Om man nu skall fundera över den saken så finns det väl egentligen en viss komik i att just jag av huset invånare står här ute och skottar efter årets första riktiga snödämp. Ja om lämplighet nu är ett kriterie i ett sådant urval. Men jag är nu i alla fall inte dummare än att jag lärt mig en teknik som gör det här till en ganska angenäm upplevelse. Jag klämmer in högerarmen in mot kroppen och låter vänsterarmen (och resten av kroppen) göra hela jobbet. Samma teknik som jag använder när jag bär pelletssäckar. Högern blir mest en balansmekanism i de här. En nog så viktig funktion. Metoden kommer iof att gör att jag får opera min högeraxel till slut säger min rehabkontakt. Men val är till för dem som har dem.
Hur som helst. Jag som hatar vinter står där och skottar och riktigt njuter av den där tystnaden som en snödämp för med sig. Vit snö. Nog är det något magiskt ändå. Det är en synnerligen stor skillnad mellan snön i Stockholm när man bodde där och den som finns här. Nej jag skall inte gnälla. Inte idag. Inte på den. Njuter istället.
Imorgon kommer det en decimeter till. Grattis alla skidåkare!
