Tisdag, nio grader ute, jag sitter på kontoret. Jag har sovit lite längre. Förtjänar det efter en veckas semester. Möjligtvis är det tvärt om. Men mjukstart är det i alla fall. Skiter i det. Här finns saker att göra såklart. Det är alltid på det viset. Det finns mer att göra än en o-cool gubbe mäktar med i varje ögonblick. Man får skjuta undan, blunda och skjuta undan för att orka leva. Hoppas att man får vara med ett tag till för att i alla fall beta av några av punkterna på den där att-göra-listan.
Katterna mår gott. Lugnet är återställt. De där som ger mat och värme är hemma igen och det finns hopp om morgondagen tycks de fundera. Jag har lite svårt att tänka mig en tillvaro utan katt. De har mycket att lära en. Tar aldrig skit, går sina egna vägar och flyttar om det inte passar. Respekt. Lite, lite, lär man sig av dem. Men aldrig tillräckligt. Man borde bara ta efter helt och hållet, bli katt, svans upp och ut i världen. En som inte tar skit av någon och bara gör det man vill.
Statoil ger mig 25 öre extra rabatt på bensinen. Jag skriver ut kupongen. Sextio liter kan jag väl få in i tanken en bra dag. Så femton spänn. Räcker till en godis. Nästan. Åker jag de sju milen till närmaste Statoilmack för att ta del av erbjudandet så… Ja ni fattar. Vill man tjäna in de där kronorna gissar jag att ett mindre tryck på pedalen eller en koll av däcktryck ger mer. Men vad vet jag. Femton spänn, hurra, ropar så många och hastar iväg med sina rabattkuponger. Mer stålar än vad jag har har de väl allesammans så det är antagligen jag som skall ta lärdom. Men hur det nu än är med den saken så har mackägare och oljebolagen mest. Det vet jag bestämt.
Sitter gott i min nya stol. Det står en till framför kontrollbordet i studion. Ännu en skön framför lödstationen. Sitter man mycket skall man sitta bra. Pinnvarianterna blir över nu. De som också är gamla stolar hämtade på något överskottslager. Slösar inte på flärd för mig själv. Det kan ingen säga. Det är till idéerna som mina pengar går. Familjen skall ha sitt också. Just nu är jag tärande där. Men har väl bidragit jag med. Idéerna har fått stå tillbaks som för de flesta andra. Men just nu spelar det ingen roll. Hoppas bara att jag kan ge tillbaks en dag. Rättvisa är ingen självklarhet. Möjligen över många liv men aldrig över ett enda. Det lär sig nästan alla till slut. Förnöjsamheten lärde jag mig för länge, länge sedan.
Ynka 948 mBar säger barometern. Utetemperaturen har smugit upp en halv grad medan jag skriver det här, 83% fuktighet talar sitt tydliga språk. Inte fan är det sommar. Det är istid. Inte ens Pavarotti sjunger där ute trotts att det är den första juli idag. Ingen gjädjesång alls hörs över vår kulle. Bara en grävmaskin och lastbilars mullrande motorer nerifrån vägen hörs. Man får sätta på lite musik helt enkelt. “Köla på” så att luften kommer i rörelse. Molekylrörelse. Är det inte temperatur det? Ju mer molekylrörelse desto varmare. Snabba hårda gitarrer och hack, hack, tjong på trummor är alltså det som behövs för att värma upp världen. Möjligen lite sol också. Lite. Det och mindre Almedalen och definitivt mindre fotboll så blir allt så förbannat mycket bättre. Fast än det redan nu är rätt skapligt eller mer än så om sanningen skall nu ändå skall fram.