Categories
Uncategorized

Nog blev det snö alltid!

Han bara säga att snön var här sÃ¥ slog det till pÃ¥ riktigt. IgÃ¥r var det snöstormliknande. Stökigt att ta sig hem. Knappt upplogat upp hit till Brattberg. Fick brassa bilen rakt ut i snön när jag kom hem för att Magnus, vÃ¥r mäster plogare, och kommunen skulle kunna komma fram och ploga. Imorse var allt fastfruset. Skruvmejsel för att fÃ¥ upp dörrarna för att kunna komma in i bilen. Samma historia som alla Ã¥r alltsÃ¥ när första snön kommer….

En skillnad i år är att det är översvämningar i dom flesta vattendrag. Ett kolsvart vatten som kontrasterar härligt med en gnistrande snö.

Tio grader kallt i morse. Perfekt läge för lite extra prostata-ont när man sätter sig i en iskall bil om mornarna. Hittils har det faktiskt varit en ganska lugn höst i det avseendet men nu lär det väl komma som ett brev på posten.

Tänkte jag skulle komma igÃ¥ng med bantandet den här veckan (förra med för den delen…) men det har inte fungerat. För mycket annat tjafs. SvÃ¥rt att komma igÃ¥ng när det är rörigt och jäktigt med jobb och sÃ¥. 113.5 kg stÃ¥r vÃ¥gen pÃ¥. För jävligt!!! Nästa vecka skall jag komma igÃ¥ng.. ;-) En “gammal vis man” sa till mig idag att “jag är den ende fete vegitarianen han känner”. SÃ¥nt ger motivation.
Har helt plötsligt insett att jag inte bryr mig längre om folk inte lyssnar pÃ¥ vad jag säger eller tycker. Förr kände jag en sÃ¥dan oerhörd frustration när folk inte förstod nÃ¥got som tycktes uppenbart. Det kunde förstöra en hel dag. Idag rinner frustrationen av mig direkt. Kanske är det för att man aldrig kommer fÃ¥ ut nÃ¥got av att “ha rätt” i alla fall. För vilka

– Singelchip uC’s
РS̴g inte f̦rdelarna med PC arkitekturen.
– BBS’er, Videotex, email
– C++ och objektorientering
– Windows
– Linux
– Internet
osv osv.
*Alla* eller hur. ….. 😉

Ta en arbetsplats som jag känner rätt väl. Där kör man en urgammal processor (8051 derivat) och en riktigt taskig utvecklingmiljö. Processorn är vald för att den har använts i tidigare konstruktioner. Utvecklingsmiljön för att det finns inga alternativ.

Resultatet av dessa val är en verkningsgrad som kanske ligger på 70% problem och 30% riktigt kodningsarbete. Dyra verktyg som trots det är så dåliga att man inte kan lita på dom.
Varför? Man bryr sig helt enkelt inte om att titta pÃ¥ omvärlden. Att JTAG används för debug är en teoretisk föreställning. Att utvecklingsverktygen kan vara billiga och ofta gratis (GCC) är suspekt. Inget man vÃ¥gar testa eftersom det inte finns nÃ¥gon att hÃ¥lla i hand. Dom flesta som sitter med dom här jobben har inte jobbat i andra miljöer och tror att det skall se ut sÃ¥här. Dom tror att det skall ta tre till fyra dagar att fÃ¥ igÃ¥ng mÃ¥lsystemet i normalfallet, att ett byte frÃ¥n en debug build till en release build skall ta ett par dagar. Att debug av kod hänger sig eller ger lustiga stegningar därför att “det bara är sÃ¥”. Jag skulle kunna fortsätta rad efter rad men vad är vitsen. Hur och varför skall man övertyga människor som inte vill bli övertygade. Som sagt jag bryr mig inte längre. Absurt nog tjänar jag dessutom mer pengar som konsult när det är sÃ¥här. Men tro mig jag hade hellre varit utan dom extra kronorna.

Imorgon skall jag på Linux workshop i Uppsala. Mest en social grej och jag tror att just det kan bli givande i detta fall. Skriver inte så mycket Linux kod själv längre mer än för VSCP och CANAL och någon drivare för externa kunder. Linux har börjat mogna så pass mycket nu att det börjar bli tråkigt. Dags att låta förvaltarna ta över. Gillar nog mest att sitta på en singel chip uP själv. Problemen blir mer hårdvaruorienterade och varierande där och man får använda mer av hjärnan än när man sitter med Windows och Linux där snart sagt vilken person som helst inplockad från gatan kan producera godtagbar kod.

En ny dag imorgon att knappa pÃ¥*……

Categories
Uncategorized

Snön är här…

Så då var snön här. Inte mycket men den ligger i alla fall kvar. Lika bra det. Blir lite ljusare i alla fall.

Man hotade ju med mängder av snö och storm i Torsdag och Fredag i förra veckan men det blev inte mycket av det. Visst blÃ¥ste det och visst regnade det men värre har vi varit med om mÃ¥nga gÃ¥nger tidigare. Mycket vatten i bäckar och vattendrag är det dock. SÃ¥ mycket att vi fick välja en annan promenadväg idag pÃ¥ den vanliga söndagspromenaden. Vägen var översvämmand där vi normalt gÃ¥r. NÃ¥got den normalt inte är ens pÃ¥ vÃ¥ren. Vi tog en biltur till Hylströmmen istället som nu var mäktigare än nÃ¥gonsin. Vilken otyglad kraft! Vi fick till slut en mycket trevlig promenad längs Voxnan uppströms “Hylen”.
Hylströmmen förresten har alltid varit mitt ställe dit jag Ã¥kt när det varit svÃ¥rt i livet. När en tjej gjort slut eller den man älskade inte ville ha en sÃ¥ har “hylen” tröstat pch gett nytt hopp. MÃ¥nga gÃ¥nger har jag suttit där ensam och fÃ¥tt kraft att fortsätta.

Då var det nästan inga andra som tog sig dit och man var nästan alltid ensam där. Nu är det annorlunda och många hittar dit. Mycket av charmen har naturligtvis gått förlorad när det nästan alltid är andra där men samtidigt kan man inte vara så egoistisk att man håller något såhär vacker, kraftfullt och skönt för sig själv. Fler måste få uppleva det. Ibland finns det fortfarande en chans att man får vara ensam och i stillhet filosofiera tillsammans med forsen.

Vår äldste son, Jonas, är hemma under helgen. Bor och pluggar i Uppsala och trivs jättebra där vilket vi är otroligt glada för. Han läser mediateknik på GUC http://www.guc.se/ . En skola som verkar helt underbar. Skulle gärna gått där själv på min tid. Hårda krav men rättvist. Skit tolereras inte och vi som föräldrar får direkt reda på saker som går fel. Samtidigt kräver skolan att eleverna själva tar initiativ. Något som kanske inte passar alla.

Jonas och vår yngste son, Niklas, har bra kontakt och kommer säkert att behålla en vänskaplig sådan resten av livet om inget speciellt händer. Är mycket glad för det. Är viktigt för en lillebror att ha en storbrorsa som bryr sig och ser en. Min egen brorsa fanns aldrig där och finns inte där nu heller. Anledningen är kanske att det var sju år mellan oss men jag har nog alltid velat haft en storbrorsa som brytt sig om mig istället för att blåsa mig och sno åt sig så fort han får chansen. Skitsamma. Jag hoppas bara att Jonas och Niklas kan ha en bra kontakt livet igenom.

Med lite tur sÃ¥ skall vi kanske kunna ta oss till Egypten i pÃ¥sk. Liksom sista redan vi kan göra tillsammans hela familjen. Mycket skall stämma än innan vihelt säkert kan ge oss iväg men kanske…

Categories
Uncategorized

SvÃ¥rt att hinna med…

Har haft svårt att uppbåda energi till att skriva här på sistone. Tråkigt men tempot är egentligen på tok för högt för tillfället. Skall försöka skärpa mig soch skriva oftare.

Sammanfattning av vad som hänt sedan sist
Vikten har stått stilla på 113.5 Kilo. Dvs stort behov av fortsatt nedgång. Har lovat mig själv att verkligen komma igång igen. Får se om det fungerar under nästa vecka.

Såg två vargar på väg till Alfta en morgon. Häftigt! Har aldrig sett varg live förrut. Tycker att dom har sin givna plats i vår natur.

Konsultar fortfarande pÃ¥ CC Systems i Alfta. Sitter med ett spännande CANOpen projekt för närvarande. En efterlängtad chans att ta CANOpen frÃ¥n det teoretiska planet till det praktiska planet och verkligen sätta sig in in och förtsÃ¥ det hela. Men OJ vad mycket jobb det har varit. Har fÃ¥tt sätta mig in i Infienon 167’ans funktion (ja den är ett urtids monster i mÃ¥nga avseenden), Keil 167 kompilator, Tasking 166 (uttalas TASKIG), IXXAT CanOpen stack samt CoDeSys. Kan väl inte säga att jag är fullärd men en del har ramlat in och roligt är det att lära sig nya saker.

Ingen snö ännu även om det varit nära. De flesta träd utanför fönstret har löven kvar vilket är högts ovanligt den här tiden på året. Mörka kvällar och fuktigt är det vilket i sin tur innebär många brasor i öpnna spisarna. Härligt.

Läser en bok om Julius Ceasar. Roman i tre delar. Mycket intressant läsning från en tid som jag inte har så bra koll på. Nästa gång jag kommer till Rom kommer det att kännas annorlunda.
Köpte en Dreambox (http://www.dream-multimedia-tv.de/) förra veckan. Skulle egentligen haskruvat upp parabolen och kört igång systemet under helgen. Tog lite längre tid att få igång Hulken min pelletsbrännare (http://www.vscp.org/wiki/doku.php?id=the_hulk_ii_-_the_hulk_ii) för säsongen. Under sommarhalvåret används styrningen till att värma bara varmvatten med elektricitet och jag hade flyttat position på en temperatur sensor ingång när jag körde igång det i våras. Kom inte alls ihåg vad jag gjort nu när jag skulle starta igång det fullständiga systemet igen.

Saknar farsan. Minns inte ens vilket år han dog längre.

Nu skall jag jobba.

Categories
Livet

Mycket jobb (och lite blogg) fortfarande…

Fortfaranade går turen mellan Alfta och Los varje dag. Löder egna grejer på kvällaren och skriver VSCP kod. Sover sisådär 5 timmar per natt. Mininivån. Blir det mindre sömn än så fungerar det inte och naturligtvis går det inte i längden heller att köra så hårt. Några timmar extra sömn på Lördag och Söndag laddar upp batterierna igen.
Trivs dock väldigt bra med livet. Svårt att begära mer.

I Tisdags dog Gösta Hedman, en gammal farbror till mig. Han blev 86 Ã¥r gammal och det kom väl inte som en direkt överraskning när han gick bort men jag hade hoppats att jag skulle hinna träffa honom en gÃ¥ng. Var väl tio femton Ã¥r sedan sists och vi har mest haft kontakt i jultider och födelsedagar. Nu blev det inte sÃ¥ och jag hörde att jag skulle fÃ¥ ett av hans dragspel. Passande nu när man närmar sig femtio. 🙂 Han var annars musikern i släkten. Aktiv bland vissÃ¥ngarna i Stockholm under 60-70-80 talen. Ägde ocksÃ¥ en karusell pÃ¥ Skansen under ett antal Ã¥r och gjorde sÃ¥ oändligt mycket mer livsbejakande saker.
Som många artister så var Gösta Manodepressiv och kunde vara rätt jobbig att vistas kring i perioder. Det gjorde också att han bland släkten inte alltid var den mest välkomne gästen i många lägen. Något som jag antar sårat honom mer än en gång. Jag tror dock att han trotts det levde ett fullt liv med massor av bekanta och vänner.

Nu är det bara två barn kvar av de ursprungliga sex barnen. All utom min Farsa, som bara blev sjuttio, har blivit över 85 år. Inte illa eftersom dom växte upp utan far och blev moderslösa i unga år och att ingen av dom har haft ett direkt enkelt liv även om det naturligtvis har blivit bättre under senare år. Kalle och Anna är kvar. Båda snart 90. Gösta, Holger, Ernst och Lilly är saknade av oss som finns kvar men jag ser dom flyga fritt med dom andra örnarna någonstans i en värld som vi andra inte har tillträde till.

Vikten då?

Ja upp en fem kilo tyvärr… Men nu skall jag ta tag i det igen!

Knappa PÃ¥*

/Ake

Categories
Livet Swedish Uncategorized

Alfta och musiken

Det blir inte mycket postande här för tillfället. Anledningen är att jag åker mellan Los och Alfta varje dag och alltså är och jobbar på CC Systems i Alfta under dagtid. Trött efter resan hem men vill gärna försöka hinna med lite VSCP grejer och alltså blir det inte mycket tid kvar för bloggen.
CC Systems är ett väldigt trevligt företag med underbara människor som jag skrivit förrut och jag konsultar alltsÃ¥ där för tillfället. Skönt att komma ut lite bland människor igen efter att för det mesta suttit i samma lokal. Ja min fru jobbar ju här ocksÃ¥ förstÃ¥s sÃ¥ helt ensam har jag inte varit. Men kafferaster och liknande blir en annan grej när man är nÃ¥gra stycken. Man skall inte underskatta värdet av skvaller….

Man hinner tänka en hel del när man åker de totalt 18 milen i min gamla bil varje dag. Snart 50 och antagligen blir det inte mer av ivet än det här som är just nu. Sannolikheten att jag skulle kunna komma loss ekonomiskt med VSCP etc inser ju även jag är mikroskopisk. Kommer jag någonsin kunna resa till alla dom där platserna som jag vill se. Kommer jag någonsin ha en bil som jag vet kommer att starta när jag går ut och sätter mig i den. Får jag någonsin klar studion så att jag kan börja skriva musik igen.

ApropÃ¥ musik sÃ¥ berättade en gammal god vän för nÃ¥gra Ã¥r sedan efter att vi spelat pÃ¥ Woxstock med Atmosphere In Rock att dÃ¥ det begav sig hade man suttit och diskuterat min framtid pÃ¥ ungdomsgÃ¥rden vi tränade pÃ¥ och man hade kommit fram till att jag nog skulle bli studiomusiker i framtiden. Jag svarade dÃ¥ att det var synd att ingen sa nÃ¥got dÃ¥ pÃ¥ den tiden. DÃ¥ när man kämpande och jobbade för att “bli rockstjärna”. Visst fick man indirekt uppskattning ibland men oftast var det bara ett jäkla slit som ingen sÃ¥g. MÃ¥nga tror ju att man pÃ¥ scenen tillgodogör sig uppskattning men för mig har varje uppträdande varit ett svart hÃ¥l där det bara varit koncentration pÃ¥ musiken och det som skall ske i uppträdandet. Jag har faktiskt ingen minnesbild alls frÃ¥n ett uppträdande där jag kan se publik framför mig. Konstigt…

Jag skulle nog vilja hÃ¥lla pÃ¥ mer med musik. Har en hel del halvfärdiga lÃ¥tar som borde göras klara. Massor av andra i huvudet som vill ut. Men jag har sÃ¥ oerhört svÃ¥rt att engagera mig i tvÃ¥ saker samtidigt och just nu tar VSCP sÃ¥ mycket tid. Funderade att tag pÃ¥ att gÃ¥ med i kyrkokören men hatar att sitta fast i en massa mÃ¥sten som det lätt blir när övningarna blir till rutin. En studio är nog enda vägen som fungerar för mig… eller kanske starta ett band igen….

Knappa PÃ¥*

/Ake

Categories
Livet

Skolavslutning

Min yngste son fick sitt efterlängtade sommarlov idag. Tio veckor ledigt innan han börjar i åttonde klass i höst. Går inte att fatta. Han som nyss var en liten plutt.

Traditionsenligt så var det också i år skolavslutning i Kyrkan i Los. Gick lite trevande in på kyrkans område eftersom jag nästan väntade mig att bli bortmotad efter att ha gått ur Svenska Kyrkan i våras. Inget sådant hände dock.

Som traditionen bjuder så var det en massa goa ungar som sjöng. Tanter som höll tal som man inte hörde ett ord av. Äldre barn som inte riktigt vågade sjunga ut och istället bara liksom andades ut försök till toner. Kyrkklockor. Ännu en tant med tal man inte hörde något av. Några psalmer, idas sommarvisa. Slut. Hem och äta tårta efter en stunds väntan på kyrkogården med prat om väder, WM fotboll och annat ointressant.

Uppriktigt sagt sÃ¥ kommer jag inte att sakna dom här skolavslutningarna när Niklas har gÃ¥tt ut i nian. Inte julfesterna heller för den delen. Det finns inte nÃ¥gon gÃ¥ng pÃ¥ Ã¥ret jag känner mig mer som ett UFO. Total utanförskap! Vad har jag gemensamt med människorna där. Ingenting eller väldigt, väldigt lite i alla fall. Vi hälsar och pratar om väder. Dom flesta där känner naturligtvis varan redan sedan väldigt mÃ¥nga Ã¥r. Dom är ju födda och uppvuxna i Los och i dess omnejd. Vi som kommer utifrÃ¥n kommer aldrig att bli “riktiga” Los bor eller bli en sann del av gemenskapen. Inte vÃ¥ra barn heller tyvärr. Det är ju inte bara sÃ¥ att vi kommer utifrÃ¥n. Vi jobbar ju inte heller. Sitter bara hemma hela dagarna i det där vi kallar kontor. Vette tusan vad vi gör där egentligen?
Nu har det här säkerhet mer med mig att göra än med hur Losbor är. Otroligt trevliga och vänliga människor här i Los. Det måste erkännas. Min känsla av utanförskap kommer nog snarare inifrån och har nog alltid funnits där. Jag har liksom alltid varit själv. Ibland dock med en stor längtan efter att inte behöva känna så. Undrar var den känslan egentligen kommer ifrån?
Spännande saker händer här bredvid på berget. Det gamla Brattberga ålderdomshemmet håller på att rustas efter att ha stått tomt i många många år. Vad man skall ha det till vet jag inte men roligt är det att någon tar sig an det stora huset eller snarare husen. Massor av jobb med att få det i funktionsdugligt skick igen. Skall bli roligt att se vad det blir av det hela i slutänden.
Vikten dÃ¥!? Upp nästan ett kilo! Hmmm.. Jag som lovade mig själv att ta tag i detta förra veckan. Ja det fÃ¥r bli nu istället men första lite tÃ¥rta och lite gott vegetariskt pÃ¥ grillen… 😉