi ska uppfylla krav vi har på oss. (Vem tar kostnaden?)

3) Vi behöver ha en rutin och förteckning på vilka nycklar vi lämnat och till vem.

4) Som kund kan man se sina värden direkt på mätaren, via mina sidor samt på faktura, här menar vi att vi uppfyller krav om tillgång till mätvärden.

Tunn argumentation tycker jag. Men resonera kan man och bör man ju. Men VARFÖR är ALLTID utgångspunkten NEJ till det mesta här i vår kommun. Varför kan vi inte någon en enda gång hänga med i tiden, gå lite före till och med och inte se hinder utan se fördelarna och säga JA, JA, JA, fan vad kul, HURRA! Öppenhet är inte det ändå grejen. Nu får jag alltså gå omvägen över IMY (Integritetsskyddsmyndigheten). Onödigt och krångligt känns det som bara för att “NEJ” liksom etsat sig fast som ett standardsvar i allt.

Suck!