Om man nu skall fundera över den saken så finns det väl egentligen en viss komik i att just jag av huset invånare står här ute och skottar efter årets första riktiga snödämp. Ja om lämplighet nu är ett kriterie i ett sådant urval. Men jag är nu i alla fall inte dummare än att jag lärt mig en teknik som gör det här till en ganska angenäm upplevelse. Jag klämmer in högerarmen in mot kroppen och låter vänsterarmen (och resten av kroppen) göra hela jobbet. Samma teknik som jag använder när jag bär pelletssäckar. Högern blir mest en balansmekanism i de här. En nog så viktig funktion. Metoden kommer iof att gör att jag får opera min högeraxel till slut säger min rehabkontakt. Men val är till för dem som har dem.
Hur som helst. Jag som hatar vinter står där och skottar och riktigt njuter av den där tystnaden som en snödämp för med sig. Vit snö. Nog är det något magiskt ändå. Det är en synnerligen stor skillnad mellan snön i Stockholm när man bodde där och den som finns här. Nej jag skall inte gnälla. Inte idag. Inte på den. Njuter istället.
Imorgon kommer det en decimeter till. Grattis alla skidåkare!
Laserforskaren Donna Strickland är den första kvinna som får Nobelpriset i fysik på 55 år. Men hon ser sig själv som fysiker, inte som kvinnlig fysiker.
Fredag.Jag somnar en stund såklart. Grön IKEA-soffa liksom slukar mig varje fredagskväll. Veckorna, timmarna, minuterna och sekunderna kommer ikapp mig. Kräver tillbaks tid som givits som en smutsig och förfallen revers som inkasseras. Ja och jag betalar. Med ränta. Slocknar.
Men jag vaknar igen. Hjärtat dunkar i kroppen. Förr skulle jag ha blivit rädd för det där hårda dunkandet. Men nu? Knappast. Det får gå över. Man hoppas också på den här gången. Så som man gjort så många gånger förr.
Fredag är också serie och filmtid här. Jag tittar sällan på tv under resten av veckorna. Nu för tiden är det inga problem. Tablå-tv håller på att passeras till historiens dammiga rangliga hyllor, de som vaktas hårt av de bakåtsträvandes skara. Jodå de lyfts väl ner därifrån igen en dag. Som vinylens repika och knastrande artefakter. “Ohhhh vad bra”. “Det var bättre förr.” Mantran för dem som inte orkar leva i den tid vi befinner oss i. Men för oss andra. Frihet alltså. Man ser det man vill när man vill.
Allt vi ser ikväll handlar i grunden om en hand som smeker en kind hos någon som med en slags självklarhet svarar med en smekning tillbaks, om människor som betyder något för varandra, som bryr sig om varandra, som gör saker för varandra. Som inte bara tar. Spelet, motvikten, det som så enkelt kallas “det onda” finns där såklart. Dramaturgin, eller är det dramaturgerna, kräver tydligen det där. Spelet mellan svart och vitt och valfiskmodeller. Uttjatat. Tröttande. Det är alltid de där goda människorna som träffar mig i hjärtat. Finns de verkligen? Kanske gör de det. Kanske inte. De beräknande är så många fler i den riktiga världen. Bedragarna och de bedragna. De som inte ger en smekning tillbaks när en hand rör vid en kind utan istället kräver mer. “Ge mig!” “Mer.” “Nu!”
Men nu har fredagen övergått i lördag. Jag har fyllt Hulkens mage med pellets så att huset skal hålla sig varmt till imorgon och sitter här på kontoret och skriver det här. Snart skall jag vandra upp för trapporna och lägga mig och läsa en stund. Just det är också fredagskväll, eller fredagsnatt, man kan läsa lite längre utan att vara orolig för en trött morgondag. Lördag innebär inga klockor som ringer. Man sover tills man vaknar. Fast imorgon skall det låtsasjobbas. För freden. Jodå kanske för den. Men kanske mer för att fly undan… nej försten, det handlar inte om att fly. Det handlar om att vilja något. Att förstå vad som krävs för att realisera den viljan. Så har det alltid varit. Så kommer jag att gå från den här världen en dag.
Men nu alltså. Vi stänger den här dagen. Hoppas på en morgondag.
Så stänger vi igen butiken. Japp. Med stora lås. Spikar igen dörren. Ställer ett synnerligen tomt men likafullt jättetungt kassaskåp framför samma dörr. Larmar på med den största sirenen. Kallar in vakthundar och vargar. Det är över för idag. Avbrott för sömn och vila och pelletsfyllande.
Imorgon, ja då är det en ny dag igen. Man hoppas i alla fall.
