Vi åker rakt genom Hälsingland idag. Skär liksom en välsmakande tårtbit genom det limegröna landskapet. Det är vackert. Så vacker att man nästan baxnar. Jag skulle sakna det här landet om jag inte bodde här. Landskapet också. Men hade fått andra kärlekar då såklart. Så som det blir. Men just den här tiden. Ljusa nätter. Midsommarblommor. Fågelsång. Ja och det limegröna. Det går inte få nog av det.
I år blommar faktiskt midsommarblommorna till midsommar. Under några år nu så har de antingen blommat över till midsommar, eller också har de inte börjat blomma ännu. Men i år alltså, perfekt timing här på kullen.
Klipper gräset på förmiddagen. Undviker så mycket blommor jag kan i gräsmattan. Klarar bara inte av att meja ner det jag längtat efter en hel vinter. Men Midsommarblomsteren växer på sidorna om där jag klipper. Påminner mig om “morsan“. Hon plockade alltid in en bukett till midsommar och det fanns något heligt och märkvärdigt över den där vackra buketten som bara stod sig en dag. Tänker att eftersom jag kommer att åka förbi gravarna senare under dagen så skall jag ta med en bukett dit. Men glömmer såklart. Är så jävla senil. Fast får väl plocka en bukett imorgon. Ställa här på kullen någonstans. För de som saknas mig. Eller förresten. De är fina där de står. Där de lever och står i dagar i full prakt. Varför döda. Liv åt de döda.
Ibland under den här tiden måste man helt enkelt ta bilen och åka ut och ta in allt. Man baxnar liksom. Lyfts upp flera meter när man beskådar den värld som nu är grön och uppklädd till dans men som nyss var naken och vinter och nere för räkning efter allt för många dagar i mörker. Kärlek. Kan man undvika att känna kärlek till det högre under den här tiden. Man behöver inte vara et dugg religiös för det. Man behöver inga kyrkor. Inga präster. Bara gröna blad och färgglada blommor. Såklart behövs också förmågan att uppskatta allt man ser till dess fulla värde. Men det är ju ändå det enklaste av det enkla. Om man vill, ja då går det. Det är bara att öppna ögonen och säga “ja“.
Men tårta med jordgubbar blir det imorgon. Troligen grillning. Fick en flaska vin av vänner för ett tag sedan. Den går nog i. Men inte mer. Jo, möjligen lite godis. Annars som varje midsommar. Ungarna har sitt. Vi tar det lugnt här på kullen och känner oss inte speciellt ledsna över att det bara är vi. Känns det tråkigt så kanske vi tar bilen och far iväg någonstans. Före eventuell inspiration från Dionysos/Bacchus då såklart. En midsommar hamnade vi i Älvdalen. Hemma igen när morgonen efter festen träffade trötta skallar som hammaren på städet. Åker man i en riktning utan mål hamnar man till slut någonstans. Så är det bara. Det kan vara den största friheten av dem alla att inte ha ett mål för en gångs skull.
Fast om imorgon vet man då alltså intet. Man kanske inte ens vaknar. Ja då vet man antagligen inte ens om det. Då kan det inte ens bli ett utbrustet “attans” såklart.
Jag fick den första kyssen en midsommarafton. Det var såklart stort då. Knappast idag. En annan midsommar jobbade jag det sena skiftet kvällen innan. När jag vaknade dan efter sent om sider och skulle leta upp kamraterna så hittade jag ingen. Alla hade dragit till Hede (där det var fest) utan att berätta för mig. Det var så när man hade de sena skiftet på jobbet. Man var helt i osynk med tillvaron. När jag var ledig jobbade alla andra. Ja och tvärt om. Jag tog istället min vita Amazon och drog till Dalarna. Såg på allt och alla som festade i midsommarnatten. Kände mig ynklig och ensam. Ter sig fånigt nu. Såhär femtio år senare. Man ler lite åt hur dramatisk man var. Fast man glömde såklart också rätt snabbt. Kompisarna kom hem igen. Ja och jävlar vad fulla de varit.. och jävlar vad kul det var… Som alla helger innan och efter alltså.
Tittar jag ut genom fönstret så är det nästan helt ljust ute nu. Magisk sommarnatt och med det där speciella nattljuset som bara finns här. I början när vi bodde här (trettionio år sedan tro det eller ej) var det äkta förundran man kände för det där ljuset. Nu tar man det lite mer för givet. Men lite av magin sitter ändå kvar. Man måste helt enkelt uppskatta det. För bara några veckor efter midsommar så är det borta. Det smyger sig på. Drar sedan iväg som en blyg okysst flicka som kommit för nära det hon tror är elden. Vi borde dra ut en natt. Efter skogsbilvägarna. Som vi gjorde förr. Om vi nu inte var så förbaskat trötta…
Glad midsommar på er allesammans som orkar läsa mina rader. Jag hoppas att ni får en riktigt fin midsommar, både en dag och en natt. Kyss varandra.