…men när jag ser en här bilden så blir jag lite (nåja ganska mycket) full i skratt. Mänskligheten, ja jag säger då det. Man kan nog i alla fall konstatera att lustiga hattar är synnerligen gångbart bland oss människor.
Pratarna vinner alltid i längden ändå. Alltså de som pratar om att göra “det“. I open source sammanhang är man en paria om man tar den vägen. Det är bara resultat som räknas där. Det är väl därför jag trivs så bra där i den världen.
Men kodar här. Ja och skriver att jag kodar. Kan väl kallas prata det också. Men sitter man på toan och skiter och skriver att man gör det så luktar det ju lika illa ändå. Vad jag nu menar med det sistnämnda. Jag vet inte. Vill inte heller veta. Troligen. Faktiskt.
Grisenzymer får min mage att överleva dagen. Men morgonen blev tuff. Man får andas några gånger och sen köra på som en annan icke pancreasjuk person. Lever änn. Det är det som räknas. Tror jag.
Att skriva mail eller messa folk och förvänta sig att de skall svara verkar bli svårare och svårare. Frekvensen av obesvarade mail och mess ökar med en skrämmande hastighet. Har man blivit paria? Alltid varit? Eller dog man föra veckan och har bara inte fattat det själv ännu? Vette fan. Men funderar på att ge upp just den där delen av kommunikationsvärlden. Känns som att få en spottloska rakt i nyllet när man inte får respons. Liksom. Suckar…
Fast det är väl sådär att bli gammal. Man finns mindre och mindre liksom. Har ena foten mer och mer nedsatt i en annan värld där man inte syns eller finns för “de andra“.
Idag inget snöande. Annars har veckan varit full av snöflingor som dalat ner så vackert i blåsten. Sundsvallsbron var tydligen avstängd i morse pga blixthalka. Så Los är i alla fall inte ensamma om kvarvarande vinterkänningar. Men sommardäck på alltså. Ser dessutom lovande ut framöver. Frågan är om man inte skall våga sätta ut tomaterna i därför avsett växthus till helgen. Kräver mod.
Hulken skall i alla fall få vila efter helgen. Välförtjänt skall tilläggas. Många pelletsar har det ätits av den gröne under kalltiden. Mycket värme har levererats medels rör till olika rum i huset på kullen. Med en gammal panna har vi väl bidragit en del till den globala uppvärmningen också. En hel del govärme har fraktas ut genom skorstenen utan att passera go. Verkningsgraden är väl sisådär på en panna från 1962.
Multicast är ämnet för dagen, ja veckan, här. Några demoprogram som visar hur man sänder och tar emot VSCP event på några olika plattformar. Lite bara för att det går. Skulle säkert gå att använda till något vettigt. Kanske. Eller inte.
När det blir för tradit och bara sitta och koda så döstädar jag lite. Vräker ut lite skit som skall förpassas till återvinningen. Mycket skit finns det att sända den vägen. Jag borde såklart ta i lite mer där. TÖMMA. Men klarar inte riktigt av att döstäda så våldsamt. Men några billaster blir det nu ändå. Någon borde klappa mig på axeln och säga att jag är duktig.
Den sista, sökningarna efter “Orvar Säfströms fru“, på min blogg den senaste månaden förvånar mig ändå lite. Fast egentligen inte såklart. Det var längesedan man höjde ett ögonbryn på Internet.
Så då äntligen. Fyra sommardäck på bilen. Rotationsriktning rätt. Att provköra efter byte är lika underbart som vanligt. Man vill ‘köla‘ på med hård musik på hög volym och bara fortsätta vägen fram med gasen i botten. Fast man har annat att göra. Får vända hemåt igen efter några kilometer. Tyvärr.
Hemma testar jag att få igång röjsågen. Men den vill inte. Lite skit också över det. Men jag och motorer… ja, det är en egen historia. Men hade behövts. Börjar bli mycket sly på kullen nu. Får försöka fixa en ny till hösten. Höst och vår är tiden för det där. Om man nu inte skall bygga om den till en elvariant… Hmmm…
Men det finns renoveringsjobb att göra. Sysslar med det större delen av helgen. Golv som skall sättas igen. Linoleummatta som skall dras upp. Hundra tusen spik som skall dras ut. Man upptäcker muskler som man inte visste fanns. Fast någon slags tillfredsställelse finns det ändå i att hålla på med något “riktigt“. Det är man ju inte van annars med allt knappande i timme efter timme.
Pelletsen går på nåder just nu. Visserligen har vi en pall kvar. Men eftersom det varit varmt tuggar Hulken knappt i sig något. Fast idag kallare. Får bära in några säckar. Ger pelletsen en vecka till. Sen el. Sommartid. Lite frihet över det såklart.
Klockan på kontoret har stannat på tio över åtta. Kanske behöver det tolkas som ett omen. Eller också är det bara den billigaste klockan som Jysk säljer och som är väldigt känslig för temperaturer under tjugo grader.
Olle sjunger för mig. Inte kan man väl begära mer!? Suget efter musik är stort efter några dagar borta från musiken. Uppe i lägenheten är det tystare. Jag bygger abstinens där. Måste ha musik in genom öronen och i pump genom blodet efter någon dag. Egentligen är det väl konstigt.
Under veckan kommer återvinningen till byn. Delvis därav utrivandet av mattor just nu. Det gäller att passa på. Då slipper man åka ända till Ljusdal med böset. Några hurtsar och lite annat skrot skall väl gå samma väg.
Natten innebär ofta funderingar. Man vaknar vid tre. Huvudet sätter igång. Man ligger där och tankarna far förbi. Rätt behagligt om man inte skall upp i svinottan och kan ligga där i lugnet och lyssna och följa med dit de där tankarna far iväg. Är väl gubbigt som fan såklart. Så mycket skit, så mycket sköna stunder, så många konstigheter, ja och allt annat man har gått igenom i ett liv. Det finns en blå ton med i alltsammans. Men är väl stämd så. Inget att göra åt det. Går bra att leva med.
Efter en timme eller två somnar man hur som helst igen. När man vaknar på morgonen är den där stunden något som nästan inte hänt.
