När andra människor når sina mål blir jag alldeles varm inombords. Ja glad. Inte avundsjuk. För när jag själv når mina mål blir jag låg som en marktäckande blöt mossa. Det finns ingen anledning att fira liksom. Som på bilden här ovan. Jag har precis vunnit tio tusen kronor. Är en av finalisterna i en entreprenörstävling. Ja och man borde sprudla av glädje där på scenen. I alla fall efteråt när allt ståhej är över. Men allt jag känner är den där stora tomheten som jag känner igen så väl från varje spelning där i forntiden. Ja eller snarare EFTER varje spelning. Ett stort hål uppstår inom en som i alla fall jag inte har en aning om hur man fyller igen utan att kliva upp på den där scenen igen eller köra om den där tävlingen igen.
Efter att den där bilden tas är det fotograferingarna, intervjuer och mingel. I det hinner man inte tänka så mycket såklart. Men när andra sen går till lokalerna för att fira eftersom dom är några stycken så vandrar jag ensam hem efter Sveavägen till mitt hotell. Jo jag köper en coola och en chipspåse och en påse bilar också för att fira. Eller kanske bara för att jag helt enkelt är hungrig och inte orkar leta upp något annat. Hard rock cafe, bredvid hotellet, känns inte heller som en höjdare när man är ensam. Så mer är det inte. Inte ett dugg. Jag kunde alltså lika gärna varit utan. Någon annan borde vunnit/uppnått det de ville istället. Någon som kan uppskatta det.
Ja så känns det. Nästan. Eller ja det gör det. Att cacha in den där checken kändes inte mer det. Tiotusen är inte mycket pengar. Fast ibland är det ju det. Men bara inte just då. Konstigt.
Samma sak var det när jag vann en sådan där “var miljonär för en dag” tävling. Där var jag tvungen att handla för tjugofemtusen i Ljusdals butiker under en dag. Blev skjutsad av en a LBK’s bandyspelare i en ny elbil. Inte kändes det nått. Noll ingenting. Fick hem mer grejer bara. Nyttigheter en del iof. Men gladare blev man det? Hålrum. Hålrum. Hålrum. Mestadels. En dag bland andra dagar. Ungefär.
Man är alltså en butter jävel. Tydligen. Otacksam och butter. En deppig skit. Ja så måste det ju vara. Som om jag inte förtjänar det där. Verkligen inte förtjänar. Det skall inte vara fest och en massa skratt liksom. Jamen jävlar vad patetiskt det låter då!!!
Måste rycka upp mig. Kan man vara glad när andra skördar framgångar borde man väl kunna uppskatta sina egna. Ja slå klackarna i taket liksom när de inträffar. Fira lite. Vara en glad skit en stund. Ja man får försöka. Nästa gång. Om det blir någon nästa gång.