Jag gräver och gräver och gräver. På min grop alltså. Den är rätt stor nu. VSCP-gropen. Men rasar såklart på vissa ställen också så att man får gräva samma om delar igen. Var man några stycken så skulle det gå att gräva den här gropen mycket snabbare. Var man t.ex. Google gick det såklart med en grisblink. Men det finns fördelar med att gräva spadtag för spadtag själv också. Speciellt sådana här dagar när det faktiskt känns som det är roligt att gräva. Ja och den där gropen, vad det än blir med den i slutänden så kan man ju i alla fall begravas i den vad det lider. Sen kan folk undra
- Var är Åke?
- Han ligger där i sin grop… troligen död…
Eftersom jag befinner mig där större delen av min tid nu också så blir det ju inte så stor skillnad för de runt omkring mig. Man kan ju låtsas att jag gräver. Eller nått.
Annars är det lugnt. Jag jobbar. Eller “sitter hemma”. Allt beror på vem som bedömer min gärning. Imorgon röntga axel. Jag ställer frågan.
- Går det att göra något åt den där jävla axeln?
Går det inte det så kan jag leva med ständigt ont och en dold axelprotes i vacker och dyr titan som då har som enda värde att vara just vacker och dyr för fungerar gör den tametusan inte.
Men det har krånglat i de flesta avseenden med det där. Från första stund när jag blev hemskickad och sen inringd dan efter och opererad och inlagd i tolv dagar. Vilket svar jag får visar sig om några veckor när röntgenplåtar blivit beskådade. “Ta en tablett” antar jag och “här har du en spruta” men fan heller om jag tar endera.
Vad skall man med en fungerande högerarm till förresten? Man har ju en vänster…
Fortfarande ett sug i mig efter att resa. Har inte sett hav ännu i år. Den längtan är starkast. Men också staden drar i mig. Larm, avgaser och massor av människor som alla rusar fram vill jag ha. Några dagar i alla fall. Sen brukar det vara skönt att åka hem igen. Men bara om man får fylla på med neon och larm ibland. Men havsdelen kanske jag kan klara av när jag är ner till sjukhuset. Risken är att K blir avundsjuk då bara. Men man får liksom passa på. Japp, finns bra sushi dessutom i Hudiksvall. En annan längtan.
Men gropen… Den gräver sig inte själv. Jag må ha ett sug efter att skriva. Noveller tror jag. Ja och ett sug efter att i lugn och ro skapa musik. Men jobb först. Det har alltid varit så. Ett förbannat strävande. Mest till ingen nytta.Såklart. Som för de flesta. Men det finns ju ingen gud som bestämmer vilket man väljer. Man bestämmer själv. Så svårt att skylla ifrån sig. Det är bara att köra på.