Category: Swedish

Läs detta http://journaliststudenten.blogg.se/1190303805_personresearch__magnu.html

Dagens promeand gick ocksÃ¥ till Sophiedal’s glasbruk. Idag kom vi dock dit frÃ¥n andra hÃ¥llet. Ja skall sanningen fram sÃ¥ var det väl inte meningen ens att vi skulle dit men sÃ¥ blev det nu. En yngre äljtjur och vi var de enda besökarna. VÃ¥r vän tjuren bestämde sig dock för att han hade ett viktigt möte och drog iväg. Härliga höstfärger och klarblÃ¥ himmel gör promenaderna extra härliga.
Annars har det varit en dag fylld av kodande och mailande. MÃ¥nga som frÃ¥gar olika saker nu när jag har börjat jobba pÃ¥ användardelen av VSCP systemet. MÃ¥ste fÃ¥ till nÃ¥got som förklarar allt pÃ¥ ett lättbegripligt sätt snart. De flesta människor orkar inte tänka längre än näsan räcker. För att dom skall förstÃ¥ sÃ¥ mÃ¥ste man ge konkreta exempel. Jäkligt konkreta. Nästa “Hitler” kommer att fÃ¥ ett lätt jobb.
Två bloggar som jag kan rekommendera: The HotLips, http://blogg.aftonbladet.se/14125/, blogg är ett måste men också Magnus Ugglas, http://magnusuggla.blogspot.com/, blogg är en höjdare.

Försökte klinka lite pÃ¥ den akustiska gitarren för en stund sedan. GÃ¥r inget vidare ännu. Jäkla axel. Jag som hade kommit igÃ¥ng sÃ¥ bra igen och nästan lärt mig spela igen…

Nu skall jag upp och kolla pÃ¥ “Flyg och far” pÃ¥ SVT1. Alltid lika roligt att se en massa mysiga platser som jag aldrig kommer att ha rÃ¥d att Ã¥ka till. Man mÃ¥ste ju tillfredställa sina masokistiska drag ocksÃ¥….

Min fru och jag promenerar ju en timme ungerfär varje dag eftersom vi är riktiga (feta) kontorsråttor. Idag åkte vi ut till Karlsberg och gick vägen in mot det före detta glasbruket Sophiendal. Farscinerande plats faktiskt. Sätter igång fantasin ordentligt. Hur såg det ut där en arbetsdag under 1700 talet. Eller en Lördagkväll kring midsommar.

Finns lite mer att läsa här.

och här

I Fredags var jag i Stockholm och hälsade på ett företag. Dom håller på att rulla igång en ganska stor grej och en del i detta projekt var att bygga en supportavdelning. Jag nämde då att Ljusdal är en stjärna på detta med telefonsupport och att det finns mycket kompetens inom området här. Detta tände man på och vi bestämde att jag skulle kontakta Närljus (som vår näringslivsorganisation heter) för att föra dem samman.

Skrev ett mail till min kontakt där pÃ¥ Lördagen när jag kommit hem och bad honom kontakta VD’n pÃ¥ företaget och fick ett svar samma kväll. NÃ¥got som ju lovade ju gott! PÃ¥ Tisdagen hörde VD’n för företaget av sig till mig och undrade om jag hade varit i kontakt med Närljus. Och det hade jag ju. Han bad om kontaktuppgifter i sin tur sÃ¥ att han kunde jobba frÃ¥n andra hÃ¥llet.

Nu ikväll fick jag ett mail från Närljus där man lovade att ta tag i detta. Naturligtvis med lägsta möjliga prioritet (inhyrd personal). Jag misströstar.

Kanske är det älgjakt eller något annat men jag förväntade mig faktiskt att man skulle slänga sig på telefonen i ett sådant här fall. Jag inser naturligtvis att kanske bara 1% av dom samtal man ringer på detta vis kommer att leda vidare men det är en jäkligt viktig procent för oss som lever här.

Ibland undrar jag om det inte vore bäst om det inte fanns någon kommunal näringspolitisk stiftelse alls.

IgÃ¥r kom en kompis och före detta arbetskamat pÃ¥ besök. Med sig hade han en trevlig tolvÃ¥ring. Whisky dÃ¥ förstÃ¥s. Jag fick den som tack för en mycket liten tjänst jag gjort honom och som jag verkligen gärna gjort ocksÃ¥ utan denna belöning. Som ni förstÃ¥r är det en bra kille det rör sig om. Nu har han alltsÃ¥ satt en standard. Alla besök här pÃ¥ kontoret hädanefter utan medföljande whisky räknas liksom inte. Tänk pÃ¥ den! 😉

Inatt dog en kär vän. En vän som funnits i min närhet i en bit över 18 år. När han föddes gjorde han det med ett ben förtvinat och ett skevt och med ett snett skelett där ett revben stod nästan rakt ut i bröstkorgen. Trotts det handikapp detta gav honom så har han aldrig visat annat än glädje för att få leva och finnas till. Han är redan djupt saknad och jag hoppas att han nu befinner sig på en plats med evigt gröna ängar där fjärilar flyger omkring från blomma till blomma och en varm och ljummen vind blåser en lätt bris genom hans alltid lika vackra päls.

Vi döpte honom till Krebb dÃ¥ för 18 Ã¥r sedan när jag hittade honom i spÃ¥net pÃ¥ krypvinden. Han var den enda kattungen som överlevde i mamma Trollis kull. En korsning mellan Norsk skogskatt och vanlig bondkatt. Mycket päls som var härligt mjuk. Hans ena bakben var förtvinat. Bara en uttorkad hudbit. Hans revben sprestade lite Ã¥t olika hÃ¥ll. Det var därför han fick heta Krebb efter den sargade men vänlige medecinmannen i Jean M. Auel’s böcker om Ayla och grottbjörnens folk. I början undarde vi om det var rätt att ha honom kvar men en lokal vetrerinär övertygade oss.

Krebb övertygade oss själv senare med stor övertygelse. På sina tre ben klarade han att springa lika fort som vilken annan katt. Må vara med en säregen still. Inte heller led han speciellt av sitt handikapp. Det vara bara under de senaste åren när han som den gamle katt han var med rätta kunde vara trött och inte riktigt orka. Men ända in i det sista så var han ute på egen hand när väderet var fint.

När vi i maj 1992 flyttade från Ryggskog ner hit (ung. tre kilometer) försvann Krebb efter en tid. Vi hörde rapporter om att han var synlig i Ryggskog men vi lyckades aldrig få tag på honom igen. På hösten hade vi gett upp om att någonsin få se honom igen. Men en dag när den första snön hade kommit satt han där vid huset. Frusen men frisk och glad som alltid. Sedan dess har han bott här i huset och inskränkt sina turer till en dag eller två på sin höjd.
Säkert har han varit med om många händelser i sitt liv som räknat av hans nio liv. Många gånger har han p.g.a. sin nyfikenhet blivit utelåst på en balkong eller blivit inlåst någonstans. Det värsta var dock en vår när vi åket bort en vecka. Vi hade hjälp med att mata katterna. När vi kom hem syntes inte Krebb till någonstans. Inget som vi fäste större uppmärksamhet vid eftersom han som alla andra katter gärna gav sig ut på en tur. På kvällen hörde vi ett svagt kraffsande från en garderob. Och vem satt där inne om inte Krebb? En hel vecka i en garderob utan mat och vatten. Inte en sur min. Möjligen lite svag och i alla fall jättehungrig. Behöver jag nämna att vår familj efter det räknar in katterna innan vi far iväg någonstans.

Vi har begravt Krebb idag men kommer aldrig glömma honom. Hoppas Du har gott om köttfärs där Du är….