Category: Betraktelser & Berättelse

Det faller ett stilla regn utanför fönstret. Trevligt. Lika trevligt som alla sommarregn är om de faller som ett avbrott i perioder av fint väder.

Det är den första juni idag. Det är något som är svårt att förstå. Det känns ju som om vi befinner oss långt in i sommaren. Men det är massor av den kvar alltså. Helt otroligt, helt fantastiskt, alldeles underbart härligt.

En fågel härmar pipet från kodläsaren in till låtsakontoret igår. Det tar ett tag innan jag fattar att det är en fågel. Nästan lika duktig som den här är den. Hoppas på mer idag. Får gå in och ut här några gånger extra så att den får träna.

Nu lyser solen igen. Regnet har passerat. Alla fönster skall öppnas igen. Standardläget nu. Barfota med öppna fönster.

Fredag. Det blir grön IKEA soffa och vila till kvällen. Behov av det finnes.

Livet rullar vidare. Japp också för oss oldies. man är tacksam för det. Gott är det. Ja och att man känner den där tacksamheten är väl en bra sak. Gjorde man inte det så var kanske inte det liv man lever så mycket att ha. Nu är det tydligen det. Jippie liksom.

Går på bredbandsmöte. Det är på gång nu men skall bli ytterligare försenat eftersom Elvivo också vill “lägga en kabel”. Ja och det är ju bra om man samarbetar. Det måste man ju tycka.

Gubbarna på LjusNet känner jag ju. Åtminstone lite. Det kan liksom inte hjälpas att det var jag som satte det där namnet en gång, men  det är såklart glömt liksom att jag drog igång allt det där tillsammans med IT-avdelningen i Ljusdal. 93/94 måste det väl vara. Jag kan inte låta bli att tänka att det är “segrarna som skriver historien” när Per från LjusNet berättar historien om nätet i Ljusdal utan att vår del nämns alls. Men helt utan bitterhet noterar jag det där. Det är som det är.  Men det har tagit nästan arton år från det att fibern drogs hit till byn tills den nu når oss som bor här. Tanken då när den drogs var att de som bodde långt ifrån all service skulle få fiber först. Men det blev såklart tvärt om. Det blir alltid tvärt om mot vad man tänker.

Men de som har jobbat med det här sedan 2000 ungefär är förträffliga förvaltare. Allt har fungerat helt otroligt bra. Min del var visionärens. Precis som det skall vara alltså. Därav också bristen på bitterhet från min sida. Resultatet har blivit kanon. Det enda som räknas i slutänden.

Man skall definitivt inte glömma folket på IT-enheten som fick lära sig nya saker och gjorde det fantastiskt snabbt och bra. Underbara människor att jobba med och personer som kan vara stolta över sin insats.  Helsingborgs kommun var först med en web-server på nätet, Ljusdal kom tvåa. Japp. I en tid (1994) när det nästan bara fanns Vita Huset att surfa till. Jag utbildade alla politiker i Ljusdal då på web och email (ja och gopher 😉 ).

Men nu har alla dessa år gått alltså. Jag följer allt det här på mötet lite på sidan. Ja snarare från dörröppningen där bak.  Jag känner bara folk ytligt. Det är mycket folk. Hinner berätta för planeraren om berget här uppe så att de kan planera för grävning på “rätt” (läs billigaste) sidan av vägen. Sen när folk samlas i sina grupperingar så åker jag hem till “Åkes värld igen”.  Väntar i lugn och ro på att en pinne skall sättas upp här utanför så att man kan gräva. Hur det nu skall gå till? Ja viljan kan besegra det mesta. Hoppas jag.

Ja jag vet inte det där med “bra karl” men går engrepsblandaren sönder på låtsaskontoret så måste man få till en lösning. Det finns liksom inget annat val.

Det är svårt att förstå hur man kan odla vindruvor i Indien, frakta dem till Sverige och sen sälja dem billigt med vinst här. Ja galet skulle man väl kunna kalla det också egentligen.

Gamla prototyper är också… ja… något. Går i alla fall inte att kasta.

Ni vet förr, på den gamla goda tiden, när jag var yngre, brukade vi skratta åt prelaterna som samlade sina troende och förberedde sig för jordens undergång. Sanwichmännnen med sina undergångsskyltar kunde väl få hållas, eftersom de var pittoreska inslag i samhällsbilden. Idag är allt tvärt om. Idag skrattar de som förbereder sig för undergången åt dem som står och ser på dem och som tror det finns en framtid.

Väder ni vet. En fjäril slår sina vingar i Indien och det blir en orkan i Amerika. Kaos. Själva sinnebilden av kaos är väder. Ja och kaos det betyder att parametrarna är för många för att vi skall kunna säga något alls. Noll. Saker händer ibland. Människor vill så gärna hitta mönster där det inte finns några mönster.

MEN… fint väder kan vara just bara fint väder. Kanske var det en elefant som släppte en ovanligt stor fis någonstans i Afrika som fick jetströmmar att röra sig lite åt endera väderstrecket som gett oss en såhär fantastisk vår.  Tack isåfall.

Vetenskapsmän gissar inte. I artikeln säger man att det är sannolikt att det här vädret beror på klimatförändringarna, samma sak gäller den gångna vintern. Men rent vetenskapligt kan finvädret alltså  lika väl bero på den där elefantfisen. De vet varje vetenskapligt sinnad person.

ps Nej, jag är ingen klimatförnekare, det som oftast kastas ut mot dem som försöker resonera lite förnuftigt. ds