Så ger den då upp till slut min Samsung Nexus telefon. Den dyraste telefon jag någonsin ägt. Allt för många tusen kostade den och ett sprucket glas la till en tusenlapp till den totala kostnaden. Förevändningen var annars att kunna koda Android appar men inte har jag kommit dit inte. Det är allt för mycket annat som skall bi klart före. Leka hinner jag sällan numera. Sen måste jag erkänna att Java aldrig har erövrat mitt hjärta.
Reservlagret med telefoner innefattar en IPhone (gammal men köpt begagnad med samma premisser som Androiden) och två sprillans Kinesiska Androider. Det blir “iphånen”. Ett tag i alla fall. Om jag överlever omställningen. Det enda bra med den är annars Objective-C. Men det ser man ju inte så mycket av i sitt dagliga bruk.Ja att det går att ringa och att svara på samtal med den på ett normalt sätt måste väl också tillskrivas det positiva kontot. De senaste månaderna har displayen på min telefon varit svart efter samtal vilket ibland betytt omstart för att få igång den igen. Ja ibland blev displayen svart så fort det ringde. Man fick svara i blindo. Telefonförsäljarnas dröm. Lite besvärligt sådär. Man måste definitivt konstatera att det var enklare förr på mobiltelefonfronten och att man smått längtar efter en 3210 som bara fungerade och fungerade i ur och skur och gick att ringa med nästan överallt.