Author: Åke Hedman

Vardagar 2 av Ulf Lundell

Ja, jo, jag läser igenom den, precis som jag gjorde med den förra, precis som jag gjorde med hans blogg. Ja, jo jag gillar den. Dem. Men gnälligt är det. Ulf Lundell har nått den åldern. Gubbgnällaråldern. Fast utan det där gnället så skulle det kanske vara ointressant läsning å andra sidan. Kanske. Troligen. Eller inte.

Men boken liksom fastnar i huvudet på en. Man bär den med sig under dagen mellan genomläsningarna. Varför? Jag har ingen aning. Han lever ett liv som tamefan är tråkigare och mer inramat än mitt (det säger inte lite) om man får tro boken. Rädd för att inte vara den intellektuelle. Rädd för ensamheten. Rädd för allt som kan gå sönder. Rädd för att lyfta och ge sig iväg. Rädd för avslutet. Rädd…

Ett tag, efter fyllekörningsnyheten, tänkte jag skita i boken. Fyllekörning är bland det mest egoistiska man kan göra. Idkar man det så blir man bara en av samma sort som han som körde ihjäl en flicka i Orsa för ett år sedan. Man är en lort. Det är bara tur när man klarar sig där på vägen utan att ställa till en olycka på vägen som drabbar oskyldiga. Men Ulf Lundell. Japp ett geni. Man kanske kan tycka att man får ta, förstå, tolerera mer från en sådan storhet. Men kanske är det tvärtom. Man visar sitt rätta jag i det där. Att man är en människa. En av oss andra. Ja till och med lägre stående. Den svage. Lorten.

Hursomhelst. Det krävs mycket idag för att jag skall uppskatta Ulf Lundell, som jag har uppskattat honom tidigare, igen. Men här en bok då, Bara en bok. Den är läsvärd. Definitivt. Helt klart. Men han kunde också varit mindre girig och fortsatt att publicera de här texterna på sin blogg. Det är också ett faktum som säger mycket om vem man är. Profitören. I alla lägen profitören. Åk ut på turne när stålarna är slut. Sälj varenda del av dig själv. För att du behöver konton som har så många nollor som det bara går efter siffrorna. För att just det är det enda viktiga. Egentligen.

Men läs för fan. Bilda dig en egen uppfattning. Sanningen finns bara i den.

Andra böcker jag läst finns här.

Source: Efter nye radarsystemer: Amerikanske piloter ser stadig flere UFO’er | Ingeniøren

Den första sedan i julas då äldstes sonen förärade mig en flaska. Nu Backajan. En dag skall jag köpa mig en flaska själv. Njuter livets elexir.

Jag försöker lite med Instagram. Lägger upp några bilder. Men det fungerar inte. Jag är inte kompatibel med sociala medier. Jag är en pusselbit som inte passar in i tiden. På väg ut. Bort. Iväg i sökandet efter en plats i universum där också min pusselbit passar. Så bort med Instagram. Jag är redan dum nog utan att addera den dumheten till det hela också

Fredag är backupdag. En dag då man skulle vilja vända på de där 2/20 i Internetaccess som man har. Det tar mer än en dag att få upp det som skall upp. Men snart är det slut på det problemet alltså. Man kan knappt vänta. Hundra ggr snabbare borde märkas. Nu lider alla i huset i ett dygn när filerna transporteras iväg.

Har för mig att det är årsdag för morsans död. Ja det är några år sedan. Men kanske var de igår. Inte säker. Då. Hade besök från Holland. Men fick vaka istället. Invänta ett slut som man visste skulle komma. Jag flydde till kusten, till havet, för att söka tröst när den stora tomheten tog tag i mig. När allt var över och en kista var beställd. Men inte ens havet kunde ge tröst den gången. Men där grät jag mina tårar över en älskad mor. Lät dem blanda sig med havet. Bli en del av det. Sen grät jag inte mer. Satte in ett stenhjärta.

Vindarna tar i och ruskar om huset ibland. Vill välta och rycka upp och skaka om. Men energierna är inte de rätta just idag. Det tar i med 15/16 m/s som mest under korta stunder. Det är som en kommunpolitiker i Ljusdal just nu. Det låter mest. Händer inte så mycket. Visionerna har tagit semester. Evig dito.

“Fast bli politiker själv då om du tror det är så lätt” säger han den där M. från Järvsö. “Man måste ha ett pris” säger jag som svar på det. Man kan inte sälja sin själ till allt. Trodde jag världen gick att förändra så skulle jag förändra den. Ja också om skiftnyckeln hette “Politik”. Fast M. ruskar såklart bara på sig. Han vet redan svaren på de svåra frågorna.

Att Janne tittar upp glädjer mig. Kanske har jag fått Ulf Lundell på hjärnan men nog tycker jag han blivit lik honom. Skägget. Glasögonen. Vad är det som händer egentligen. Med världen. Luften Vattnet. Hjälp.

Men Janne har en mer positiv livssyn än den Ulf Lundell besitter. Definitivt. Det som Ulf grillar skall dessutom vara ungt och knappt nedfällt, nyslaktat. Janne är mer för det möra och välhängda. Men de spännande kryddorna har de gemensamt. Viljan att våga prova det oprövade. Just det gör mannen with the big “M”. Säger kvinnan. Hon. Madonnan.

Om solen går upp imorgon så hälsar jag den med glädje. Såklart att jag gör det. Bara för att det händer varje dag behöver man inte uppskatta det mindre. Inget är självklart. Nämligen.

Så kommer han. Världens snällaste människa. Ja precis som han gör ibland. Tittar in. Sådär bara. Alltid lika välkommen. Mer än välkommen. Behöver mjölk till kaffet. Som den ende jag känner. Det är klart han skall ha mjölk. Han är ändå den gode mannen. Han växer fortfarande. Whisky och semlor och gott humör har han haft med sig genom åren. Excesserna. Ljusnat mitt liv många gånger i gråmörker har han. Det finns ingen annan människa jag är mer skyldig så mycket tacksamhet. I kväll höjer jag ett whiskyglass mot Järvsö. Det hade jag inte räknat med. Hoppas verkligen att det där med karma fungerar. Det förtjänar den gode mannen.

ps Tittar ni på bilden ovan så tror ni såklart att det är Ulf Lundell som kom på besök. Likheten är slående. Men det är såklart Backa-Jan. Världens bästa Järvsöbo, Janne P. helt enkelt. ds

En 25-årig Glen Keith från 1993 som är lagrad på ett bourbonfat. Det är en frisk whisky med en hel del fruktiga toner, som sig bör när man pratar Speyside whisky. Det är också en del vanilj- och smörkola toner i den. Vi blev väldigt förtjusta i denna whisky när vi provade den.
118 flaskor totalt gav fatet. 51,4% håller de och priset hamnar på 1950 kronor (Euron är dyr för tillfället)
Det andra fatet är en 10-årig Ledaig från 2008. Ledaig är Tobermorys rökiga whisky. Vi buteljerade en Ledaig för några år sedan som blev väldigt poulär. Det här fatet har en mycket behaglig torr rök och bakom röken gömmer sig en len vaniljton tillsammans med en trevlig citrusnot. Röken kommer tillbaks i slutet och lämnar en lång torr rökig eftersmak. Den här blir mumsig en sensommarkväll till grillningen och till hösten och vinterns mörka kvällar.
Fatet gav 310 flaskor på 51,5% och priset är 1150 kronor.
Båda faten är Single cask, no chill-filtering och no colour, så klart.
Flaskorna finns redan på lager i Berlin. Vi ska bara göra etiketter och sen hämta hem flaskorna så de kommer troligen till oss i början på juli.