
Redan tisdag. En måndag som gick bort. Känns som veckan redan är förstörd. Hoppet står till morgondagen. Kanske går det att få något vettigt gjort då.
Den lokala affären ringer idag och vill att jag skall titta på en kabel. Jag har verkligen inte tid med sådant. Jag vill verkligen inte hålla på sådant. Har nog med det jag har här. Men det är svårt att säga nej. Jag är för snäll. Dum också säkert, för det är inget man kan ta betalt för heller på något rimligt sätt.
Inga klara besked om borrning av bergvärme ännu. Snart fem månader sedan beställning. Andra bergvärmebeställare jag pratar med förfasar sig. Men värst är ändå ovissheten. Man befinner sig i något slags väntläge där massor av annat får ligga i träda. Det här är ändå den största privata investering vi någonsin gjort. Vill man ha kontroll så är det såklart just då.
Hur som helst blir det att köra igång Hulken på fredag. Elementen vi kör nu kräver att det är några grader varmt på dagarna och inte allt för kallt på kvällarna. Dom och vedspisarna gör att man klarar sig skapligt. Tror vi har pellets så det räcker i maximalt två veckor. Sen måste jag börja åka till Ljusdal och hämta veckovis. Då blir det riktig kattskit av alltsammans. Dyrt också. Tidtjuv dessutom.
Men avloppet fungerar. Inte visste jag att man kunde känna sig så glad över en sådan sak. Två stopp på trettio år är väl inte allt för illa ändå så klaga allt för mycket går inte för sig. Förra gången stoppade det i huset. Det klarade jag själv genom att låna en högtrycksspruta. Nu ute. Tjugo meter från huset. Det klarar man inte med amatörgrejer. Båda gångerna samma eufori när proppen går och skiten väller fram. Perspektiv igen. Skit är inte alltid skit.
Ligger och funderar en natt här för leden. I skolan tillhörde jag de där som valdes sist på idrotten. Vi var samma personer varje gång. Klumpen. Två populära personer valde till två grupper och vi liksom hamnade i en av de där grupperna när valen var gjorda som en slags barlast. Kanske borde man ha brytt sig mer om det där. Att man inte hade ett värde. Men jag brydde mig aldrig då och jag bryr mig inte nu. För i det mesta är det väl samma sak idag. Några populära personer väljer ut folk omkring sig som skall utföra stordåden. Oftast handlar valen om annat än meriter än de som krävs för att få något gjort. Det händer inte så mycket i slutänden. Man ser det där i arbetslivet. Inom musiken. Konsterna. I allt. Och kanske skulle man bry sig. Kanske. Men man orkar inte. Låter högstadiets inte-växa-upp-arme leva vidare och man går lugnt och stilla vid sidan om och skiter i det hela.
Jag föddes annorlunda och lite utanför och kommer att dö annorlunda och lite utanför. Jag har kanske inte hyllats för den jag är, men aldrig mobbats heller. Kanske just för att jag inte brytt mig. Det är liksom ingen ide att ge sig på någon som det inte tar på. Kanske tänkte man så. Jag har ingen aning. Egentligen borde jag väl ha varit ett enklare offer än många andra som faktiskt råkade illa ut. Men blev inte det.
De som mobbats verkar de flesta ha drabbats av någon slags revanschlust. De skaffar sig positioner och lyser som solar i samhällskroppen. Så kanske är det ändå elände och mobbing man skulle önskat. För jag ha ringen som helst revanschlust. Men så är jag också en feg flyende man istället för en stark konfronterande uppumpad biff. Orkar liksom inte med de där bråken och slagsmålen. Finns så mycket annat man kan göra (läs använda energin till) istället.
Nåja…
Man sitter här, sjutti om några år, om man lever, eller fan, det är snart bra ett år kvar. Dags för livskris. Sjuttio år går liksom inte komma undan. Det lyser “GAMMAL” om det. Man kan försöka med vilka undanflykter som helst på 40-talisters vis. Fakta kvarstår. Gammal är man om man är sjuttio. Jo som äldre än sextio också såklart. Men det tar liksom tio år att fatta det. Man har ju blivit segare i skallen.
Men glädjen är den samma. Magkänslan när jag kommer ner till kontoret är densamma. Jag har lika roligt nu som för trettio år sedan. Tycker det är lika roligt att lära mig något nytt. Japp, långsammare. Så är det. Men också envisare. Mer uthållig. Har mer skit-på-dig-kapital i hjärnbarken. På det hela taget är livet bättre än när man var trettio. Tänka sig, det trodde man inte då. För det var ändå rätt bra då med.
Jaha…