Categories
Betraktelser & Berättelse

Som det är

Börjar dagen med att tatta kabel. Det gör jag ogärna. Men gör det för byfredens skull. Man straffas alltid för sina synder. Tydligen.

Annars är livet på kullen ganska bra. Vaknar fyra. Pigg som den koltrast som inte sjunger utanför fönstret. Men somnar tydligen någon gång där ändå. För jag vaknar vid sjutiden av K’s skramlande väckarklocka. Jo, telefon, maskerad som det. Såklart. Finns det gamla hederliga väckarklockor kvar? Ja och jo. Eftersom folk lyssna roch köper LPskivor så gör det säkert det. “Det har med känslan att göra” hävdas väl i båda fallen. Ja om man kör Saab också.

Noll rassel från bil idag. Man hoppas det fortsätter efter den vägen. Fram till september/oktober. Nya problem då i en annan gammal bil. Hoppas man.

De nya korten har rean hunnit igenom halva tillverkningsprocessen. Hmmmm… Semestern har inte börjat ännu. Jag behöver dom inte förrän efter. Men då ligger de där och väntar då i alla fall. Måste se till att det finns komponenter tills dess också.

Imorgon ramlar det in pension igen. Som en påminnelse om åldrande. Har inte gjort av med den förra än. Ja jävlar.

Men bör betala parkeringsböter man fick härförleden då kanske…

Två-hjul-utanför-böter. Någon borde skita på sig. Enligt min mening. Men ingen har brytt sig om vad jag tycker. Antagligen med rätta.

Förresten. När jag vaknar, känns som jag var på världens fylleslag igår. Helt klart fyllesjuk. Men inge sprit har intagits. Simulerar alltså. Ger sig hur som helst framåt tolv. Endast tröttheten består.

All time low på bloggen igen. Det är som med havets vågor det där. Det går upp och det går ner. Jag skriver alltså lik förbannat. Ja och jag skriver det jag vill.

Den egna “musikens” lyssnade håller sig däremot stadigt på low. Det är så tryggt att man kan hålla tonerna i handen.

Titta på en sådan där såhär-skall-du-göra för att skapa lyssningsvärd och bra musik. Två avsnitt spelas upp. Ett “bra” och ett “dåligt”. Men gissa vilken jag gillade mest. Jo , såklart det “dåliga”. Är antagligen alltså helt bortom räddning i det där fallet. Så jag stängde av. För att inte genera mig själv.

Nu skall tydligen “mat” lagas. I matplaneringen står det “?” idag. Det sätter alltså viss press på undertecknad. Allra helst då när K åt halloumiburgare på den nyöppnade grillen till lunch. Ja och jag åt mackor. Olika bli-mätt-och-glad behov föreligger alltså. Dessutom har jag en särdeles dålig arsenal av mat jag brukar få till. Man får hitta på något. Nyponsoppa! Nope. Nytänk behövs. Potatismos och… Kanske.

Tills vi hörs igen. Kanske. Sannolikheten är dock låg. Men ändå. Jag finns här. År ut och år in. Som en droppe som urholkar stenen. Allt till absolut ingen som helst nytta. Sand(konst).

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggers like this: