Category: Betraktelser & Berättelse

Skall laga mat snart. Blir nog pasta och halloumi. Gott. Men troligen krockar just det med någon annan planerad maträtt längre fram. Men såg haloumin i kylen under lunchen. Blev sugen på den där sältan. Tar man en eller två sådana där tabletter med grisenzymer så skall väl magen klara det. Men fan vet. Det har varit känsligt där ett tag nu.

Middag säger min fru. Kvällsmat hette det hemma. Middagen var mitt på dagen. I Los säger man väl också något antar jag. Men jag vet inte vad. Har inte lyckats utröna det under de 39 år vi funnits här. Det jag noterat är att man äter det sena målet väldigt tidigt. Klockan fem eller tidigare. Skogsarbetare-kommer-hem-och-är-trött-och-hungrig-tid gäller fortfarande här uppe. Vi som är avfällingar och bara sitter på en stol hela dagarna håller oss till sju. Mest för att hinna äta klart innan “nyheterna“. Den enda tablåtv man tittar på idag. Ja och också det sker väl mest av gammal (o)vana. Det är sällan det kommer något nytt på “nyheterna” som man inte lyckats snappa upp redan under dagen. Sen blir ju “nyheterna” mer och mer reklampelare för andra program som Uppdrag Granskning och annat som man inte vill titta på. “Nyheter” som urtvättade gamla tröjor som svettlukten inte går ur. Man känner sig lite lurad. Sen att man får se nästan allt eller åtminstone ett av inslagen igen på den lokala sändningen som följer efteråt skapar extra suckar. Men vi använder mycket av den här tiden till debriefing. Så OK då. Effektivt. Innan jag går ner och jobbar vidare allså.

Kommer på mig själv med att gnälla igen. Eller noterar jag bara. Iakttar. Man tror det. Men om det inte är gnäll så befinner jag mig jävligt nära här. Varning utdelad! Två!

Nåja. Snacka om att kasta sten i glashus.

Inget av det där jag gnäller på är iof viktigt. Det finns avknapp på vår TV också. Ja man kan till och med säga “stäng av” så stänger den av. Fast kanske inte när jag tänker efter. “Shut down” or “quit” eller något sådant skall det nog vara. Möjligen kan Koreanska gå bra. Hur som helst är det lätt att ta sig till ett “land” där man inte behöver klaga. Det kan man i alla fall lätt ta sig till. Tur. Liksom.

Men innan man får äta mat så skall en tisdagstrött K hämtas på biblioteket såklart. På den tid det tar brukar halloumiskivorna hinna bli svarta och pastan torr. Det har blivit mitt signum det där. Torr mat med brända tillbehör. Tur att det är grillsommar snart. Då är det lättare att komma undan med det där än vad det är annars om året. Allt går ner bara det är vin till.

Slutsäsongssotat. Bra. Bär ut hinkarna med aska. Där får de stå någon dag. Självdö. Viktigt det där. I askan lever “elden” länge. Mer än en eldsvåda har startat för att man hällt ut den i kompost eller soptunna för tidigt. Ja man kan såklart bara låta hinken stå på ett olämpligt ställe också. Hett kan det bli.

Men ett steg till mot sommaren är det.

Skönt.

Nu har jag satt upp en hylla. Allt sådant där innebär att man får springa runt i stora huset och hämta upp grejer. Ofta är det det som är det jobbiga. Att sätta upp själva hyllan går på en chillevipp. Tar ner den gamla “Data of Scandinavia” skylten också. Har inte haft mage hittills att kasta den. Men nu så. Nu får den bli skrot. Vår tid är nu.

Efter lunchen är planen att koda. Dyka ner i projektet. Glömma allt annat. Fast det är då det brukar ringa. Telefon eller dörr. Alltid, eller i alla fall ofta, trycker de på de störande elementen när man minst vill ha dem nära sig. Men annars är nog sannolikheten idag att jag träffar en annan människa rätt liten. Sotare och K undantagna. Precis som jag vill ha det. Enstöring. Mäh.

På lördag spelar några gamla spelkamrater (Zenil) på vår hemmascen Folkets Hem i Edsbyn. Nostalgi så att marken riktigt skälver där borta redan innan spelningen. Blir pensionärsträff antar jag. De flesta har väl åldern inne, både bland folket på scen och i publiken. Många ” jäkla vad kul det var förr…” blir det. Inget för mig. Fast roliga och härliga minnen från den scenen och den logen har jag många. Minns inget negativt. Bara segrar. Men det var såklart rätt lika där också. Alla var med före festen. Dan efter när det skulle städas upp och packas ihop grejer var vi inte många. Men vid det laget var man så van vid det där att man aldrig tänkte på sådant.

Usch vad jag gnäller. Ber om ursäkt. Hatar själv gnällare. Det mesta är ändå bara som det är. Inte mer. Inte mindre. Det kan man leva med.

Dagens positivaste händelse är som vanligt att man kom upp ur sängen idag också. Jag räknar visserligen inte dagarna. Men älskar att finnas i tillvaron och vill stanna så länge den känslan finns där i magen. När den inte gör det kan det göra detsamma. Och får man avsluta innan man når dit så är väl ändå det ganska bra. Men alltså nu lever man. Alltså försöker man leva.

Det är officiellt vår. Ja bara enligt den på kullen rådande definitionen. Meteorologer har såklart sedan länge utropat vår även här. Men på kullen gäller att det är vår när Hulken stängs av för säsongen och elvärmen slås på. Nåja, värme, det är bara varmvattenberedaren som går härifrån och fram till oktober. Så HURRA liksom. Vill man ha värme i husets rum under den här perioden är det eldande i någon av spisarna som gäller, eller att klä på sig.

Det fanns till och med pellets kvar i år. Ovanligheter.

Imorgon kommer sotaren och sotar ur Hulken och skorstenen. Sen skall den gamle gröne få ägna sig i stillhet åt sin välförtjänta vila. Han har ännu en säsong gjort ett alldeles utmärkt jobb och hållit oss varma och nöjda här i huset även när de bistraste vintervindar har jagat som ylande vargar kring husknutarna. Ett tack är på sin plats. “Maskinerna är våra vänner“.

Annars är livet gott här på kullen.

Testar om själva kodandet känns mer “på riktigt” om man har en stege uppställd på kontoret…

Förkyld. Rätt åt mig. Tycker säkert någon. Och kanske är det så. Nöjd om jag överlever. Gubbe med manflue.

Söndag. Inte mycket blir gjort fast tanken var att flytta ut tomaterna. Men… Funderar på att sätta mig i studion en stund. Bara för att jävlas liksom. Men detta kräver att jag reser mig från den stol jag sitter på, går ett ansenligt antal steg, sätter mig på en annan stol. Ja, man skall orka också. Så kanske blir det inte av.

Men det finns kod att skriva såklart. Kan sitta kvar på stolen jag sitter på då. Lämpligt. Men det är ungefär samma sak med den som med musiken. Ingen bryr sig. Fast den där tillfredställelsen finns ju ändå där när man framställer den. Det är ganska lika med musiken och koden på det viset. Skrivandet är mer än det där. Det är övertrycksventil och flöde som aldrig har ett slut. Fast kanske lite lika det också. Måsten alltsammans. Ja, som att kyssa havet. Som att andas in doften av skog där ingen annan människa finns. Sitta vid ett vattenfall och ta in bruset. Att bli våt hela vägen in på underkläderna i ett regnväder som är varmt som en dusch.

Nog njuter man alltså.

Trotts att man är förkyld.

Sista sotningen för säsongen på tisdag. Är man lagd åt det hållet kan man fira den tilldragelsen. Ja och fira bör man ju. Trodde förövrigt att det var mors dag idag. Men tydligen var det bara i Amerika. Tur. Sotaren är för övrigt far. Troligen. Har aldrig frågat och fått konstaterat om det verkligen är så. Men frun är mor. Min. Dock ej sotare. Men försöker ändå hålla reda på sådant där. Men tydligen firar vi det där den 25’e maj här i landet. Mors dag. Sotarna har en annan dag de firar på. En svart måndag kanske.

Fast lite jobb har det faktiskt blivit också. Ja “jobb” är det ju inte. Snarare min hobbyaktivitet. Men det där golvet är igenlagt nu. Alltså bara resten kvar. Avverkade ett par gamla jeans förra veckan, avverkade ett par till denna. Slut på gamla jeans nu. Frågan är vad man skall ha på sig när man meckar och grejar med saker framledes. Hmm…

Tanken är hur som helst att tre rum och hallen skall fixas innan året är slut. Mycket tapeter och mycket färg och spackel blir det. Ja en och annan bräda och list också. När det där är fixat så är det bara köket kvar att fixa i lägenheten. Sen har vi hunnit runt. Får börja om. Men bör väl måla hus också mellan de målgångarna. Dränera. Det finns alltid saker att göra.

Stenen i bukspottkörteln säger “hej” hela tiden. Jag tar varje hej som “snart kommer jag och tar dig“. Men spöken och mörker skrämmer mig mer än det där. Mörkrädd gammal gubbe är jag. Fast inte lika som när jag var barn. Då var det med livet som insats jag tog mig från sängen till toaletten på natten. Så kändes det i alla fall. Ögonen fanns där i dunklet överallt och lurade på mig. Fick ta sats tillbaks igen. Andas ut när jag var i sängen. Ligga där och hoppas att man inte skulle behöva gå upp och kissa igen. Ser och känner fortfarande de där ögonen som ser mig i mörkret. Känner hur ägarna till dem vill äta upp mig. Men det är enklare och lättare idag att stå emot. “Kom an då era jävlar” liksom. Fast det är ju inte djävlarna man är rädd för. Det är alltid rädslan.

Klockan är nio nu. Skall jag sätta mig i studion i någon timme så skall det ske NU…

Sitter och dricker kaffe och tänker på döden… nja… nåja… nej… så illa är det nu inte. Men dricker kaffe. Det stämmer i alla fall.

Befinner mig i “göra klar” fasen av mitt multicastdelprojekt. Den tråkiga delen. Man vet att det fungerar. Man har klarat av de roliga delarna. Nu är det bara metod kvar. Aldrig roligt. Samma sak varje gång.

Börjar annars dagen med återvinningen. Två billaster. Blir en tur imorgon också. Kaffemaskin och en stol och säkert något mer. Känns som vi lyfter lite här i huset för varje sak som lämnar. Kullen blir snart ett berg om det fortsätter.

Längtar, eller snarare väntar på sommar. Det är redan skönt som det är nu. Mindre kläder när man går ut. Lättare liv, Men det skall alltså bli ännu bättre. Kan man göra annat än att se fram emot det där. Sommar är likställt med doften av hav dessutom. Besök där. Snart. Ja, och så har vi fått en riktig skönsjungare till Koltrast här på kullen i år. Hänförande är bara förnamnet.

Tittar på min gamla “programmerarstol“. Kanske skulle den åka på tippen den också. Bra nedsutten. Har den i verkstadsdelen numera. Men den går faktiskt att sitta i. Ännu. Hur många illaluktande fisar har den fått stå ut med. Ja och hur många hummanden…

Kaffet smakar utmärkt för övrigt om någon nu skulle undra över den saken. Får en överbliven bit längd till. Det skall skämmas bort nämligen.

När jag hämtade kaffet gick jag förbi studion. Lite sorgebarn. Eftersom jag inte kommer till skott med något där inne. Fast jag vill. Men det här knappandet drar ändå alltid, eller oftast i alla fall, mest. Kanske är det bara vana. Eller trötthet. Att inte orka med allt. Man väljer det enklaste. Fast kanske är det masochism. Man VILL plåga sig. Som en munk med sitt gissel. Han, hon, det, guds straff uttänkt och utvalt av en själv. Fast troligen är bara som det är. Tid som går. Frid som (inte) uppstår.

I Helgen får väl hammaren åka fram igen. Känner fortfarande att det finns en glädje där. Allt man gör i det där är så tydligt. Målar man en vägg vit så blir den oftast nöjaktigt vit. Ett tydligt “klart” uppnås. Ja och man känner det där senare varje gång man tittar på väggen. Det är uppstår aldrig med kodad programvara. Jodå, jag känner stolthet över mycket jag gjort. Det finns till och med någon pärm i mina hyllor med manualer kvar till några gamla projekt. Men projekten. År av arbete. Tusentals timmar. De känns bara uråldriga och är inte värda ett dugg idag. Ja det finns inte ens maskiner de skulle gå att köra på. Jo, kanske på något museum. Fast troligast inte. Det är bara gammalt och uttjänt. Den vita väggen slits ner mycket långsammare.

Fast som det skall vara såklart. Det är bara tiden som går fortare i den tekniska världen.

Kaffe förresten. Hundra spänn för ett paket. Visserligen värt varenda krona nu när man sitter och häller i sig från sin kopp. Men mer tveksam är man när man skall handla sina fyra paket vid månadshandlingen.

Men OJ vad jag saknar de där heta projekten. När alla jobbar häcken av sig och drar åt samma håll. Att befinna sig där i teknikens framkant. Ha resurser. Men när jag tittar på siffrorna för några av de IoT företag i Sverige som jag följer så verkar det inte så jävla roligt. En är i konkurs redan. De andra har “konkurs snart” stämplade över sina siffror. Ja, hos allesammans. Fast IoT är väl ute nu. Det skall vara AI. Hmmmm… tänkte inte på det…

Fast skulle nog inte orka med det där tempot som behövs längre när jag tänker efter. Suck… 🙂