Jag sover som en av de äldsta stenarna i natt. Upp en gång. Det är ner i antal med ungefär fem ggr. Gott såklart. Den uttröttades sömn. Alla (nåja nästan) system avstängda. Hibernerad.
Vaknar inte förrän sju så sovmorgon kan man kalla morgonen. Skönt det med. Finns ingen brådska, Uppgifterna är bara ner till kontoret bara och kolla mail och dricka te – sen städa.
Så det är här på kontoret jag sitter nu. Stearinljuset är tänt. Tekopp, rykande, på bordet. All mail avklarad som för övrigt bara bestod av ett femtiotal mail idag, de flesta utan intresse. Läser nyheter. Som inte piggar upp. Dricker te. Som lindrar. Känner tomheten och längtan efter att få börja koda.
Ypperlig vecka f.ö. Stora framsteg med koden till de nya korten. Grundfunktionaliteten snurrar nu som den skall. Men det skall skapas användarkonfiguration och fixas en massa annat också så mer tid skall läggas där. “Klar” tar mycket tid ännu. Som vanligt.
Säljer en serieadapter igår för tretton spänn. Frakten är tjugosex spänn. Hela försäljningen skapar fyra bokföringsunderlag eftersom kunden betalar med Swish. Sen skall saker packas. Etiketter skrivas ut. Postas. Inte många som lägger så mycket tid på att tjäna tre kronor. Skatt på det. Tio kostade väl adaptern i inköp skulle jag tro. Men lådan med dom har legat här i snart tio år nu så dags att skeppa ut. Har ingen större användning av dom längre. Hörde till andra projekt. Andra tider.
Kan inte hjälpa att det fortfarande känns gott att leva. En skittid, javisst, men allt sådant där brukar ta slut. Man härdar ut. Måste. Mycket mer kan tas ifrån mig innan jag ge upp. Inser det. Det är så lite man behöver. Egentligen. En liten stuga långt in i skogen vore väl egentligen det bästa. Eremitisera tillvaron. Fast egentligen är vi väl där redan nu. Eller jag. Stort gult hus på kulle. Men mest bara jag.
Civilingenjörerna, dom som var minst intresserad av vad de gjorde och därmed sämst blev alltid chefer/projektledare. Jo, andra ingenjörer också. Ja nästan utan undantag. Chef/projektledare blir man tydligen inte på chefsmeriter. Ja det tror jag att jag har empiriskt underlag för att säga. Det är en snett uppåt förflyttning för att bli av med folk. Synd är det såklart om dom som hamnar under de där cheferna. Fast en del blev såklart bra chefer/projektledare också. Det finns sådana. Fast tveksamt om det är slumpen som skall avgöra det. Att man har det som system. Skjuter långskott utan kikarsikte.
Fast mellanchef är väl inte en så lätt tillvaro. Skit nerifrån, skit uppifrån. Älskad av ingen. Bara pengar och beröm som drivkraft. Sånt man står där en dag och ser tillbaks på och undrar “varför i helvete då!“
Slurp. Dricker te. Gott. Ganska. Hade varit godare med kaffe. Men då hade hela dan blivit förstörd. Klarar ett kok, Det efter lunch. Något att längta till. Längtan skall man aldrig göra slut med för tidigt.
Men dags att slurpa i sig det sista i tekoppen och vandra upp för trapporna och fatta dammsugare och mopp. Hörsnäckor i. Sen går det där som en dans.
Torsdag. En dag i livet. Jodå. OK.