Det finns dagar när benen vill gå istället för att sitta på en stol och vänta på att knapparen skall knappa klart. Idag är en sådan dag. Benen påminner resten av kroppen att “nu är det trökigt” genom att dra och rycka, hoppa och ha sig. Nope, NOLL sekunders samarbetsvilja kan man förvänta sig av sina ben en sådan här dag. Detta trotts att man gör dem till viljes gång på gång genom att planlöst vandra runt en stund i lokalerna. Men NEJ, inte räcker det. Ben vill ut i skogen. Ben vill upp på och bestiga berg. Ben vill springa. Försakade stackare. Bittra rent utav. Surben.
Men hur talar man förstånd med sina ben? Har de någonsin lyssnat på sakargument? Nope. De gör som de vill. För det mesta. I alla fall när de inte får gå eller springa. Det verkar vara det enda de vill kan man tro. Men nu sitter man ju här. Kan inte annat. Kan då inte ens egna ägandes ben också inse detta faktum och hålla sig lugna. Men nej, icke.
Man får förhandla eller ge upp.
