Categories
Betraktelser & Berättelse

Liksom

Minus tolv. Kallt. Vinter. Liksom.

Jag stannar inne. Skall veckostäda lägenheten där uppe. Låtsaskontoret här nere får gro igen. Men ut och fylla fågelmat såklart. Fåglarna skall ha sitt. Hur skulle det annars se ut. Sen pellets. Mata Hulken.  Sen mail. Support och spam där.  Sen nyheter. Har det hänt något i världen? Ja lika bra att ta kattlådan också mitt i det där. Den som stinker som en död Buffalo som legat på prärien sedan artonhundratalets stora och onödiga slakt. Ja och så blogg. En topp igår i läsandet. Jag förstår aldrig varför ni är fler ibland. Ja om sanningen skall fram fattar jag inte att någon enda en ens orkar läsa. PO Tidholm läser i alla fall inte längre. Han skrev “svammel” och gick vidare liksom. Men vem hade förresten förväntat sig att någon ur kultureliten skulle läsa en gammal gubbes texter. De är alla alldeles för nervösa. Att läsa “RÄTT” material gäller där. “åhhhh… så bra” material. Liksom.

Den första meningen i det här inlägget är min röst.  Min rytm. Liksom. Kortmeningar. Sanningen utan att den är speciellt märkvärdig. Ja det där vet ju alla. Liksom.

Ja “liksom” ja. Ibland blir man förälskad i ord. Helt enkelt. Jag har en liten förälskelse i “liksom” just nu. Och kortmeningar. De håller i mig. Släpper inte taget.

Nesser leker med språket. Det flyter på och fångar en. Han har tillräckligt självförtroende nu för att ta ut svängarna. Jag gillar det. Har svårare för stora författare med oro att bli för vanliga och folkliga. Uppnäsor. De som bara är oroliga för att förlora sin upphöjdhet. Gör allt för att stanna i upphöjdheten. Säljer sig mer, och till ett högre pris, än en hora någonsin skulle kunnat. Men det är svårt att lägga ifrån sig Nessers bok. Man vill läsa ett kapitel till. Ja och sen ett till. Men det går ju inte. I alla fall inte om man tror på låtsasarbetets befriande terapi dan efter.

Värmen rusar in över landet. Bara minus nio nu. Men sol såklart. Åtta minuter bort klarar den ändå av att värma lite också i den här årstiden. Ja solen ja. Där kan man snacka döden förresten. Helvetets inferno. Ja om man är nära den då såklart så att man kan förstå det. Sitter man på en strand, omslingrad med sin älskade och betraktar en soluppgång eller en solnedgång i horisonten blir det där såklart något annat. Det är det jag menar när jag tjata om perspektiv. Just för att samma sak är tillämpbart på , mördare, Sverige Demokrater, Trump, Nazister och all annan skit man kan plocka fram. Ja det goda också såklart. Moder Teresa, Nelson Mandela, Jesus. Ingenting är bara ett. Det är en förenkling att se det så.

Kallvädret skall tydligen hålla i sig över helgen. Slår sig på söndag. Måndag sex grader varmt. Har man försökt värma upp ett hus som stått tomt och kallt ett tag så fattar man vilka energier det handlar om där ute. Man får braka på med den där pannan ett bra tag innan man får upp temperaturerna om allt är kallt. Men ute. Luftmassor som rös sig. Energiöverföring i stor skala. Ändå är jag säker på att man kommer att frysa mer på måndag än man gör idag. Det händer något vid omslagen. Antagligen ökar fuktighet och så blir det mer drag när fast materia anpassa sig till den nya utetemperaturen. Det sista bara en gissning. Liksom.

Ja Stockholm och frysa förresten. Den där fuktiga vinden som jagar en genom gatorna där är inte att leka med. Det är väl därför det finns så många affärer, matställen och pubar. Men Akkurat ikväll hade inte varit fel. Bra whiskysortiment. Ja öl om man nu gillar det. Hade nog till och med klarat av den kalla promenaden dit. Frankenfestival och första tappen urslagen ur en tunna på onsdag. Det händer mer där än här på det där viset. Vet inte ens hur långt det är till närmaste pub härifrån. Tolv mil?

Det är lättare att leva nu då såklart. Det är nästan lite irriterande för det finns ju inget att klaga på. Men så oändligt tacksam för det väckta hoppet. Var inte helt säker på att jag skulle kunna känna känslan av hopp igen. Fast man “hoppades”. Men det är inte samma sak. 1755 dagar kvar. Bara en grisblink kvar till friheten.

Villa tidningarna skriver mycket om smarta hem nu. “Det är rent otroligt vad man kan göra”. Ingen talar om att sakerna inte kan prata med varandra. Att det handlar om ett gäng vertikaler som alla slutar i en mobiltelefon eller i en dyr molnlösning. Jag gäspar och lägger sten på sten på sten och vet att jag har en öppen, fri och gratis lösning som fungerar.  Men gäsp såklart. Alltid gäsp.

Men städa var det. Jag kan låtsas att det är “skriva blog” en begränsad tid men verkligheten kommer alltid till slut ikapp. Ja skoj är det ju inte. Men skönt efteråt såklart. Men hörlurar fungerar det ändå. Så är det såklart. Musik, vad vore världen utan musik. Städning och andra måsten får en helt annan “färg” med lite musik. Så på med lite Metallica och köra alltså. Jo, det blir nog bra! Sitter här igen om några timmar.

Edit

“Villa tidningarna”. Jodå en särskrivning. Jag vet ju att det finns folk som avlider om de ser en sådan. Ja som tycker det är den viktigaste saken  av allt. Som exploderar när de ser en. Vore det inte så irriterande för dessa människor så skulle jag rätta den där särskrivningen. Men nu är det det och då får den stå kvar. Är man en gammal ocool och sur gammal gubbe så är man.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.