En o-cool gubbe

Jodå, vi tar oss till Hudiksvall och vi tar oss tillbaks. Det blåser, det snöar och det driver. Det är vinter i år. På riktigt. En decimeter till imorgon enligt prognoserna. Bron in i huset syns inte när vi kommer hem. Den får skottas fram första av allt. Det var ett tag sedan. Men inget ovanligt såklart. Ändå fylls tidningarna med undergångsprofetiorna på sina insändarspalter och “vetenskaps”-sidor. Extremväder. Det är bara det att såhär har det alltid varit. Men undergångsälskarna med sina sandwischskyltar bajsar alltid på sig. Vill så gärna att det skall gå åt helvete och det fort. Glömmer så gärna att normalt är fullt av överraskningar och är nästan alltid onormalt. Åt helvete går det nog i alla fall. Utan hejarklackar.

Får fyra pallar pellets, Det skall bubbas in säckar. Såklart. Men varför inte. Liksom.

En dag åt kråkorna blir det. Men ändå med utmärkt utgång fast jag själv bara väntar och vandrar omkring för att få tiden att gå. Dessutom får man en hamburgare på Max sig tilldelad efter alltsammans. Vinst för hungriga.  Halloumi de lux med avokado eller nått sånt. God. Skall vara het men är svalare än en isglass. Men god ändå och i alla fall varm. Jodå. Duger åt mig. Mätt fortfarande.

OK. Liksom.