cities like San Francisco and New York are losing residents.
Source: Pandemic pushes tech, other workers to less dense cities | FierceElectronics
Month: March 2021
Categories
Överdrift
Tomater gillar man ju men möjligen är mängden just idag en överdrift. Men snart dagas att flytta över i solitära hemvister. Den blödige skall alltså välja ut en första gång vilka som skall få överleva och vilka som inte skall få det. Ja det där återkommer ju sedan också. Bort med svaga plantor. Inget för mig det där. Hemskt. De blir kvar om man inte hittar någon som vill ha en planta.
Aubergine är dagens nytillskott som sticker upp med lite grönt och nästa vecka skall de andra fröna ner i jorden också. En härlig säsong är här på riktigt.
Vi övervintrar våra uteamplar. En hel del i dom överlever det faktiskt. Blir några hundralappar som inte går till plantskolan… eller ja det brukar hundralapparna ju göra ändå… men det blir något annat än just de där plantorna för pengarna.
En sallad på egna tomater och gurka finns det såklart inte mycket som går upp emot. Det är liksom något helt annat än i affären inhandlat. Det handlar inte bara om odlarglädjen där. Smakerna är rejält förstärkta.
Men nu. En torsdag att försöka använda på bästa möjliga sätt. Att förändra världen gäller fortfarande serru.
Categories
Livet
Livet som det ser ut. Stort och smått. Mest smått. Väldigt litet rent utav. Men som med allt annat är det i detaljerna man hittar svaren.
Categories
Själen
Han sitter där framför mig. Han. Djävulen. Vill att jag skall skriva på. Ja “han”. Konstigt. Djävlar är av han-kön. Just den här också. Anledningen till det har jag ingen aning om. Nog har man väl mött tillräckligt många kvinnor i sitt liv som har kvalifikationer att tillträda den posten…
Nope. Jag tror inte på djävlar och gudar. Lika lite som på tomtar. Åtminstone materialiserade. Men sitter här, ja det gör han. Man skulle nästan kunna tro att han är verklig. Det ryker förresten lite ur håret på hans huvud. Bockfot på vänstern. Bister min. Tecken goda som något på att detta verkligen är en djävul och inte Jesus.
Men jag vill såklart inte skriva på. Det där med evigheten låter inte så bra. Dessutom gillar jag min arma själ. Ja egentligen har jag väl aldrig sålt mig. Eller jo. Vem har inte det? Säljer oss gör vi väl hela tiden. Varje dag. För lön. För boende. För kärlek.
Fast det här är liksom mer på allvar. Lycka och välgång och stora framgångar mot en själ. Så säger han den här djävulen i alla fall. Allt blir bra, seså, en signatur bara.
Men jag tackar nej. Han tittar surt på mig. Det ryker ännu mer där på huvudet. Ögonen är som glödande kol när han skjuter iväg stolen med en smäll och går. “Tjena” säger jag. Sen var det inte mer med det där.
Categories
Koltrastsång
Koltrastsång den 23 mars är definitivt ett svårslaget men välkommet rekord. HURRA!