Categories
Betraktelser & Berättelse

Whooooooh

London brinner, Shoho brinner och det är fest hela natten lång. Det är en jävla massa vackra människor här på klubben. Bara jag med t-shirt såklart, men en punkig en så den är hetare än vad man kan tro. Fick låna en vinröd kavaj av Elton. Kort i ärmarna som fan. Alla garvar åt mig. Tjockisen tyckte jag skulle byta skor också men vafan, jag trivs i mina lortiga slitna, och hans är i och för sig blänkande och välputsade men små som faan. Han har sådana där flickfötter så han har behöver inga skor alls egentligen. Idel adel där i led efter led fast han vill vara arbetarklass den jävlen, inte miljoner år av storfotade bönder som i mitt fall.

Blev hämtad på en flygplats som jag inte vet namnet på. Nått mindre privat ställe. Hela gänget kom. Elton i sin rosa gungande stora skrytskitbil. Kul att träffas igen såklart. Kul att träffa hans snubbe och alla de andra. Den där skäggiga damen som vann här förleden satt i en annan bil men verkade lite butter. Nått med klänningen. Blå och glittrig var den i alla fall. Klänningen alltså. Skägget var fortfarande arabsvart.

Berättade för Elton att en kompis krävde en selfie med glasögat och mig och sen satt han där och garvade och smidde planer med alla de andra. Här skall det tydligen bli en selfie som bräcker alla andra selfies. Engelsk tabloidpress är med såklart. De är som galna getingar som kretsar runt oss på motorcyklar och hängandes ut ur bilar med stora objektiv för att ta en bild som kan inbringa ett gäng pund. Vi turas om att ställa oss upp i takluckan och ge dom fingret. En lek vi lekt förut. Det gäller att vara snabb. Upp, visa fingret och sen ner igen så att de inte hinner plåta eller om de gör det bara får sudd.

Magtävlingen förlorar jag nog. Elton har växt till sig de senaste halvåret. Men officiell mätning blir det först imorgon i hans trädgård. Precis som förra gången. Trumpeter, tre stycken, mätsnubbe i hög hatt och våra bara överkroppar med inoljad mage som högtidligt mäts med ett måttband i guldlame’ till allas jubel. Tradition ungefär som julafton här i London.

Men nu fest alltså. Har druckit alldeles för dyr champagne sedan jag landade och kan knappt stå på ben som är geleiga och därför rätt ostadiga. Men festen skall fortsätta hela natten så har övergått till whisky för att få lite stadga. Det hjälper, kanske. Alla är här som vanligt och jag känner inte igen en endaste skit såklart. Vadå Justin Timberlake. Vad är det för en jävla sprätt. Vill vara värsta polaren.  Jag skiter såklart i de är. Men nu skall jag upp och dansa. Japp ni hörde rätt. Gele’ben, klubb i Soho, dans. Dom spelare “Can’t get you out of my head” för nån brud nu som håller för ansiktet, förbannat bra låt. Försökte sälja in min musik till någon som sa att han var producent, men han garvade bara, sa att jag försökte förra gången jag var här också och att det bara var skit och att jag var lite för gammal för att bli rockstjärna. Elton vill såklart ge ut den men jag vet att han tycker den är skit också. Man skall inte utnyttja vänner. Näpp dansa var det. Tjohoo!

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.