Kanske inte för andra

Bredbandinstallation. Problem med min dator. Hulk stannar. Doktor skall ringa som avtalat. För mig, allt tillsammans, blir det en jäktig dag. Rena vilan för andra kanske. Alltså inte för mig. Blir stressad.

Men bredbandinstallationen var såklart ingen konst. Trevlig kulle fixar den på en halvtimme och drar vidare till nästa ställe. Sen skall jag flytta ADSL till fiber. Fungerar inte alls till att börja med. Får ingen ip adress. Men efter lite trixande så ramlare sådan in. Bara tålamod som fattas.

Ja sen då besvikelsen över att inte få de där “enorma” hastigheterna. Ja och att stå ut med sonens flin när han meddelar att han har 600 Mbit in och över hundra ut. Åger nämligen en modernare dator än vad jag gör. Men beskedet är en pusselbit i mitt pussel. Alltså fel på kabel eller nätverkskort. Ja eller båda. Vilket det såklart var. Ja drivare då för kortet. Men saker som går att lösa med tid, inte pengar. Alltså lösbart.

Mitt i det där stannar Hulken och vill inte starta igen. Ett jäkla spring upp och ner mellan källare och låtsaskontor. Ja och sen skall överläkare Björn ringa från Gävle och så gör han till slut. Tre månader till med Hälsocentralbesök och provtagning och rapporter till honom blir resultatet där. Finns inget avslut på detta. Men känner mig väl omhändertagen. Snart ett år sedan det började nu. Björn inte nöjd med operationsresultatet. Men det är som det är. Det blir som det blir. Gamla ocoola gubbar behöver väl egentligen inte alla armar. Åtminstone inte fullt ut. Frågan är om ocoola gubbar inte kunde börja donera lite organ redan nu.

Ja sen fixa kabel. Drivare. Äta makaronipudding. Få igång värmesystemet. Hulken. Koka kaffe. Hämta posten. Konstatera att jag också minsann har “enorma” hastigheter. Flina för sig själv. Låtsasjobba vidare efter att ha laddat upp lite filer och upplevt den snabbaste uppladdning jag någonsin varit med om. Ja och då är det inte en symmetrisk lina ännu. Men blir kanske, enligt Ljusnet, på sikt. Japp, uppladdningen är liksom grejen för mig.

Sen är det bara att återgå till vardagen. Det finns nämligen alltid lite mer låtsasjobb att göra.

Lugnar mig med denna.

Bättre

Först

Sen

Men det gick inte utan lite kamp såklart. Varken nätverkskort eller kabel till min burk var riktigt redo för 1000 Mbit/s. Japp, så är det med gamla grejer. Men kör man Linux finns det (nästan) alltid råd. En ny drivare kompilerad och installerad. Ja och sen klämma en ny kabel. Första gången tror jag på flera år som jag får just det att fungera på första försöket.

Nöjd. Det här har jag väntat på sedan början av 2000 då fibern hamnade fem hundra meter härifrån. För långt bort och för kostsamt för att ensam ansluta sig. Men den som väntar på något gott…

Uppkopplad mot världen på riktigt nu då till slut.

Det känns bra.