Author: Åke Hedman

Försöker överleva tills det är dags att äta. Ja, för mig går det ganska bra, men magen kurrar och skriker efter mat. Jag talar lugnt till den. Men stor som den är har den en tendens att dominera min kropp och min person. Men en halvtimme till får vi nog träta magen och jag. K är inte hemma ännu och det är väldigt tråkigt att äta ensam. Vänta alltså. Det sista uttalat högt så att magen hör.

Snöväder här idag. Inga mängder, de skall tydligen komma på långfredagen, men tillräckligt för att missmodet skall växa. Jodå man vet ju hur det är. Det är såhär varje år. Men man blir lika missmodig varje gång också. Det är bara så. Men jag har vinterdäck på så upp och ner för backen tar jag mig upp till två decimeter i alla fall. Låt snön falla.

Fast så illa med humöret är det nu inte. Livet är gott. Man lever en dag till. Varje dag är en vinst.

Men nyser och snorar och kliar mig i ögonen gör jag. Men just det är inga problem. Sådant man överlever efter att ha konstaterat att det finns där.

Men drar på värmen lite. Är ju en fryslort. Det är sådant fryslortar gör. Jag fryser i alla fall jag. Också det sådant som fryslortar gör. Per definition liksom.

Det finns så mycket att göra. Så lite tid, så lite pengar. Plus och minus. Blir till noll. Men man får övertala sig själv att det är vägen som är själva grejen. ja och ofta är det väl så också. Speciellt efteråt. Jag utbrister ofta högt för mig själv

“fan vad kul”

här i lokalerna. Är inte det en ynnest att få utropa en vanlig vardag i min ålder så säg.

Fast man betalar ett pris för allt. Ingen skall tro något annat. Helt proportionerligt mot “kuligheten” likviden som skall erläggas. Sällan handlar den om pengar. Då vore det enkelt.

Hackspetten avlöser ekorren och alla bergfinkar och bofinkar och domherrar utanför fönstret här på eftermiddagen. Ja det är lövsångare och grönfinkar med. Den sista maten skall ätas upp. Räcker nog över påsk. Jag är glad att dom finns. Talgoxarna är helt borta nu. Man hör dom men ser dom inte längre. Har väl annat att bestyra den här tiden. Snart försvinner Domherrarna också. Dom ser man inte heller under sommaren. Dyker upp i oktober igen. Vet att här finns det käk. Ja, och såklart gör det det.

Men nu så. Tio minuter. Hämta K och sen sätta på lite käk. Snabblagat idag. Jo annars också på “mina dagar”. Jag borde ha ett större intresse för att laga mat. Men har inte det. Däremot äter jag gärna. Men är väl bortskämd av K. Hon kan tycka det är roligt. Fast vardagsmat kan det väl inte finnas en enda levande människa som kan tycka är roligt att få till. Jo, någon idiot finns det väl. Eller beundransvärd. Beror på hur man ser på det. Hur men VILL se på det. Men beundransvärd bestämmer vi oss för idag. Positivare.

Nu skiter vi i det här.

Att min ortoped och tillika överläkare ringer klockan nio på kvällen måste man ju ses som utmärkt service. Tametusan rent av förträffligt. Ja och han lyssnar och förklarar. Tar sig tid. Jag gillar det också. Ja och jag är tveksam till en större operation om det nu inte garanterat (eller i alla fall med stor sannolikhet ) blir så att den gör mig smärtfri eller nästan smärtfri.

Så det blir en mindre operation till att börja med istället. In, sövas, in i axeln med titthålskirurgi, hem samma dag. OJ! liksom. Kanske ger det de svar som behövs. Kanske inte. Jag hoppas på ett entydigt svar såklart. Förra gången låg jag inne tolv dar. Det var trist. Urtrist. Hemma väntade leveransen av ett konsultjobb till en kund i Zürich. Direkt när jag kom hem, morfin in, armen upplyft så att handen hamnade på tangentbordet och sen körde jag. Man måste leverera som konsult. Om man vill ha betalt. Det löste sig. Tre kallsvettiga dagar. Sen sov jag några dar på det, eller kanske var det en dag…  Är en rätt rastlös typ.

För en halvtimme sedan kom hälsodeklarationen i mina vårdkontakter. Effektivt känns det som. Ovant, men jag har antagligen en helt felaktig bild av landstinget. Det händer grejer. Ja jag har inte ens klagat.

Ett bra slut på en dag således.

Tydligen är man alpollenallergiker numera. Lite fånig åkomma sådär. Men tydligt nu om jag går ut. Man får stå ut. Ja och jag står ut. Ett år till. Hur-som-helst pollenallergiker är andra klassens människor, ja, jag har tagit mig uppåt alltså.

Blåsigt. Kallare. Men blå himmel. Så kan kan väl inte klaga egentligen. Här inne tror jag att jag har tjugofem grader. Ett typiskt vårproblem när man har stora fönster mot söder och ännu inte kan slå av värmen eftersom man har rum åt andra håll också som inte blir lika varma. Tänk om man hade den där solinstrålningen på vintern. Ja, jag inser såklart konflikten där. Det hade inte blivit någon vinter isåfall. Men i år blev det väl nästan ingen heller. mest halt. Men kyla och snön, det blev det inte mycket av. Men heja säger jag. Såklart. Fryslort som jag är.

Arton sekundmeter i vindbyarna skall det vara idag. Just dom vindbyarna är väl det mest spännande om händer här idag.

Atjooo…. snörvel….

Påsk snart. Det blir inte mycket godis här. Fattigpåsk och lorthelg, det senare mormors benämning av påsken. Ja fattigpåsk var mitt konstaterande. Men snart är eldningsäsongen slut. Då lättar det avsevärt. Mer pengar kvar efter att räkningarna är avklarade. Nästa säsong blir förhoppningsvis mer stabil. Det här och förra året har varit lite kämpigt.

Men påsk alltså. Min private bibliotekarie ordnar en Lundellbok. Den får bli min följeslagare under den här helgen. Det kan vara lite si och så med Ulf Lundells böcker. Ibland blir det bra tjatigt men andra gånger blir det rent lysande. Ja ibland i samma bok till och med. Man får läsa på. Precis vad jag har för avsikt att göra också denna påskhelg alltså.

Det mesta av snön är borta. Hur skönt är inte det? Men det skall visst snöa både imorgon och i påsk så säg den glädje som varar. Men det är som april brukar vara det där såklart. Varje år är det sådär. Varje år bli man lika besviken när värmen drar bort efter att fått uppleva några dagar med den.

Man får vara glad ändå. Så känns det i alla fall inuti mig. Nöjd över ännu en dag i livet.

Jag skall väl traska uppöver och försöka fixa lite mat åt oss. Man lever ju inte av kodande allena. Inte av kärlek heller. Munnen skall ha sitt. Magen med.

Siten är förresten så långsam idag att den i princip är oanvändbar. Så är det nu inte alltid men tillräckligt ofta för att man skall bli irriterad. Jag kan INTE rekommendera City Network. INTE länge. Tyvärr har jag gjort det tidigare. Slut med det alltså. Dags att flytta. För mycket strul.

Ja mat var det…