Category: Betraktelser & Berättelse

Categories
Betraktelser & Berättelse Status från just idag Swedish

Idag

Jag blev gravägare under veckan. Fick ett gravbrev som garanterar mig rätten till en grav där min Morsa och Farsa ligger. En fin plats där dom har rätt att ligga i lugn och ro fram till 2033. Själv är man då 77 år om man själv lever. Känns osannolikt att det skulle bli så. Lång borta känns det som. Men om sånt vet man inget. När man var barn kunde man inte fatta att man skulle leva till år 2000.

Fick beslut på att jag får A-kassa i veckan efter mängder av inskickade blanketter och dokument. Vi är ju lite extra suspekta vi företagare. Att få A-kassa lättar upp såklart. Känns konstigt också. Jag har aldrig varit en del av det Svenska trygghetssystemet tidigare. Företagare har ju stått utanför tidigare. Tacksam såklart. Men vill såklart ha jobb. Sitter mest och kodare mellan jobbansökningarna. Det enda sättet att överleva detta mentalt. För det tär ändå på självförtroendet med alla “platsen är tillsatt med annan sökande” eller ännu värre “inga svar”. Där skulle man ju inte vilja jobba ändå känns det som. Konstig människosyn att inte ens svara någon som är intresserad av ens företag/organisation.

Har sökt en näringslivsrelaterade jobb den här gången eftersom jag tycker jag har rätt mycket erfarenhet och stort intresse för det området. En egen företagskonkurs borde ses som en merit inom detta område och det skulle varit kul att hjälpa andra under som här sista yrkesverksamma åren. Försöka få saker att hända. Entusiasmera. Men blir varken näringslivssekreterare i Ovanåker eller Näringslivschef i Orsa eller Ljusdal och inte heller UF samordnare osv. Så jag får väl tänka om. Men det finns ju inte så mycket att söka. En snart 56-årig programmerare! Vad fan är det att ha? ;-/

Jag får förfrågningar varje vecka om mina grejer men har ju firman vilande nu när jag söker arbete så jag kan inget sälja. Någon har föreslagit att jag skall satsa på Crowdfunding och köra igång igen men för att lyckas med det krävs det att man har vänner och kan bygga någon slags popularitet. Har aldrig haft endera. Så det känns helt döfött att ens försöka. Det är världens BlondinBellor som lyckas i den världen. Vi lever ändå i en “enmenings” och “läs bara rubriken” tid. Jag är en dinosaurie som behöver fler rader. Tyvärr!

I helgen väntar studion. Åter varmt och skönt där och jag känner en längtan starkare än livet att få krypa in där och leka av mig. Där hämtar jag kraft och energi för att orka leva. Jag gör min musik precis i nuet. För just då och där existerar ingen tid. Precis som det alltid är när man är på rätt ställe och gör det man måste. Där och då är jag den ende lyssnaren. Den ende som musiken skapas för. Just nu finns inget bättre och jag behöver det mer än något annat. Men först till Edsbyn och Bollnäs. Handla lite mat, uträtta lite ärenden och köpa en Single Malt. Ha en skön helg alla! Ja, i alla fall ni som läser så här långt…

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Kämpa på

Det är när man inser att världen aldrig kommer att uppskatta det man gör som man måste ta fram dom där superkrafterna. När ens fru eller man tycker att man leker. När barnen skäms för det man gör. När vännerna undrar vad man håller på med. När det 58’e förlaget refuserar din bok. När skivbolagsdirektör 718 inte ringer tillbaks. När någon annan får jobbet som du så gärna ville ha. När tjejen eller killen du spanat in blir ihop med någon annan. När lägenheten du nästan fick försvinner mitt framför näsan på dig. Då gäller det att orka också den sista biten. Det är då du måste minnas varför du gör började med det du gör. Ta fram det sista du har inom dig och och vandra på.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Mekanik

När jag håller på med mekaniska saker – ja, jag hör ju mer hemma nära elektronik och datorer – så tittar jag ofta på en bult eller mutter och tar självsäkert den blocknyckel eller hylsa jag tror skall passa. Det gör den aldrig. Sällan ens på andra försöket heller när jag istället tar en storlek fel åt andra hållet. Känner alltid att farsan sitter i sin himmel och flinar lite när han ser det här. Ja, ibland kan jag inte ens hålla mig från att diskutera det hela med honom. Han hade nämligen aldrig några sådana problem. Träffsäker varje gång. Mekanik var hans område. Inte mitt alltså. Mig hoppade den begåvningen över. Min äldste son Jonas däremot visade tidigt talanger på området. Var ofta lite pinsamt när han som femåring för det mesta träffade rätt och jag alltid missade. Bara för den skull läser sonen matematik i Uppsala så att han riktigt, riktigt skall få användning för denna sin medfödda talang. Men, eftersom framtiden alltid kopplar, så är jag säker på att också han någonstans där i framtiden kommer att få nytta av den. Själv gissar jag mig fram även fortsättningsvis om jag inte letar var verktyget jag just nu behöver är någonstans. Ofta det jag nyss höll i handen.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Lördagnatt igen

Så vaknar jag då igen. Lördag natt halv fyra. Vad är det som viskar och kallar på mig då? Lite förkyld och mosig ställer jag mig framför österfönstret och ser upp mot berget. Det är kolsvart och det blåser hårt ute. Inget finns att se för bräckliga människoögon där utanför fönstret denna natt.

Men om jag ville skulle jag kunnat höra den torterades skrik när den sadistiske förhörsledaren med upphetsning, nära utlösning. just i detta ögonblick, drar ut en nagel på sitt offer. Känna glädjen hos en familj som precis just nu fått sitt första fullgångna barn efter sex missfall. En dotter. Känna våndan hos en noshörning som precis just nu får sitt noshorn avsågat. Känna den spända förväntan hos två som alldeles strax skall älska med varandra för första gången. Ta in dödsångesten hos femtio precis infångade tonfiskar. Känna glädjen och stolthet hos den örn som precis nu svingar sig ut över klippans kant och får vind under vingarna. Känna skräcken hos henne som, med en kniv mot strupen, blåslagen och sargad, precis just nu blir brutalt våldtagen av en illaluktande soldat. Känna stoltheten och upphetsningen hos henne som just nu i detta ögonblick kommit på formeln som kommer att förändra allt. Känna sorgen hos ett barn som ingen vill ha.

Världen är alltså precis som vanligt där utanför fönstret, också denna natt, så jag går och lägger mig igen och söndagssover lugnt som alla andra.

Categories
Betraktelser & Berättelse Swedish

Det sista man skulle göra

Hör Elisabet Höglund berätta om beskedet om en tumör på bukspottskörteln och dödsångesten. Själv vet jag inte hur man skulle reagera på just ett sånt besked. Men jag vet i alla fall några saker jag skulle göra om det kommer.

Först skulle jag skriva ett långt brev till mina barnbarn. Dom som inte finns ännu. Det skulle bli det bästa brev jag någonsin skrivit. Skrivet för hand såklart. Om jag inte får träffa dom och lära känna dom så skulle i alla fall dom få en chans att lära känna mig och mitt innersta väsen. Kanske skulle jag ordna så att det levereras först när dom växt upp. Kanske när dom är trettio.

Sen skulle jag leta upp det där fiket på Hornsgatan och ta en kaffe och en färsk syltmunk och bara sitta där och finnas en lång stund. Ta en påtår. Vandra i Stockholm. Upp mot Söder. Se ut över den vackra stan. Lunka efter strandvägen ut till på Djurgården. Äta en glass om det är årstid för det. Gå tills benen värker. Sen ta bilen hem över Dalarn, Mora, Orsa och ut i skogen igen. Köra kontemplativt inte bara för att komma hem.

Sen Hylströmmen såklart. Forsen i Voxnan. Dånet av tonvis med vatten som kastar sig utför stupet. Som tröstat mig så många gånger förut. Det är hit jag åkt när jag var ung och ledsen och här har jag suttit ensam och funderat. Blivit tröstad när jag känt mig oälskad och ensam i en stor, stor värld. Här skulle jag sitta länge och ta adjö av dom kala klipporna och det forsande vattnet. Känna tacksamhet över ett liv som ibland varit hårt men som jag älskat och uppskattat varje minut av.

Sen havet. Hölick. Vem kan få nog av vatten. En dag ute vid klipporna längst ut vid fyren med frugans potatissallad och något annat gott att smaska på. Om det nu går på grund av årstiden. Annars påpälsad med alla kläder man kunde hitta. Stå där och se ut över livets ursprung. Känna kraften från vattnet och känna att här kunde man dö nu på en gång och ingenting skulle fattas en.

Och sen vara redo. Jag har gjort det jag velat i mitt liv och jag har betalat priset. Där står jag inte i skuld till någon. Kanske skulle jag skriva en sista låt bara för att jag kan och fortfarande är en av dom levande.

Categories
Betraktelser & Berättelse Musik Swedish

Mer lokal musik åt folket!

Öppet brev till lokalradion i kungariket Sverige.

När jag var ung så kunde vi direkt skriva och få svar från Kersti Adams Ray, Kjell Alinge och andra storheter. Dom tog oss unga musiker på allvar. Dom lät oss synas och några av oss blev också stora och synliga för andra just pga av att sådana som dom såg oss. Dom orkade svara på våra brev, ge oss råd, lyssnade. Du kunde också höra mycket mer “icke färdigutvecklad” musik på radion och det var lite roligare att lyssna helt enkelt. Ibland, förvånansvärt ofta faktiskt, hittade dom och upptäckte riktiga pärlor som dom lyfte fram och gjorde stora.

Lyssnar man på radion idag så är det samma formgjutna musik dag ut och dag in. Spelar man någonsin en lokal artist i P4 så är det någon som

1.) Vunnit en tävling i någon form (helst i TV eller möjligen i den egna radion).
2.) Känner programledaren eller jobbar på kanalen.
3.) Är redan etablerad (ofta inom ett annat område) och som redan flyger bra själv och då helst gärna också följer den formgjutna standardmallen.

Detta trotts att det görs mer musik än någonsin. Musik med bättre kvalitet både tekniskt och musikaliskt än vad någonsin tidigare producerats.

Men det finns folk med idéer. Så P4 Gävleborg drar igång ett dygn med lokal musik för några år sedan. Vad hör man? Dom vanliga. Dom etablerade. Bara mer. Väldigt, väldigt lite garagemusik och fräscha nya skramliga härliga saker. Undantaget en timme med punk från förr mellan två och tre på natten. Resten är bara den vanliga formgjutna massan.

För egen del är det här inte viktigt. Jag letar varken hittar, berömmelse eller radiospelningar längre. Jodå, man kan faktiskt vara nöjd ändå. Jag har andra saker som är viktigare. Men jag kan lätt sätta mig in i hur det måste vara för dom som är unga och både vill och borde får många chanser att nå ut med sin musik. Som behöver synas för att orka det där året till i repan. Som borde ha vägar ut med sin musik och sin musikaliska utveckling som inte är fåniga formgjutningsövningar in i de standardpaketerade musikformaten. Tittar jag mig omkring så ser åtminstone jag oerhört mycket bra musik som borde höras. Synliggöras för fler.

Så jag skriver till en av programledarna på P4! Ett program som jag ändå tycker gör mest för den lokala musiken i vår lokalradio. Jag tycker “varför inte göra mer?”. Lyft fram dom unga. Spela i alla fall tre, fyra, fem låtar i varje program eller använd den sista timmen av programmet till de lokala banden. Tror ni jag får svar. Icke. Ignorerad. Jag vet inte om det beror på att radiopratarna på P4 Gävleborg helt enkelt är så mycket större och längre bort från oss vanliga människor än vad Kersti och Kjell var på min tid eller om det helt enkelt är så att dom senare brydde sig, var intresserad av det vi hade att säga. Hur som helst något svar får jag inte. Ja, jag är en gammal o-cool gubbe från Los. Hade det varit en cool snubbe som sagt samma sak kanske det hade det kanske varit en annan sak. Men kvarstår att jag minns hur det var. Jag talar inte i egen sak. Jag vet att det är dom unga som är framtiden. Och jag vill att dom skall få en chans att bli det. Också inom musiken, konsten.

Så borde inte programledare kunna upptäcka ny musik idag också. Inte bara vara några som alltid följer den riktning som dom hippaste och coolaste pekar och göra allt synkroniserat med andra radiopratare, musikjournalister och förståsigpåare i världen. Måste det alltid vara dom som har mest pengar som bestämmer vad vi skall lyssna på. Dom som känner rätt personer. Har dom rätta kontakterna. Jag tycker att alla i maktställning, ja maktställning, borde ha den integritet som behövs för att försöka att också hitta något eget, att våga tycka om och visa upp något som inte alla andra bryr sig om. Med konst, skrivande och musik innebär det att våga släppa loss känslorna. Inte bara se med ögonen, läsa bokstäverna eller lyssna på ljudkvaliteten och tekniken eller den person som står bakom allt detta. Det gäller att se, orka se, det som finns inuti det här. Under. Ibland krävs det till och med flera försök för att man skall göra det. Det bästa ser sällan så märkvärdigt ut på ytan. Se bara på diamanter och Bob Dylan!

Mer lokal musik åt folket!