Categories
Betraktelser & Berättelse

Mindervärdeskomplex

Tar en espresso med en vän i solen idag i Ljusdal och pratar lite strunt ett tag. Just den här vännen har en förmåga att alltid lyfta mig med sin entusiasm. Han har alltid massor av den varan att komma med och jag blir alltid uppmuntrad av en sittning med honom. Så idag också. Idéer sprutar. Projekt likaså. Härligt och befriande varje gång. Han en tillgång för Ljusdal som Ljusdal inte har vett att riktigt uppskatta efter förtjänst. Möjligen har jag fel där. För helt utan uppskattning är han inte.

Ändå har jag liksom lite svårt att störa honom och hälsa på spontant fast jag vet att jag alltid är välkommen. Ja det gäller alla mina vänner. Det är något slags mindervärdeskomplex det där tror jag som gör att jag inte känner att jag kan knycka värdefull tid av andra.

Sorgligt…

Hemma i Los möter jag en annan “gammal vän” som tydligen fortfarande är sur på mig efter att vi för rätt många år sedan nu rök ihop om fiberutbyggnaden här i Los där han lobbade för mobilt bredband istället för fiber. Helt onödigt enligt mig när fiber nu ändå då var på gång. Hårda ord utväxlades och även om jag är beredd att glömma det där så verkar inte han vara det. Han går bara förbi mig utan att titta på mig. OJ! tänker jag. OJ? Tycker fortfarande han är en bra människa i allt annat utom då kanske just den där sakfrågan.

Så blir jag upplyft på förmiddagen så sänks man på eftermiddagen. Eftersom jag nu tror på jämvikt som något att alltid eftersträva så måste man väl kalla det hela en lycka dag då trotts allt.

Sköterska ett på hälsocentral ett piggar alltid upp. Sköterska två på hälsocentral två piggar också upp. Hon berättar dessutom att hon sett en järv hemma i Yxbo. Det är det fan i mig inte många som sett här nere. Tidningsmaterial. Hyrläkaren som klipper bort knöl på min rygg är en gammal söderkis från Stockholm som är upp i Färilaskogarna och hälsar på. Fungerar det också såklart.

Fast helvete vad man blir trött av att INTE får knappa på som brukligt. Stackars alla människor som inte får det alltså… Har det mycket jobbigare. Konstigt att de alls orkar vara vakna efter en dag.

Liksom.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Låg

set of medical products for taking and checking blood from vein
Photo by Karolina Kaboompics on Pexels.com

Eftersom bilen går igenom utan anmärkningar så är det liksom lika bra att ta en hälsokontroll på samma gång. Lite hybris sådär. Precis som jag alltid förutsätter att bilen skall få körförbud så förväntar jag mig självklart att jag själv skall bli inlagd på sjukhus medelst transport med blåljusambulans eller helikopter vid provtagningen. Fel… fel… fel… på hela mig liksom.

Men… ännu har inte det där hänt. Inte idag heller vid den årliga kontrollen. En knöl på ryggen knipsar doktorn bort efter lite lokalbedövning. Vikten. Ja de tjatar inte längre doktorerna om. Men “ner sisådär fyrtio kilo vore bra” hör jag att han tänker. Ni vet diabetes. Högt kolesterol. BMI hela vägen till himlen är inte bra. Välfärdsmarkörer.

Fast när mina testresultat kommer tillbaks så ligger jag under gränsvärdet på blodsocker. Under gränsvärdet på kolesterol. Men normalt på alla andra värden. Nja… lite högt blodtryck. Men det äter jag ju medicin för och kollar ändå regelbundet. Släkttryck. Ingen annan i släkten har klarat sig från det där heller. BMI skall vi inte prata offentligt om.

Jag läser om blodsockret

Blodsockervärden under 4 mmol/L är mycket ovanligt hos personer som inte har diabetes. Då kan värdet bero på svält eller långvarig bantning eller fasta.

Jojo. Man måste flina lite för sig själv här på kontoret. Det där stämmer inte riktigt på mig. Usch vad jag äter. Ja och lägger på mig som ett resultat av det. Jo jag borde verkligen äta mindre. MYCKET mindre. Skulle rent utav må bra av en tids svält.

Så nu väntar jag på tolkningen från samme doktor. Förra året skrev han “du ligger lågt på xxx och det har du gjort tidigare också så du är väl helt enkelt en snubbe som har låga värden på xxx”…

Jaha ja…