Categories
Betraktelser & Berättelse

Blod

blood samples
Photo by Karolina Grabowska on Pexels.com

Beser Färila och Ljusdal. Klipper till i Färila. Håret. Kortar. Blir mycket kortare än jag tänkt. Men växer väl ut igen. Håller mig på en god trend där just nu. Håret har inte lyckats ta sig ner till axlarna detta år. Förhoppningsvis håller det där i sig. Har en bestämd åsikt om äldre män med långt hår.

I Ljusdal in på systemet. Sexhundra. Inte en droppe till mig. Nästan som vanligt. Får ändra på det. Någon dag när jag blir törstig.

Inhandlar lite annat jox. Inte mycket av det som det spenderas pengar på idag som behövs. Fast lite roligt med sådana inhandling ibland också. Toppar alltsammans med en Cappuccino och en bulle på OK.

Jovisst ja. Köper spolarvätska också. Får leta ett tag för att hitta var jag skall hälla i den. “Ny” bil och allt. Men “schuuup” och svälj så suger den i sig fem liter. Det var som fan tänker man och tycker “oj”. Efterföljande spolartest tyder på att jag hällde det hela i rätt hål. Bra.

Nu sitter jag på kontoret och dricker kaffe. Utanför har min eminente lokale pelletsleverantör lastat av två pallar pellets. December står det på dom. Men dagens priser för en pall så skall man väl egentligen ordna bevakning och låsta grindar för dom där. Bäst att inte tala om för buset att pellets borde vara lätt att avyttras och svårt att spåra. Då fick vi väl stöldepidemier a’la lastbilsbus på halsen. Fast priset i sig är ju en stöld såklart. Kapitalistiska blodsdroppar. Det är alltid vi här nere som blöder. Ja utom vid revolutionen såklart. Då blöds det vid giljotinerna också.

Själv blöder jag udda blod när jag blöder. Tycker att jag är lite märkvärdig för den skull. Det finns inte så många i världen som har min blodgrupp. Man får hänga upp stoltheten på det som finns. För, för övrigt finns inte mycket att vara stolt över i min sandlåda.

Men det kan vara OK ändå.

När jag parkera vid systemet i Ljusdal så måste jag ju tycka att Charlies vision om ett helt Ljusdal som är en konstutställning är som läckrast just där.. Ja, det är läckert. Andas storstad. Hans musik må suga (om man fråga mig) men för övrigt är gubben med skägg och hatt och allt ett geni. Egentligen skulle jag skrivit “ointressant” om hans musik. För det är så jag upplever den. Men skriver “suger” eftersom han använder just det uttrycket om “min” “musik“. Man får igen det man ger. Såklart. Väntar på rekylen.

Snöväder är det i alla fall inget idag. Det tackar man för. Det räcker med den här dämpen tycker man. Men har som vanligt inte ett skit att säga till om i den frågan. Det lär falla mer.

Fast nu tänker jag arbeta. Jag har nämligen arbete att göra. Veckan i sig är helt söndertrasad på alla sätt. Det gör mig lite nervös och irriterad. Fast bra ändå om en sådan vecka håller sig inom en veckas tidsram och inte sprider ut sig över en månad. Varje störning är en irritation. Ta en telefonsamtal när man sitter och jobbar. Förutom telefonsamtalet är mint en timme efter det helt förstörd också. Gillar alltså INTE telefoner. Bättre med mail. Men försök säga det till folk över sextio. Det skall tamefan pratas i telefon när man är i den åldern och över annars är det inte på riktigt.

I bilen idag så känner jag det där suget igen efter att tillverka “musik“. Ett säkert tecken på att jag endera dan kommer att sätta mig i studion och vrida på mina ärgade mixerbordsknappar. Där. Mitt livs oas. Vad vore jag utan det där? Respekterad? Oj Då!

Kaffet rinner ner genom halsen som det skall här. Trettio eller fyrtio gifter. Gör gott alltså. En grönsak innehåller väl femtio sorters gift idag. Men mest tradition det där att dricka en mugg eller två. Höll mig tills jag var tjugotvå och började plugga innan jag anslöt mig till kaffedrickarnas skara. Väl där stannar man där. Adderar bara en last till till missbruksproblematiken.

Kvällsskiftet är oskrivet här. Jag skall strax börja fylla de blanka blad som utgör det med någon slags substans. Rosa bläck idag tror jag. Varför inte? Liksom.