En o-cool gubbe

Idag har jag inte gjort många knop. På förmiddagen var det två grupper med tyskar som ville ha guidning annars helt tomt. Lyssnade på höjdhoppningen såklart men det blev man ju inte så upppiggad av. Segt med andra ord. Glömde dessutom min bok men hittade några böcker om mineral som var rätt intressanta.

Tyskarna är sÃ¥ otroligt farscinerade av gruvan och undrar alla varför den inte finns beskriven pÃ¥ andra närliggande attraktioner eftersom dom annars skulle Ã¥kt hit för länge sedan. Och ja, dom lÃ¥ter som man förväntar sig. Lite mer, lite högre men alla är mycket trevliga och ger jättemycket tillbaks. Finns det en brun skylt länge E45’an tro?

Ericsson i Lund låg på igen idag. Lovade att åka ned om dom kunde fixa lite flexiblare arbetstider. Det var en Engelsman som gett upp och åkt hem. Jobben där nere ligger ju i den absoluta tekniska framkanten så det är roligt att ens få förfrågan. Det är ju på den nivån man vill jobba. Fattar liksom inte att jag får respons på sådana här svårare jobb men noll respons på enklare grejer som man inte ens skulle behöva anstränga sig för att klara av. Är det jag eller dom som är dummerjönsen!?  Vi får se hur det blir.

Ikväll skall jag jobba lite med SweetBox‘en. Bara lite drygt en och en halv mÃ¥nad kvar nu sÃ¥ det börjar bli dags att fÃ¥ till nÃ¥got. Är bara sÃ¥ jäkla jobbigt när man skall försöka fÃ¥ debet och kredit att gÃ¥ ihop och samtidigt skall försöka fördjupa sig i nÃ¥got krävande. Kampen för uppehället suger liksom musten ur en.

Idag är det första skoldagen i Uppsala för Niklas. Säkert spännande men han är så tuff så han fixar det galant tror jag. Är säker på att han kommer att finna sig väl tillrätta i den miljön.

Här hemma är det sÃ¥ tomt att varken Karin eller jag fÃ¥r nÃ¥got gjort. Känns sÃ¥ konstigt. I helgen hoppas vi att vi skall fÃ¥ hem “den lille” i alla fall. Jonas skall flytta till sin nya lägenhet dÃ¥ sÃ¥ honom lär väl inte kunna locka hem. Roligt för honom ocksÃ¥ att fÃ¥ känna mer frihet som flytten innebär.

Jobbar full tid i gruvan den här veckan med Ylva som chef. Igår var det väldigt lugnt på förmiddagen och sedan stod det helt plötsligt fyra bilar på parkeringen en stund efter att Ylva gått hem. Det visade sig vara både Tyskar och Svenskar och jag fick improvisera en guidning på både Svenska och Engelska under samma runda. Första gången jag körde en tur på Engelska men det fungerade skapligt även om den del ord från mineral och gruvvärlden inte fanns där. För det är ju just det som är svårt att min context normalt är datavärlden och där är ju Eneglskan inget problem men man behöver bara förflytta sig lite åt ett annat område så har man inte alla ord.

Nu är det inget som oroar mig nämnvärt. Kan stadschefer stå i FN och EU och prata dålig engelska så kan jag det också. Värre än så är det inte.

En Geod skulle alla inhandla (finns hos oss för 80 spänn).  Leta en med en ful utsida och ha den som ett minne pÃ¥ skrivbordet av att skönheten inte sitter i ytan utan finns innuti…

Igår på TV uttalade sig en Rysk soldat i TV om sin syn på Gergien konflikten. Som för väntat var den motsatt den bild vi får oss serverad. Får en att verkligen tänka efter. Det är ju alltid så att det finns MINST två sätt att se på en sak. Regeringar och därmed media rapporterar det dom vill föra fram. Man kan ju t.ex. jämföra med Vietnam kriget inledningsvis. Ofta reagerar vi precis som makten vill att vi skall reagera eftersom vi får den information vi får.

När Internet började breda ut sig så trodde jag i min enfald att dettta sätt att styra information skulle vara förbi. Fans det en enda okontrollerad länk ut ur ett land så skulle det fria ordet kunna flöda. Kina är ett bra exempel på att detta inte är fallet.

Nu kan man likna det Ryssland idag gör med det Tyskland inledningsvis gjorde mot Österrike. Räddar eller skyddar sina egna i ett annat land. Det får mig att rysa,

Min son Jonas har föresprÃ¥kat anarki i mÃ¥nga Ã¥r och vid sÃ¥danan här tillfällen tror jag att han har rätt. Ett anarkistiskt samhälle har svÃ¥rt att upprätthÃ¥lla arme’er om soldaterna inte tror pÃ¥ ideerna som driver kriget. SÃ¥ var det för Tyska soldater, soldater i Vietnam och nu ocksÃ¥ för den Ryske soldaten i Georigen.

Sätt blommor i gevären mina vänner & fiender!

Ja hem kom vi ju från Uppsala igår. Avlämningen gick bra, installationen av Niklas gick också bra. Med gråten i halsen åkte vi hem. Nu sitter vi här hemma med båda barnen utflugna. Saknad blandad med glädje av att höra att allt fungerar bra där nere.

Höll på att inte komma iväg först på Lördagen. Jag vaknade på natten vid fyratiden och var sjöblöt i svett och yr i huvudet så jag inte ens kunde sitta uppe än mindre gå. Kände mig lite bättre framåt förmiddagen och med hjälp av ett konstant maxintag av Alvedon under dagen så fixade det sig. Inget vidare är det i alla fall. Har hänt mig någon gång förrut. Virus på balanssinet, högt blodtryck eller vad det nu är som orsakar detta.

Hursomhelst skönt var det i alla fall att få honom installerad i stora staden.

Kommande vecka skall jag jobba uppe i gruvan. Det fÃ¥r väl mest ses som terapi men välkomen sÃ¥dan just för tillfället. Det ligger en del andra jobb och väntar ocksÃ¥ och jag mÃ¥ste ta tag i dom ocksÃ¥ under veckan men eftersom det är förvÃ¥nadsvärt givande att lotsa männikor i gruvan sÃ¥ känner jag att det kan vara värt att satsa en vecka pÃ¥ det. Att gÃ¥ ned men en bister människa och fÃ¥ denna människa att lysa upp och intresserat ställa frÃ¥gor när man är där nere känns som en seger varje gÃ¥ng. Att vara katalysatorn…

Inte allt för sällan, och ofta här på landet,  träffar jag människor som med stolthet i rösten säger

– Jag har aldrig läste en hel bok!

Få saker gör mig så ledsen att höra. Nu skulle jag kunna moralisera och gå på om det. Men naturligtvis kan man skaffa sig kunskaper om världen på andra sätt. Att själv leva i världen t.ex. eller varför inte genom att se film eller titta på TV. Men här handlar det inte om att man inte läser böcker utan att man med stolthet i rösten säger att man inte gör det. Däri ligger misslyckandet.

För mig ger böckerna ett sätt att uppleva platser som jag annars aldrig hade fått se. Att uppleva känslor jag själv aldrig skulle fått känna. Att veta hur mina fiender känner och tänker så att de inte längre känns som fiender.

Ju längre man pluggar desto mer böcker mÃ¥ste man läsa. En mängd lärdom ramlar in i huvudet under den tid man läser men till slut finns bara en kunskap kvar om man kommit ens i närheten av essensen av kunskap. Nämligen den att man egentligen vet alldeles för lite om världens ordning för att kunna uttala sig i nÃ¥got ämne alls. Insikten om den oändliga okunskap man bestitter är slutresultatet av alla studier. I förlängningen insikten att alla lärda som uttalar sig sÃ¥ självsäkert, som gett oss teorierna den fastställda “kunskapen”  vanligtvis ocksÃ¥ känner sÃ¥.

Sanningen är att varje fråga har många svar.

Så vi får aldrig sluta tänka själva fast än svaret finns serverat framför oss.

Midvinterblod av Mons Kallentoft

Jag läser den här historien men glädje för det är en bra kriminalhistoria. Bitvis otäck sådan. Irriterar mig dock på att författaren ibland verkar vilja vara svår. Helt onödigt eftersom han i grunden har en ren och mycket tilltalande berättarstil som jag gillar mycket. Jag kommer med säkerhet läsa en till bok av Mons men hoppas då att den saknar hans försök att vara en svår seriös författare.