Categories
Betraktelser & Berättelse

Kärnkraft

Categories
Betraktelser & Berättelse

Sisådär

Sisådär sex grader kallt. En hinna snö över världen. Gnistrande isiga träd. Ljus, ljus blå himmel som lovar att det kommer en sol där borta vid den röda strimman ovanför berget. Klar luft som man kan andas för vederkvickelse och hopp.  Nattliga spår efter rådjur i trädgården. En ekorre i Tysklönnen. Domherrar, Talgoxar, nötväcka  i körsbärsträdet.

Vinterhelvete.

Categories
Betraktelser & Berättelse Bilder

Precis innan snön

Precis innan snön ligger de där som snäckskal ute i skogen, asplöven. Bildar skålar för de allra första snöflingorna att välkomnas i.

Tittar men upp ser man att de är många, väldigt många, och man förstår att det såklart måste de vara ett gäng eftersom snöflingorna också är många när de då kommer nerfarande som fallskärmshoppare från himlen. Hur skulle det liksom annars vara ordnat. Varje snöflinga har ett namn. Som asplöven en gång också hade namn när de darrande – på asplövs vis – hänge där i det stora trädet och älskade med solen.

Alldeles nyss ägde midsommarblomstren den här biten av ängen. Den som ligger lite på sidan om. Björnbetesmarker. De blå var lika många som asplöven. Men nu syns inte ett spå av dem. Naturens slöseri. Energi är inte problemet. Däremot är lösningen – återbruket – fullständigt solklar.

Alldeles snart breder skaren ut sig över ängen. Snålvindar jagar snöslöjor över meterdjup snö. Rävens raka spår som går där självsäkert och målmedvetet längs skogskanten och ekorrens snabba skutt ner på snön i förflyttning från ett träd till ett annat. Kanske går där ett skidspår. Ett ensamt på väg upp mot Örnberget och utsikten med packat kaffe, macka och apelsin. Då är det långt till midsommarblomster.

Solen som nästan inte orkar upp på himlen nu i mittnovember sjunker hastigt bakom berget. Vill man hinna hem innan mörkret sänker sig får man skynda iväg efter stigen. Den som går hem. Nej skynda går ju inte. Här regerar lugnet. Större steg i gröna stövlar kanske är det rätta. Det får i alla fall räcka. Men känner stigen. Det skall bli bra mörkt innan man går bort sig här.

Det doftar av snö i luften när jag tar backen ner mot det vi kallar vår kulle.  Jodå. Men hur skall man kunna förklara för någon som aldrig känt det, hur den doftar den där första snön. Nej, inte är det som havet, den där doften oceanen ger ifrån sig innan man ser den och den breder ut sig ända dit dit man inte når som landkrabba. Nej den första snön doftar sötare. Ja sött. På något vis. Kanske. Eller inte. Man inbillar sig ibland. Ändå vet man. Det gör alla här på skogen. Den här natten kommer snön. Fast än väderprognosen säger annat.

 

 

Categories
Betraktelser & Berättelse

Det Spanska inbördeskriget

Jas somnar på soffan efter nyheterna. Ja under sändning. Jag är nu ändå en sådan. Gubbe. Ocool. Det är fredag. Sömnskulden gör sig påmind. Det går inte på annat sätt. Det finns många som är roligare än vad jag är en fredagskväll. Ja andra kvällar med. Antar jag. Vad vet man?  Mycket kan säkert sägas av andra om det. Själv orkar jag inte ens fundera speciellt länge över det.

Fast jag vaknar efter en timme. Vi tar tag i två sparade serieavsnitt. K och jag. Hon virkandes. Det finns nachos. Banankaka. Man kan inte klaga.

Men snart trött igen. Med en bok som ursäkt kan man lägga sig tidigt. Åtminstone sedan Hulken fått sitt. Tre säckar pellets. Gluffs. Halv vinterranson. Snart skall “han” ha full mun. Det sugs i sig fram till maj. Men minusgraderna hålls på avstånd. Vi står alltid i tacksamhetsskuld till den gröne för det. Fyller på så länge vi mäktar med.

Imorgon lördag. Man kan sova ut. Ibland går det. Ibland går det inte. Men oftast har vi en lat lördagsförmiddag här i huset. Kanske har vi förtjänat den. Imorgon får det nog bli Wilmars bagarbod och ett litet inköp av  färskt bröd dessutom. En lyx att ha ett bageri såhär på promenadavstånd. Få förunnat ens i storstad.

När jag fyller fågelmat i dag så liksom gurglar det i trädgården. Ja det låter som om det stod ett badkar där och som vattnet sugs ner i avloppet. “Läcka” dyker upp i huvudet och jag ser mig om. Lyssnar och försöker förstå varifrån ljudet kommer. Nej inte från huset. Inte nerifrån brunnen heller. Sen ser jag. Uppe i trädet sitter ekorren. Nervös. Vill fly men där står jag i vägen. Så jag går iväg en bit och den hoppar snart snabbt iväg gracilt och vackert som alltid. Ja och jag har lärt mig att en skrämd ekorre låter som ett gurglande badkar satt på tömning. Också en lärdom i livet. Sådana man får varje dag som vetgirig.

Men nu så. Jag skall masa mig upp. Huvudpersonen i min bok skall snart ge sig iväg till det Spanska inbördeskriget. Jag undrar stilla om jag hade vågat det…

Categories
Betraktelser & Berättelse

“Överaska mig”

Jerker begravs idag. Det är ofattbart såklart. Han är ett år yngre än mig. Alltid lika stor och stark. Ändå är det ett faktum att han är borta. Jag gissar att det blir en full kyrka. Bandy och bio ger många sörjande. Jag undviker begravningar om jag inte måste delta. Men skickar en tanke och har ljuset tänt för Jerker idag.

För oss levandes är det bara en vanlig fredag. Fast “vanlig”.  Man vet inte mycket om sådant. Innan kvällen kommer kan den här dagen vara allt annat än vanlig. Man behöver inte säga “överraska mig” till livet.

Jag, jag dricker kaffe och tigger om nåd.  Fast vet väl egentligen inte vem jag skall tigga om det där hos. Man får satsa på storverk istället. Gömma sig där. Glömma.

Categories
Betraktelser & Berättelse

Jag som inte ens visste att det var en tävling!?

Grannen skall ha hjälp med att lyfta in dammsugaren i bilen. Flyttstädning på gång. Hon rädd om operationsärr. Jodå, jag hjälper till såklart. Axel klarar av sånt. I alla fall om vänstern får göra grovjobbet. Själva lyftandet. Styra duger högern till ännu.

Får höra att annan gubbe har ont i axeln han också. Han den hjälpsamme. “Han har ondare än mig”. Men underförstått att han skottar på och lyfter på som vanligt ändå. En riktig karl. Ja precis som han den andre som började köra bil igen en vecka efter axeloperationen. Jag försöker med att “det är olika”. Men det går liksom inte hem. Jag är en mes. Ondast, nej det har jag inte. Här blir det inga förstaplatser. Förvånad går jag hem igen. Jag som inte ens visste att det var en tävling.