Categories
Livet Swedish Uncategorized

Alfta och musiken

Det blir inte mycket postande här för tillfället. Anledningen är att jag åker mellan Los och Alfta varje dag och alltså är och jobbar på CC Systems i Alfta under dagtid. Trött efter resan hem men vill gärna försöka hinna med lite VSCP grejer och alltså blir det inte mycket tid kvar för bloggen.
CC Systems är ett väldigt trevligt företag med underbara människor som jag skrivit förrut och jag konsultar alltsÃ¥ där för tillfället. Skönt att komma ut lite bland människor igen efter att för det mesta suttit i samma lokal. Ja min fru jobbar ju här ocksÃ¥ förstÃ¥s sÃ¥ helt ensam har jag inte varit. Men kafferaster och liknande blir en annan grej när man är nÃ¥gra stycken. Man skall inte underskatta värdet av skvaller….

Man hinner tänka en hel del när man åker de totalt 18 milen i min gamla bil varje dag. Snart 50 och antagligen blir det inte mer av ivet än det här som är just nu. Sannolikheten att jag skulle kunna komma loss ekonomiskt med VSCP etc inser ju även jag är mikroskopisk. Kommer jag någonsin kunna resa till alla dom där platserna som jag vill se. Kommer jag någonsin ha en bil som jag vet kommer att starta när jag går ut och sätter mig i den. Får jag någonsin klar studion så att jag kan börja skriva musik igen.

ApropÃ¥ musik sÃ¥ berättade en gammal god vän för nÃ¥gra Ã¥r sedan efter att vi spelat pÃ¥ Woxstock med Atmosphere In Rock att dÃ¥ det begav sig hade man suttit och diskuterat min framtid pÃ¥ ungdomsgÃ¥rden vi tränade pÃ¥ och man hade kommit fram till att jag nog skulle bli studiomusiker i framtiden. Jag svarade dÃ¥ att det var synd att ingen sa nÃ¥got dÃ¥ pÃ¥ den tiden. DÃ¥ när man kämpande och jobbade för att “bli rockstjärna”. Visst fick man indirekt uppskattning ibland men oftast var det bara ett jäkla slit som ingen sÃ¥g. MÃ¥nga tror ju att man pÃ¥ scenen tillgodogör sig uppskattning men för mig har varje uppträdande varit ett svart hÃ¥l där det bara varit koncentration pÃ¥ musiken och det som skall ske i uppträdandet. Jag har faktiskt ingen minnesbild alls frÃ¥n ett uppträdande där jag kan se publik framför mig. Konstigt…

Jag skulle nog vilja hÃ¥lla pÃ¥ mer med musik. Har en hel del halvfärdiga lÃ¥tar som borde göras klara. Massor av andra i huvudet som vill ut. Men jag har sÃ¥ oerhört svÃ¥rt att engagera mig i tvÃ¥ saker samtidigt och just nu tar VSCP sÃ¥ mycket tid. Funderade att tag pÃ¥ att gÃ¥ med i kyrkokören men hatar att sitta fast i en massa mÃ¥sten som det lätt blir när övningarna blir till rutin. En studio är nog enda vägen som fungerar för mig… eller kanske starta ett band igen….

Knappa PÃ¥*

/Ake

Categories
Livet

Skolavslutning

Min yngste son fick sitt efterlängtade sommarlov idag. Tio veckor ledigt innan han börjar i åttonde klass i höst. Går inte att fatta. Han som nyss var en liten plutt.

Traditionsenligt så var det också i år skolavslutning i Kyrkan i Los. Gick lite trevande in på kyrkans område eftersom jag nästan väntade mig att bli bortmotad efter att ha gått ur Svenska Kyrkan i våras. Inget sådant hände dock.

Som traditionen bjuder så var det en massa goa ungar som sjöng. Tanter som höll tal som man inte hörde ett ord av. Äldre barn som inte riktigt vågade sjunga ut och istället bara liksom andades ut försök till toner. Kyrkklockor. Ännu en tant med tal man inte hörde något av. Några psalmer, idas sommarvisa. Slut. Hem och äta tårta efter en stunds väntan på kyrkogården med prat om väder, WM fotboll och annat ointressant.

Uppriktigt sagt sÃ¥ kommer jag inte att sakna dom här skolavslutningarna när Niklas har gÃ¥tt ut i nian. Inte julfesterna heller för den delen. Det finns inte nÃ¥gon gÃ¥ng pÃ¥ Ã¥ret jag känner mig mer som ett UFO. Total utanförskap! Vad har jag gemensamt med människorna där. Ingenting eller väldigt, väldigt lite i alla fall. Vi hälsar och pratar om väder. Dom flesta där känner naturligtvis varan redan sedan väldigt mÃ¥nga Ã¥r. Dom är ju födda och uppvuxna i Los och i dess omnejd. Vi som kommer utifrÃ¥n kommer aldrig att bli “riktiga” Los bor eller bli en sann del av gemenskapen. Inte vÃ¥ra barn heller tyvärr. Det är ju inte bara sÃ¥ att vi kommer utifrÃ¥n. Vi jobbar ju inte heller. Sitter bara hemma hela dagarna i det där vi kallar kontor. Vette tusan vad vi gör där egentligen?
Nu har det här säkerhet mer med mig att göra än med hur Losbor är. Otroligt trevliga och vänliga människor här i Los. Det måste erkännas. Min känsla av utanförskap kommer nog snarare inifrån och har nog alltid funnits där. Jag har liksom alltid varit själv. Ibland dock med en stor längtan efter att inte behöva känna så. Undrar var den känslan egentligen kommer ifrån?
Spännande saker händer här bredvid på berget. Det gamla Brattberga ålderdomshemmet håller på att rustas efter att ha stått tomt i många många år. Vad man skall ha det till vet jag inte men roligt är det att någon tar sig an det stora huset eller snarare husen. Massor av jobb med att få det i funktionsdugligt skick igen. Skall bli roligt att se vad det blir av det hela i slutänden.
Vikten dÃ¥!? Upp nästan ett kilo! Hmmm.. Jag som lovade mig själv att ta tag i detta förra veckan. Ja det fÃ¥r bli nu istället men första lite tÃ¥rta och lite gott vegetariskt pÃ¥ grillen… 😉

Categories
Uncategorized

Prostataproblem

Redan i trettioårsåldern fick jag diagnosen “prostatit”. Undersökningen gick till så att man skulle “ställa sig som en Saab” och läkaren stoppade upp ett finger (jodå med hanske på ) i ändtarmen för att checka prostatan. Woow kanske Du tycker men enligt min åsikt så var det inte så trevligt alltså… 🙁 Läkaren konstaterade i alla fall “prostatit”. Okänt för mig då men väl bekant idag tack vare Intenet (såklart). Samme man önskade göra vidare undersökningar. Spermaprov och sånt. Men där gick min gräns. Kunde inte riktigt tänka mig att “producera önskat resultat” i kontrollerad steril sjukhusmiljö. Idag, när det gått många år sedan dess, så är man ju inte fullt lika känslig längre. Kan faktiskt inte ens förstå idag att jag tycket det kändes så förfärligt då. Att få en kopp av en sköterska och bli hänvisad till ett enskilt rum (för jag antar att sköterskan inte medföljer under själva operationen…) för att “producera resultat” är väl inte så farligt. 😉
I mitt fall handlar prostatiten det mest om att jag har ont till och från. Speciellt när jag har suttit på något kallt. Något jag naturligtvis aldrig lär mig att undvika. Inte så lätt heller förresten när man bor i Sverige. Dessutom har jag konstant “pisstryck” som en 102 åring. Öl, som ju är så gott, är det bara att undvika. Kan få springa på toa med tre minuters intervall efter en öl om det vill sig riktigt illa. Upp och pinka ett gäng gånger under en natt är inte heller helt ovanligt.
Jag har ju lärt mig att leva med det här och eftersom det är en kronisk åkomma så finns det inte mycket till val. Inget att göra säger man från läkarhåll. Men ibland funderar man ju – Som idag när jag har riktigt ont – Kunde gott ha kunnat tänka mig att spränga bort prostata-fan för gott. Fast sätter man sig på en kall trapp – som jag gjorde i Lördags – så får man väl skylla sig själv antar jag.
Har också förstått att jag är lyckligt lottad. Många har betydligt värre problem än vad jag har. Har läst riktiga skräckberättelse från folk som inte kan leva ett normalt liv pga av smärtor och olika problem.
Just i detta sammanhang är Internet oslagbart. Dels finns mängder av information så att den drabbade kan läsa på om sin sjukdom. Dessutom finns det inom de allra flesta områden tillräckligt många drabbade så att det finns en lista där man kan få veta mer och lära känna andra med samma problem. Kanon om man inte tycker att man tas på allvar inom sjuvården. Något som verkar rätt vanligt när det gäller prostatitsjukdomar.

Nu skall det också ärligt erkännas att konstant deltagande i en sådan mailinglista kan bli ganska jobbigt. Mycket sjukdomsprat blir det. I alla fall orkar jag inte med det någon längre tid. Kan inte riktigt uppbåda intresset att konstant intressera mig frr min förstorade prostata…..

Categories
Swedish

Ensam på ett berg.

Ibland längtar jag bort från Los så att det värker. Ibland förstår jag varför jag ändå stannar kvar. Idag t.ex. Första murkelturen. Följde hygget upp på berget och satte mig på en stubbe och tittade på utiskten. Inga männsikor inom synhåll, inga ljud från civilisationen, inga bilar än min egen som stod vilande nedanför på vägen. Att se de blånande bergen som likt gigantiska vågor rullar bort i fjärran. Att se sjön där nere som antagligen jag är den enda mänskliga varelse som beskådar just för tillfället. Det är då jag känner att jag är hemma. Det här är också det tillfälle när jag inser det verkliga värdena i livet. För den ena halvan som består av bättre programmerings algoritmer, en smartare elekroniklösning måste vägas upp av lugnet, djuren, stormarna, vidderna, forsens brus. Harmoni.
Hittade också ett gigantiskt flyttblock idag. Det största jag någonsin sett faktiskt. Definitivt större än edmanstjärnstenen i Ovanåker. Under det bodde någon eller snarare kanske, hade någon bott. Kanske björn eller räv. Det här var en verklig jättesten. När man förstår att inlandsisen flyttat dessa jättebumlingar inser man dess kraft. Krafter som vi ser mycket av i vårt landskap kring Los.
Murklor blev det ocksÃ¥. Inga jättemängder men murkelkrustaderna till nyÃ¥rsmiddagen är räddade. Här ännu en kontrast. Murklorna som plockas när sommaren är som sprödast äter vi när vintern är som hÃ¥rdast. Harmoni… Jämnvikt…

Vikten då? Jodå jag vägde mig i Fredags också. Status que råder. Ingen förrändring. Mest beroende på att både min fru och jag blev väldigt sjuka av att äta en fårost, eller hemost som vi säger, i början på veckan. Frugan är inte riktigt kry ännu. Det som man överlever stärker en sägs det men bantningsmotivation ger det definitivt inte.

Knappa PÃ¥*

Categories
VSCP

Niklas Zennerström

Skypegrundaren Niklas Zennström ska starta en riskkapitalfond tillsammans med Mattias Ljungman från Lunarstorm.

Stod det i flera tidningar idag bl.a på realtid.se

Jag kan bara säga. Niklas, har Du sett VSCP (http://www.vscp.org)!? Orkar Du inte läsa allt det tekniska sÃ¥ är det bara att slÃ¥ en signal sÃ¥ skall jag berätta… 😉

Knappa PÃ¥*

/Ake

ps. Telefonnumeret finns här… ds

Categories
Swedish

CC Systems AB

Var och hälsade pÃ¥ folket pÃ¥ CC Systems i Alfta (http://www.cc-systems.se) idag. Pratade jobb. FÃ¥r se om vi kan hitta nÃ¥got gemensamt…

PÃ¥ CC Systems i Alfta sitter alltsÃ¥ ett ganska unikt (och trevligt!) gäng och konstruerar jäkligt häftiga, världsunika grejer. Dom flesta flesta pÃ¥ företaget vet inte hur duktiga dom är eftersom ingen nÃ¥gonsin har talat om det för dom. Företagsledningen har ingen aning om att dom sitter med ett gäng som kan räknas som toppklass i världen. Den nye majoritestägaren IT-Provider vet det dock säkert. “Rovdjuret” som ännu sover men som kommer att vakna allt närmare börsintroduktion man kommer. Jag vet, jag har sett IT Provider i aktion förrut. Men med optioner i fickan sÃ¥ skulle jag gärna Ã¥ka med pÃ¥ den resan. Kan bara bli vinst i slutänden med en sÃ¥dan “produkt” som det företaget med dess innehÃ¥ll representerar. Hoppas att grundarna kan kapa Ã¥t sig en välförtjänt del av den kakan. NÃ¥got jag iof inte tvivlar pÃ¥ en sekund….
DÃ¥lig självkänsla finns pÃ¥ dom flesta Svenska företag. Antagligen är det gamle Jante som lever om. Man fÃ¥r inte tro att man är bäst och gör man det sÃ¥ skall det i alla fall inte yppas offentligt. Man kan frÃ¥ga sig vad som skulle hända om man fick upp medvetandegraden pÃ¥ det här omrÃ¥det. Bara positiva resultat tror jag. En medarbetare som vet att han eller hon är världsbäst kommer alltid ocksÃ¥ att försöka göra resultat med det som mÃ¥ttstock. Kanske mÃ¥ste man belöna en världsunik medarbetare pÃ¥ andra sätt än en “jantifierad” person men jag är helt överygad att det är nÃ¥got som lönar sig. Dessutom tror jag inte belöningen nödvändigtvis mÃ¥ste innebära mer pengar i lönekuväret.

Så min uppmaning till alla chefer på Svenska företag får bli. Gå ut och tala om för dina medarbetare hur duktiga dom är. Var specifik och använd inga övergripande fraser om företagets anställda. Se sedan hur dina medarbetare växer och blir bäst i världen!