Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

100 biljoner celler

Hej, här kommer jag och mina hundra biljarder celler och är på ganska gott humör allihop. Dragspelaren med några färre ser upp lite förvånat där vid postlådan. Ja, det är bara några tiotalsmiljoner nere vid högra knäet som inte riktigt är med idag, fortsätter jag. Nån slags strejk för lägre vikt. Och så dom vid senilfläcken såklart. Dom som har gett upp och börjat hoppa av dom svikarna. Söker asyl hos frugan. Nu ler han dragspelaren. Inser att grannen nog till slut ändå har passerat gränsen.

Min granne dragspelaren är dock den snällaste människa jag någonsin träffat så han låter mig hållas en stund till där vid tidningslådan.

Sen har man ju liksom ett avtalet med dom 1000 biljarderna bakterier vi har i kroppen. Tio ggr fler än antalet männskliga celler kravlar dom omkring där på och inuti kroppen. Just om det är kravlar dom gör finns det ju olika åsikter om häver jag ur mig snabbt när dragspelaren höjer högra ögonbrynet och börjar klia sig. Mindre celler än dom männskliga har dom ju bakterierna. Så även om dom utgör tio gånger fler celler än de människan själv har så blir vikten bara en bråkdel. Två kilo eller något sådant. Dom flesta i tarmen men överallt annars också. 500-1000 olika typer. Det är en jäkla aktivitet även när man känner sig som lugnast och ensamast.

Nu har han hittat sin tidning dragspelaren. Och gör en ansatts att gå. Men jag har kommit igång nu så jag fortsätter.

Så där går man omkring med en hel värld som man liksom är kung i. Har ansvar för. Var och en av dom hör cellerna och bakterierna är ju liksom ett eget liv. Jag menar man vräker i sig en massa skit, sover för lite, motionerar för lite och plågar dom här vännerna på alla möjliga sätt. Inte underligt att dom protesterar ibland. Det är liksom underligt att dom inte protesterar oftare och mer.

Ja nu har han börjat gått iväg dragspelaren. Men jag höjer rösten. Är inte klar.

Och vad är det som egentligen händer när man dör. Ja hjärtat sluta slå men cellerna dom lever ju liksom vidare ett bra tag efter det. När “dör” man på riktigt egentligen. Är det när 50% av ens celler har gett upp eller när 25% gett upp. Vad tror du? Men dragspelaren är långt borta. Jag ser liksom ett lättat leeden när han stänger dörren och går in till sig och lämnar mig och mina 100 biljarder celler och mina 1000 biljarder bakterier för vidare funderingar där vid lådan.

http://www.answers.com/topic/bacteria-in-the-human-body#Bacteria

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.