Categories
Betraktelser & Berättelse

Stockholmslängtan

hotell-stockholm

Greps av en otrolig Stockholmslängtan igår. Det behövs bara bilder på en av stadens gator den här tiden på året för att det skall börja suga till i mig av svårsläckt längtan efter storstadspuls. Varför den kommer över mig på hösten är lätt att förstå. Teater, musik, krogar, museer och Akkurat. Eller bara att få vandra efter gator, se människor och titta i skyltfönster. Fika på ett litet café och vandra vidare, hitta den och förundras över att det kan finnas en butik med ett så nischat och specialiserat utbud.

För konstigt nog är Stockholm också hemma på något sätt. Det är den andra sidan av mitt jag. Där finns och trivs mitt “jobbjag” medan mitt  “fritidsjag” gärna finns i djupa skogar så långt från människorna som det bara går. Schizofreni kanske, men jag har alltid längtat dit och längtat därifrån. Behöver både stadens puls och lugnet, hela det spann som detta representerar. Där någonstans i hela det utbudet finns också den innersta “jag” hos mig. Visst en klåpare. En som skriver texter som inte många läser, musik som inte många lyssnar på, dataprogram som inte många kör, uppfinningar som ingen köper. Men vad gör det! Vad gör det så länge jag mår bra av att göra de där sakerna. De finns likafullt och är det som gör mig till just mig. Har värde och mening för mig och borde väl egentligen inte störa någon annan. Varken i staden eller på landet. Jag vågar visa vad jag gör och står för det trotts skratten och förlöjligandet som följer mig i spåren. Just det där är enklare i den anonyma storstaden där man vid behov kan gömma sig. På landet får man stå till svars för varje ord i sina dikter, de som vägs på guldvåg av de som gärna vill hitta vägar in för den förgörande kniven. Den vars stick gör så ont, så ont, så förbannat jävla ont. Men man klär sig i rustning såklart. Måste det för att klara av att fortsätta resan och ibland far man in till staden och är en av alla andra i pulsen som tickar fram som hos ett hjärta och som också den har en sjunde våg som havet. Det pulsslag man väntar på en fredagskväll, med lagom mycket alkohol i kroppen och som fyller en med kraft för att klara ensamheten under långa vinternätter där nästan ingen bor.

Lämna en kommentar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.