Går på bredbandsmöte. Det är på gång nu men skall bli ytterligare försenat eftersom Elvivo också vill “lägga en kabel”. Ja och det är ju bra om man samarbetar. Det måste man ju tycka.
Gubbarna på LjusNet känner jag ju. Åtminstone lite. Det kan liksom inte hjälpas att det var jag som satte det där namnet en gång, men det är såklart glömt liksom att jag drog igång allt det där tillsammans med IT-avdelningen i Ljusdal. 93/94 måste det väl vara. Jag kan inte låta bli att tänka att det är “segrarna som skriver historien” när Per från LjusNet berättar historien om nätet i Ljusdal utan att vår del nämns alls. Men helt utan bitterhet noterar jag det där. Det är som det är. Men det har tagit nästan arton år från det att fibern drogs hit till byn tills den nu når oss som bor här. Tanken då när den drogs var att de som bodde långt ifrån all service skulle få fiber först. Men det blev såklart tvärt om. Det blir alltid tvärt om mot vad man tänker.
Men de som har jobbat med det här sedan 2000 ungefär är förträffliga förvaltare. Allt har fungerat helt otroligt bra. Min del var visionärens. Precis som det skall vara alltså. Därav också bristen på bitterhet från min sida. Resultatet har blivit kanon. Det enda som räknas i slutänden.
Man skall definitivt inte glömma folket på IT-enheten som fick lära sig nya saker och gjorde det fantastiskt snabbt och bra. Underbara människor att jobba med och personer som kan vara stolta över sin insats. Helsingborgs kommun var först med en web-server på nätet, Ljusdal kom tvåa. Japp. I en tid (1994) när det nästan bara fanns Vita Huset att surfa till. Jag utbildade alla politiker i Ljusdal då på web och email (ja och gopher 😉 ).
Men nu har alla dessa år gått alltså. Jag följer allt det här på mötet lite på sidan. Ja snarare från dörröppningen där bak. Jag känner bara folk ytligt. Det är mycket folk. Hinner berätta för planeraren om berget här uppe så att de kan planera för grävning på “rätt” (läs billigaste) sidan av vägen. Sen när folk samlas i sina grupperingar så åker jag hem till “Åkes värld igen”. Väntar i lugn och ro på att en pinne skall sättas upp här utanför så att man kan gräva. Hur det nu skall gå till? Ja viljan kan besegra det mesta. Hoppas jag.
