Categories
Betraktelser & Berättelse VSCP

Att förlora det man tror på

vscp_new

Jag förlorade tron på något viktigt nu på morgonen i morse. Jag vaknade långt tidigare än jag borde och kunde inte somna om och man funderar där, där man ligger såklart. Det finns inte mycket annat man kan göra när man passerat somna om tröskeln och känner att det ändå är på tok för tidigt att stiga upp.

Människor som samarbetar har alltid stått högt i kurs hos mig. Ni vet det där när många går samman och bestämmer sig för att flytta på ett berg och hundra år senare är berget flyttat femtio meter åt vänster. Alltså att allt egentligen är möjligt om folk jobbar tillsammans och vill förändra.

Open Source rörelsen är en sådan där kraft. En som bygger nytt, och gör nybyggen möjliga därför att folk jobbar tillsammans och många jobbar skiten ur sig för allas vår bästa. Nästan alla gör det där utan att få betalt eller ens få ett erkännande för det de gör. Visst, det finns en del “hjältar” här också, de som media älskar och gärna hänger fram,, om och om igen, men de flesta sitter och jobbar i skymundan. Oftast är det så att den enda gång de hör något från sina användare är när något inte fungerar.

OpenSSL har utvecklats av några sådana där entusiaster. Använts på miljoner eller kanske en miljard datorer. Så kommer Heart Bleed buggen och en av dem hängs ut som en skurk och klåpare i media. Det kommer fram att dessa snubbar sitter på sin fritid och håller det här igång. Alla stora drakar använder grejerna men inte bidrar de med något tillbaks. Inte frivilligt i alla fall. Nu kryper de fegt till korset och pyntar upp lite småpengar.

Jag har själv varit där i tjugo år snart. Under de här åren har jag såklart ibland indirekt tjänat pengar på det jag gjort. Det man gör fungerar ju som en marknadsbärare och ett bevis på vad man kan, och alltså kan man få andra jobb utifrån det öppna arbetet. Bra. Men det skulle knappast varit någon skillnad i det där avseendet om man gjort samma sak med sluten källtext. Men man trodde ju på det där för det är en fin tanke. Hjälps vi åt så blir det bättre och större och vackrare. Men hur många gånger har man fått uppskattning för det man gjort? För någon vecka sedan på vårt forum var det någon som tackade en användare som ställde en massa frågor just för att han ställde en massa frågor. Vem tackar mig för att jag svarar på dem alla? Hur många gånger har jag varit med om att folk byggt något uppå det jag gjort och sedan stått där och håvat in berömmelse utan att med ett enda ord nämna vem som gjorde 98% av jobbet?

Så när jag ligger där nu på morgonen så blir jag ganska kommersiell i huvudet. Inte bitter. Kommersiell som konsekvens. Visst, jag fortsätter antagligen att hålla det mesta av min kod öppen. Men kanske skall man börja sälja lösningar istället för att skänka bort det förpackade. Till och med sluta vissa nyckelkomponenter. Eller kanske alltsammans. Egentligen finns det bara vinst i det för mig. Inte för världen och för en ide som är förbannat fin och bra. Men varför skall några få egentligen ge när de flesta bara tar utan att ens ge sitt roffande en enda tanke?

Det är i alla fall så jag funderar där på morgonen och känslan sitter i också på kvällen. Jag registrerar Bumblebeez för ett kommersiellt projekt och förlorar samtidigt något jag trott på så länge, och världen blir allt liksom lite sämre i samma ögonblick jag gör den där registreringen.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.