Month: March 2019

It’s not available anymore, you see.

Source: Korlan USB2CAN – 8devices

SICS day. Kista, 27/3 2014. Jag njuter av ett vårligt Stockholm. Njuter av myllret i tunnelbanan. Vill ta det lugnt. Vill känna in. Samla på mig storstad. Åker tidigt ut till Kista. Här känner jag ingen. De flesta andra kommer tillsammans eller i grupper. Jag står där själv som en katt bland hermelinerna. “Slidarna” har man sett förr. Många gånger. Det här är main stream. Allt. Mackan smakar bra. Smoothien, illgrön, går ner, om man blundar och bestämmer sig för att svälja. Kaffet smakar bättre här än hemma.

Går runt i demo arean innan jag går. Stannar vid en snyggt uppbyggd hemautomationsdemo. Budget säkert tio ggr VSCP under alla år. Försöker berätta om VSCP för han som står där. Men han har redan sin agenda klar. Stor mun, små öron. Bildligt talat. Så jag lyssnar. Som vanligt. Det finns inget annat val. Allt har jag hört förr. Inget nytt. Man ser det här i varenda tidning i hela världen. Samma. Lika. Olika städer. Gapande munnar. “Tänk vad som går att göra”.

Åker in till stan igen. Fikar på NK med K som är med. Njuter av stan, trängseln, hotell, utemat. Fyller på med stadskänsla. In med den i alla delar.

Vill nästan inte åka hem dan efter när det efter hotellfrukost är dags att äntra tåget mot Hälsingland. Skulle behövt en dag till. Så att fördelarna med Hälsingland han flyta upp till ytan igen. Som de alltid gör efter en tid i storstan. Då när man börjar längta hem. Men budgeten tillåter inte mer tid här nu. Så hemåt. Tills nästa gång.

Dags för sjukvård imorgon igen. Röntgen, prover och … ja vad vet jag. Jag ber härmed om ursäkt för de kostnader och det besvär jag åsamkar samhället just nu. Det enda jag vill är att vara fri.

Annars är det bra här. Det som stör möjligen är att man numera ser man fler och fler dödsannonser där de som dör är i min ålder eller strax över. Nåja, nu läser jag dem sällan. Men när jag gör det finns det alltid en 66-åring eller någon däromkring åldersmässigt med. Det ÄR bråttom. Men man får försöka att inte låta sig stressas i alla fall.

De som inte vet något vet alltid mest. Har du tänkt på det. En av de stora paradoxerna. De kan berätta om världen och om hur allt hänger ihop utan att tveka. Att de sen egentligen inte har en susning om någonting alls det låtsas ingen om. Man tror på n. De som kan saker identifieras säkrast på att de visar tveksamhet inför sin egen kunskap och det som är gällande faktum.

Fast spelar det någon roll egentligen?

Ja det gör det!

Fast min vänster är trött på det här nu så vi får gå vidare med det där gubbgnället senare.

Förreten… Själv, jag alltså, är 62. Hur det nu gått till. På upphällningen men fortfarande sugen.