Categories
Swedish

Minus ett kilo till

Fredag och dags för vÃ¥gen igen. -1 kilo viket är precis vad jag tycker är perfekt. Ett kilo nerÃ¥t per vecka är lagom. Bara nÃ¥gra veckor till nu sÃ¥… 😉

Annars är allt lugnt. För lugnt pÃ¥ jobb fronten naturligtvis. Har fÃ¥tt lÃ¥na en röjsÃ¥g av en kompis sÃ¥ i helgen skall jag ta bort lite sly här pÃ¥ Brattberget. Säkert en perfekt syssla när man nu tydligen har blivit pollen allergiker. 😉

En kompis i Japan skickade en present till min Japan intresserade yngste son igÃ¥r och han har gÃ¥tt omkring och lyst som ett ljus sedan dess. Härligt med Internet. Har vänner idag i alla möjliga delar av världen. Mest genom VSCP projektet som naturligtvis samlar mÃ¥nga men ocksÃ¥ genom jobb. En dag skulle det vara roligt att kunna göra en “world tour” och besöka alla. Känner en kille pÃ¥ Nya Zeeland som gjorde det för ett par Ã¥r sedan . Han tog kontakt med alla han kände och gick ut pÃ¥ listorna och berättade vad han skulle göra och reste sedan ut ett halvÃ¥r och besökte alla.

Har inte rest så mycket de senaste åren eftersom ekonomin inte räckt till det. Mina söner har inte ens varit utomlands. Stackard barn! Förhoppningsvis så kommer dom nog ut i världen själva nu när dom börjar bli stora. Överhörde en gång en historia på en buss där en tjen i 20.år åldern berättade för en kamrat att hennes föräldrar skulle bjuda barnen och respektive på en resa till Afrika under fyra veckor. Tänk vad härligt.

Har hittat en lista på yahoo om gengas http://uk.groups.yahoo.com/group/gengasdrift/ och hittade direkt ett helt gäng som pysslar med min tanke om att generera el med gengas drift. Förbaskat roligt. Var säker att det kommer att komma mer om det här.

Categories
Swedish

Kanske inte för gammal i alla fall…

Har lag ut lite krokar om jobb som jag skrivit tidigare. Och några responser och konkreta erbjudanen har det kommit in. Trevligt om inte annat får självförtroendet.

Nu gäller det bara att bestämma sig för vad man skall ägna resten av den arbetsverksamma delen av livet åt. För så känns det. Det beslut som jag skall ta nu gäller för en lång tid framöver. Vi får se hur det blir.

Annars är det VSCP jobb som gäller. Sitter ju inte och rullar tummarna precis utan tittar på en referens lösning för VSCP över TCP/IP. Tanken att att utnyttja den plug and play funktionaliteten som canald ger. Känner dock av björkpollen (allergi) mer än något år tidigare så känner mig lite okoncentrerad.

Categories
Swedish

Lyckan av att komma i ett par gamla jeans

Jag skall ju inte Överdriva min bantnings succé’ såhär efter bara någon vecka. Men i morse kom jag faktiskt i ett par jeans som jag inte har fått på mig sen några månader. Ett bevis på att det händer något. Gäller bara att hålla i alltså. En god uppmuntran att fortsätta i alla fall. 🙂 Och om sanningen skall fram så skulle jag kanske inte få på mig dom om jag hade långkalsonger… 😉
Uppdaterade lite på min CV igår eftersom jag är ute och letar jobb (Sökte faktiskt några grejer igår).
Har aldrig behövt bry mig så mycket om den förrut eftersom jobben har kommit till mig ändå p.g.a. det jag pysslat med för tillfället. Slog mig helt plötsligt att det kanske är för att man börjar bli gammal som det har blivit svårare med jobb. Fyller ju 50 i år. 50 år. Halvtid, eller troligare en bra bit över halvtid. Farsan dog vid 70. Minns när han fyllde 50. Hur urgammal var han inte då!? Inser att det är så man ser på mig nu. Hemska tanke.

Får mig att tänka på det första samtalet jag hade med Jens “MP3-Jens” Nylander förra hösten. Efter en stunds pratande så frågade han hur gammal jag var. Jag svarade sanningsenligt och jag hörde ju att han antagligen tyckte att jag var urgammal. Sen sa han att han tyckte att det var ovanligt att någon gammal kunde låta så entusiastisk. Tog det som en komplimang. Men det är så jag skall leva tills jag dör. Som någon som lever fullt ut för mina ide’er och projekt och gör det jag skall till 100%. även om “ljuset” konstant brinner i båda ändarna.

Categories
Swedish

Björken slår ut.

Idag slog björkarna ut idag. Härligt.
Slog av Hulken ikväll också och gick över till el för varmvatten. Också ett hembygge förresten. En liten PIC 16F84 styr varmvattenberedaren och kan kontrolleras över en seriekanal. Man skulle kunna samla statistik från den också men jag har aldrig orkat fixa det. Konstruktionen är väl 6-7 år gammal nu skulle jag tro och borde väl ersättas. Det blev billigare att lösa det själv när det gamla kontrollerkortet brändes upp. Inga större problem förrutom att åskan har förkolnat två temperatursensorer. Ja verkligen pulveriserat dom. Bra jordväg ner i vattenledningsnätet.

Annars är det förkylt. Influensa. Hosta. Snörvlande. Ont i ögonen också. Om det beror på pollen eller inte har jag ingen aning om. Så länge jag kan jobba så skall jag inte klaga.

Får mer och mer mail om VSCP varje dag och det är ju roligt. Gäller bara att orka lite till och inte ge upp bara för att det känns lite motigt just nu. Dåligt med jobb helt enkelt just nu. Man får hanka sig fram en dag i taget.

Categories
Swedish Uncategorized

Björnspår

Svänger rätt mycket i att trivas eller inte trivas med att bo i Los (eller Loos som alla skriver här). Men det är några gånger jag förstår att jag egentligen uppskattar det vi har här oerhört. Idag, dagsfärska björnspår på promenadrundan bara några hundra meter från huset. Att veta att björn, lo och annat vilt finns alldeles utanför knuten och iakttar oss känns väldigt stimulerande. Oftast ser vi bara spåren efter dem men ibland får vi också närkontakt och känner vördnad och respekt för varandra.
Den andra gången jag inser det verkliga värdet med at bo såhär är när man befinner sig vid en sjö. Mitt i skogen. Ensam. Inte en människa inom varken syn- eller hör- håll. Bara naturen och en själv. Jag vet inte om det är för att man sysslar med tekniska (och torra) ting annars som gör detta så enormt. Kanske alla känner så. Kanske är det en primitiv känsla från urminnes tider som kommer tillbaks till medvetandet. Samma som många av dom som jagar också känner.

Det inns en scen i utvandrarna när Oskar kommer fram till Kinchisaga (ingen aning om det stavas så) och bestämmer att här skall vi bo och bygga vårt hus. Tänk själv att vandra några mil rakt ut i skogen, hitta en fin plats och bygga ett hem där. Inte lätt att återupprepa idag. Men i dom stora skogarna häromkring kan man i alla fall hitta en plats som är bara ens egen.

ÄndÃ¥ är det sÃ¥ att man mÃ¥ste bort för att upptäcka det man har. För mig krävdes det flera Ã¥r borta frÃ¥n Hälsingland innan jag en dag när vi svängde av frÃ¥n E4’an upptäckte berg. Massor av blÃ¥nande berg. Inte bara skog utan vackra underbara nyanser av grönt som övergÃ¥r i blÃ¥tt och till slut i grÃ¥tt i fjärrana. Berg pÃ¥ berg pÃ¥ berg. DÃ¥ hade jag bott här tjugotvÃ¥ Ã¥r utan att se var jag levde.

Lite så är det väl igen. Man bor för nära inpå det man egentligen uppskattar så att man inte kan ta det till sig lika passionerat som förr. Lite grann som ett kärleksförhållande övergår från att vara passionerat till starka vänskapsband.
Men visst är det härligt att ha naturen in på knutarna men samtidigt kunna gå hem och sätta sig vid datorn och ha hela världen tillgänglig genom Internet. Det måste man ju uppskatta.

Categories
Swedish

Underbar valborg.

Jag har alltid haft en tendens att jobba alldeles för mycket. Vissa skulle nog kalla mig arbetsnarkoman men… i helgen var jag ledig (ganska mycket i alla fall 😉 ). Kunde vara ut i härligt väder för första gÃ¥ngen efter vintern utan att frysa och pulsa i snö. Jobbade väl iof dÃ¥ ocksÃ¥ eftersom jag höll pÃ¥ med ved men som alla vet som har “tänk-jobb” (nÃ¥gon skulle nog kalla det intellektuellt arbete) sÃ¥ är det underbart att fÃ¥ göra nÃ¥got helt annat ibland. Speciellt sÃ¥nt som fÃ¥r musklerna att arbeta (nÃ¥ja dom man har… 😉 ). Som alltid är det sÃ¥ att ocksÃ¥ tankejobbet fungerar bättre efter nÃ¥gon sÃ¥dan dag. Och det är definitivt sÃ¥ att man blir mer effektiv av att ibland vara ledig eller göra nÃ¥got som är helt väsenskilt mot det man normalt gör.

Det här med att jobba och vara entreprenör förresten borde det kanske finnas en fyr-bokstavs kombination för typ ADHD. NÃ¥n slags diagnos liksom sÃ¥ att man fick klart för sig att man är skadad pÃ¥ ett väldefinerat sätt. Mina första “sjukdomssymtom” visade sig redan i sjätte klass när jag och en kompis sÃ¥lde djur frÃ¥n en zoo-affär. Undulater och fiskar kom pÃ¥ en buss frÃ¥n Falun som vi sÃ¥lde vidare.

I 7,8,9 an körde jag Edsbyns Naturfoto och sålde bilder till olika tidningar. Inte bara natur utan bilder från bandymatcher till den lokala tidningen Ljusnan. Massor av annat också naturligtvis som plåtandet av id kort för alla elever på Celsius skolan. Vore roligt att ha haft dom bilderna kvar men vet inte var de är nu. Vi gjorde en film också om mobbing. Massor av publicitet. Länk här
Efter gymnasiet la jag plåtandet på hyllan och ägnade mig åt musik på allvar. Alla som spelat i ett band vet hur mycket av entreprenörskap som följer med att lira i ett band. Det är precis som att driva ett företag.

När jag var 22 lyckades jag äntligen ta mig ifrÃ¥n Edsbyn. SÃ¥lde alla musikgrejer inklusive gitarren. Byte helt liv. Pluggade in Teleteknik i Katrineholm och sedan Fysik i Uppsala. MÃ¥let vara att forska inom molekylär fysisk och jag och en kompis fixade faktiskt en egen variant pÃ¥ fysikerlinjen för detta som innehöll ett Ã¥r kemi. Men som alla vet som befinner sig i den akademiska världen sÃ¥ är man mer intresserad av titlar och troge’er än att söka sanningen. Sen fanns det ju datorer pÃ¥ fysikum….

Startade DOS HB där 1981. DOS var en förkortning för Data of Scandinavia. MS-DOS var okänt. Skrev i olika tidningar om Assembler och programmering pÃ¥ framförallt 6502’an och drog in en del pengar pÃ¥ olika programmeraruppdrag.

1984 flyttade jag til Täby och började jobba på System Innovation. Och vi gjorde i snabb följd en kontokortsterminal och två modem samt en Videotext terminal med trådlöst tangentbord. Den mest kreativa atmosfär jag någonsin upplevt fanns i det här företaget. Fullt ös hela tiden. Dåligt betalt men spännande uppgifter!

1987/88 körde jag igång DOS på allvar. 5 anställda i Los runt 1990. Konceptet ungefär detsamma som Dustin har idag. Den största skillnaden vara att dom hittade 12 mille vi fick loss hundra tusen. Landsbygdens förbannelse. Brist på kapital. DOS gick i KK 1992. Jag och min familj misste allt. Hus sparkapital rubbet.
Körde eurosource efter det som jag fortfarande kör. Har gjort allt från ActiveX kontroller till kundhanteringssystem i det företaget. Konsultat på inbäddade system. Idag konsulting och utveckling av VSCP som egentligen varit med i mitt huvud ända sedan 1982/83 men först kring 2000 blev verklighet.
Men vad är drivkraften? Varför håller man på med detta? Det enda jag realistiskt kan komma på är att det är någon slags sjukdom som man egentligen skulle ha hjälp med.

Jag räknar inte längre med att “lyckas och bli rik”. Finns inte en chans. Men det är sÃ¥ jäkla roligt att hÃ¥lla pÃ¥ att det är värt (nästan) alla mödor. Och visst har jag kunnat gjort pengar istället. Jag har fÃ¥tt bra erbjudanden bÃ¥de här hemma och utomlands. Men bara pengar som drivkraft skulle aldrig kunna ge mig den riktiga kreativa kicken. Att skapa nÃ¥got själv.

Att sitta i Los, Ljusdals kommun, där jag bara vet en enda person som förstår vad jag egentligen pysslar med (fast han finns i Ljusdal). Näringslivs representanter och politiker här är totalt nollade på allt vad företagande gäller. Speciellt det som är kunskapsstyrt. Callcenter verksamhet är den högsta hi-tech dom kan tänka sig eller möjligen ett revolutionerande studentarbete. Pust fräs!!!

När jag flyttade hit med DOS tyckte näringslivs representanterna att jag skulle ägna mig åt faxar istället för datorer. Kommer aldrig glömma det. Det mest sorgliga är att inte mycket har förändrats ens fram till idag.
Ännu värre är när man inser att det är dom duktiga som flyttar och att det är förlorarna och dom mindre bra som blir kvar. Man behöver ju inte vara kärnfysiker för att inse vad det för med sig för ens egen person… :-0
Kanske skall man bara fortsätta jobba sÃ¥ att man inte hinner tänka pÃ¥ det här eller i alla fall tills man fÃ¥r en diagnos. Ja sÃ¥ fÃ¥r det nog bli…………………………