Årets första tranor

trana_3_2011

K sms’ar och säger att hon sett årets första tranor. Tranor står högt i kurs här och det är hennes fågel men jag kan ju inte låta bli att tycka om dom jag heller. Den varma årstidens tidiga mornar innefattar oftast deras trumpetande från myren på andra sidan dalgången. Jag ser dem alltid framför mig när jag ligger där i sängen och egentligen skall sova. Majestätiska och vackra hälsande den nya dagen. De är monogama också. Ser alltid älskande ut och dör om partnern dör. Ibland. Ja det är dom som oftast börjar den tidiga morgonen. Sen sätter de andra fåglarna igång. Pavrotti, koltrasten, fyller snart världen med “vackert” så att man nästan svävar där en bit ovanför lakanen stundtals. Sommar öppet fönster, ljumma vindar och morgonsjungande fåglar går inte av för hackor. Tycker jag. Anda vill spränga dom i luften. Så att det blir tyst. Vi är olika.

Sitter här och dricker te. Nyss inkommen från promenaden. Sugen på att komma igång att jobba men unnar mig lite av den här tiden på morgonen ändå. En tekopp där man kan skriva lite ord och kolla mail och nyheter. Ja sen kan man dyka ner i det man har att göra med ett lugnare sinne. Ja det handlar oftast om det. Att få det där lugnet så att man kan koncentrera sig, försvinna från den vanliga världen, tappa av från vår gemensamma kunskapsgröt. Gaya.

Jag skall faktiskt starta igång studiodatorn om en stund. Jodå. Men bara för att installera en uppdatering. Jag kanske vräka på lite också med någon låt. Bra ljud där inne. Allt låter bättre. Ja det kan man inte säga här vid min dator. Här låter allt sämre. Men sen stänger jag av igen såklart. Har annat att göra som besitter högre prioritet. Jobb före nöje. Men undrar om det inte börjar suga i den där musik och studiotarmen lite ändå. Ett gott tecken. Om du frågar mig. Men det gör du såklart inte. Och jag, ja, jag bryr mig såklart inte om vad du tycker där. Jag har alltid gått mina egna vägar och tänker fortsätta med det.

Rusta tycker jag skall köpa en klotgrill för 99 spänn. Fast vi har såklart redan en fyrkantig. Den får duga i år med. Men grilla är gott. Hela grejen är mysig. Fast det blir lite stirrigt det där också hos många. Som alltid. Här grillas det på slump och när man är sugen. Inget märkvärdigt med det. Ja just “märkvärdigt” har jag förbannat svårt med. Märkligt att så många eftertraktar just det så mycket.

Men jobba alltså. Skall löda kort idag. Ett nytt. En ny serie. Det är alltid spännande. Fungerar det eller fungerar det inte. Man vet aldrig. Man kan ha missat något. Jag lever på små marginaler och då känns det såklart. Om man missat något. Pengar åt helvete. Fan vilka jäkla grejer jag skulle kunna göra om jag hade pengar! Ibland känns det för jävligt att veta just det. Det man kunde göra bättre än vad andra kan men som man inte kan göra för att pengarna går till just dom som inte kan. Fast dom tycker såklart att dom kan dom också. Antar jag.  Man skall inte vara märkvärdig. Så att man börjar hata sig själv.  Man får ha tålamod och hoppas att det kommer förbi en rik mecenat en dag som känner att det där ja jävlar det tror jag på. Kör så det ryker. Men flinande här för mig själv inser jag ju att det där är detsamma som den gamla kvinnan som år efter år väntar på sin prins. Han som skall komma förbi och upptäcka hennes sanna jag och rädda henne. Men som såklart aldrig kommer. Man får ta tag i livet själv. Ingen jävel kommer förbi och hjälper en. Så är det bara. Det är skit egentligen att det är så. Många behöver hjälp. Men nu är det som det är. Man får acceptera och gå på.

Leave a Reply

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.