Category: Betraktelser & Berättelse

Näjdu, det hade man inte räknat med. Först langos, sen kaffe, ja och en halstablett på det. Men var är festivalen?

Måndagar. Jo jag gillar dem. Allesammans. Nästan åtminstone. Man får sätta igång. Det finns tid föröver att göra saker på. Ja man kan rent av tro att man har mycket tid på sig innan det blir fredag och helg.

Då på fredagar drabbas man alltid av insikten av hur korta veckor det är. Jäktigare på fredagar. Jakten på att hitta partiella avslut. Hopplösa dagar som bara rinner mellan fingrarna.

Men inget sådant på måndagarna. Istället, det är lugnt, jag hinner. Det finns all tid i världen.

Nu kan mina positiva känslor för måndagar bero på att jag nästan alltid börjar min jobbarvecka på söndagar. Måndagar blir den andra arbetsdagen på en arbetsvecka alltså. Man har fått fyr i pannan redan liksom.

Ja eller också är jag bara dum i huvudet. Det finns stor risk för det också.

Minus tio ute fortfarande. Men elpriset (månadsmedel) har gått ner fem öre. Man får glädja sig. Hurra. En nedgång är en nedgång. Uppgångar sker med tjugoöringar. Nedgångar med myrsteg. Nåja. Men högtrycket som parkerat över oss får hårda smällar just nu. Det verkar som det bryts sönder. Hopp om “bättre” temperaturer. Högre alltså. Fast egentligen är man väl dum i huvudet som önskar högre temperaturer för det betyder bara att man får ge sig ut och skotta i sitt anletes svett. Egentligen är det bäst såhär när det ligger kring minus tio. Nja… bäst temperatur är det väl kring 25 plus om man nu skall slå sig in på den vägen.

Men snart så.

Skrev en enkel XML parser igår eftersom jag behöver en sådan till mitt nuvarande projekt och inte hittar något färdigt som fungerar och är litet nog. Har använt AI som stöd ett tag och blivit imponerad flera gånger. Men igår var det som om min AI-hjälpreda var bakfull. Mest rappakalja kom ut. Alltså inte halvdåliga grejer. Utan riktigt usla helt oanvändbara grejer. Har AI-kodhjälpare olika dagsform månne? Man kan lätt tro det. Man får hoppas festen var bra innan efterdyningarna gav sig tillkänna. Ja och tänka själv.

Kodar vidare alltså. Det är konstigt att det fortfarande känns roligt och utmanande. I fyrtiofem år har jag hållit på och knappat in tecken, skapat buggar och ibland fått till lite magi. Några verksamma år till skulle jag inte ha något emot.

Det är dags att be om ursäkt till hela Svenska folket. Sorry. Men det är mitt fel…

Att jag bloggat längre än Lundell är ett faktum. Mer ihållande också. Möjligen inte lika underhållande. Något måste man ju ge den gamle gode gnällmånsen på Österlen. Både hans blogg och “vardagar” har ändå varit mycket läsbara. Nåja “vardagar” tröttnade jag på efter femman, men ändå. De som fortsatte att läsa efter den utgåvan hoppades väl fortfarande att de skulle omnämnas till slut.

Ja bokform blir det nog aldrig av min blogg. Jo kanske om någon hittar den om trehundra år. Då blir till och med skit till guld. Helt omöjligt är det alltså inte. Men troligt inte under min livstid. Näpp.

Men det är OK. Jag har för länge sedan insett att bokskrivande är ungefär som programkodande. Tar musten ur en innan man kan stämpla ett synnerligen tveksamt “klart“. Man kan inte göra båda samtidigt. Man får välja. Jag har valt.

Jodå, Ulf Lundells blogg fick gärna återuppstå, den var fantastisk, men om isen som “vardagar” nu då är placerad på håller sig genom en varm sommar så kan man i alla fall återigen skriva om fåglar här på bloggen, typ nämna den älskade Koltrasten, utan att alla säger att man vill bli en ny Ulf Lundell. Vilken befrielse!

Annars är den som vilken fredags som helst denna fredagen den trettonde. Åtminstone hittills. En fabrik som brann ner just en fredag den trettonde, när jag var mycket ung, fick oss alla barn (och en och annann vuxen) att ge 1 – 0 till vidskepelsen. Dagen är inte över ännu säger den onde mannen på min höger axel.

Nåja!

Man får hoppas att den gode mannen på Österlen släpper ut de där låtarna han har kvar inom sig istället. Fast att han gör det en annan dag. Om sådana gives.

Gott så!

Lite MQTT på morgonen till min nya enhet. Funkar OK nu. Några buggar i ett bibliotek satte käppar i hjulet. En var så rejäl dessutom så att jag körde omkull. Ja sen att jag skrivit biblioteket själv gör såklart att all skit rinner mittåt. Japp, välförtjänt. Alltid välförtjänt!

Följer lite folk på Youtube och försöker hänga med och titta efter förmåga. Oskar Snickare är såklart självklar. Har inspirerat till mycket. Men följer också en elfirma i Stockholm. Också givande, men en sak irriterar jag mig oerhört på. För allt som någon gjort före den som kommer ut på ett jobb är fel. Det spelar ingen roll var man är i kedjan A -> B -> C ->D… den som varit i farten före har gjort ett dåligt jobb. Varje avsnitt samma sak. Ja och jag har hört det där förr. Ofta. I min egen bransch…

Nejdå, programmerare är inte förskonade från det där. Alla vill skriva på sitt sätt och tycker det egna sättet är bäst. Den enkla men felaktiga slutsatsen av det är att allt som andra gör är sloppy och dåligt. Så kan det naturligtvis inte vara. Hur skulle världen då kunna snurra på som den faktiskt gör. Man måste (försöka) vara ödmjuk. Acceptera att vi är olika. Läser saker olika. Använda det till allas fördel.

En del företag tvingar in sina kodare i en fyrkantigt nät av regler in absurdum som slutar i att folk ägnar mer tid att skriva kod som följer reglerna än att vara kreativa och producera.

För det är inga problem att läsa andras kod. Fast när man gör sig bekant med en okänd programmerare kan det vara som att (försöka) läsa i kyrkböcker. En del präster skrev läsligt, andra inte och däremellan fanns alla andra varianter. Men om de skrev in korrekt information så löste sig det där. Det viktiga här. Innehållet. Vad gör/säger grejerna. Efter en stund förstår man hur den andre tänker. Det är inte ens svårt. Behövs bara lite vilja.

NEJ! Den som gjorde jobbet före dig gjorde inte ett sämre jobb än det du gör. Han/hon gjorde bara en annan lösning, utifrån andra förutsättningar. Oftast bra. Den personen är de axlar du behöver stå på för att göra ditt tillägg till bygget av världen.