Month: June 2020

Morgon. Inte utan min tekopp. Jodå, det fungerar med kaffe också. Eller inget. Men helst te. Earl Grey. Tröttnar aldrig. Det skall sippas. Räcka en stund. Sista slurken hälls i halsen strax innan koppens innehåll är helt kallt. Sen kan man gå vidare. Starta dan. Den som alltså börjar perfekt.

En kusin begravs idag. Lämnar oss för tidigt såklart. Jag klarar inte av begravningarna längre. Prästerna som talar som utvalda och självutnämnda representanter för något slags högsta chefsskap. Tänder ett ljus här hemma och skickar en tanke istället. Hoppas att ingen tar illa upp för att jag tänker så. Men vet ju att många gärna ägnar sig åt just det ändå.

Men all denna död. Kamrater och släkt. Unga och gamla. Det är jobbigt.

Skickar iväg en release igår. Andi drar iväg två. Det står alltså inte stilla. Bra det.

Måste försöka få till en ny telefon. Den senaste – en en mycket uppskattad gåva från en VSCP medarbetare – går bara att starta om man har tur eller i alla fall ganska mycket tålamod. Men har en gammal Iphone 4 liggande också. Kanske kan man klara sig ett år med den.

Telefoner och bilar. Ointressant. Fast användbara. Men det där dreglandet över dem. Nope, inte för mig.

Ser bra. Däri finns lycka.

Men nu skall jag hitta på något. Varför inte liksom. Nu när jag får leva fast andra inte får det. Nog borde man alltså leva för något. Inte bara stå där stilla och trampa vatten i en förort. Bättre att gå på en tung väg och vara levandes än att gå på en lätt och inte vara det. Alltid. Man får inte glömma det. Antagligen finns det mer man inte borde glömma. Men i min ålder räcker inte minnet så långt. Nope. Inte många sanningar finns kvar heller. Allt som är hugget i sten är till för att ifrågasättas.

Så låt torsdagen starta med en rivstart såhär lite sent om sidor.

Nattens sänker sig här i Hälsingland. Som den ju gör den här tiden. Men mörkt. Icke. Nu är det de ljusa nätternas tid. Det är nu man skall ge sig ut mitt i natten efter skogsvägarna för att se djur och annat liv som finns där i skumljuset. Man kan inte göra annat än att älska den här tiden såklart. Efter midsommar är den slut. Då är som att släcka en lampa. Ljuset smyger sig sakta på inför sommaren men försvinner blixtsnabbt. Jag har aldrig fattat hur det där går till.

Själv tänker jag helt enkelt gå och lägga mig. Operationer och livet tröttar en ocool gubbe. Fast sugen. Alltid sugen. I min ålder liksom. Tack alla goda gudar för den sugenheten.

Godnatt.

Opererar högra ögat idag. Kommer till sjukhuset före tio. Sitter på tåget mot Ljusdal på väg hem igen halv ett. Gammellinsen är hård som en golfboll. Vad annat att vänta av en gubblins tänker jag. Men ultraljudverktyget på styrka tre fixar det där. Linsen är borta på ett litet kick i den där ljustortyrmaskinen. Ny lins pressas in i två milimeterssnittet. Efter det för mig – “VARDE LJUS” – och ljust blev det. Jag ser nämligen bara 0.1 korrigerat på det ögat. Men kan ändå se att det finns saker och att de rör sig, ja och så ljus och mörker. Nu jäklar blev det alltså ljust. Väldigt ljust. Någon liksom tände lampan.

Ljus alltså och fullaste skärpa på vänster öga. Succé! I alla fall så här långt. Man skall ju inte ropa hej innan man är över bäcken och allt det där. Men LYCKA! här och nu. Det är nu som räknas. Faktiskt.

Ögondropparna däremot är ingen lycka. Man skall droppa dem i ögonen i tre veckor, En gång varje dag. En flaska om tre milliliter kostar 280 spänn. Man behöver en till varje öga. Kan krossa vilken budget som helst. Man tänker att smuggling av knark, cigg, sprit knappast lönar sig i jämförelse med att smuggla ögondroppar. Straffskalan borde vara lägre den med. En man med grå trenchcoat som tillgodosåg behovet för halva priset borde väl stå där utanför entrén till apoteket. Kanske skulle man helt enkelt själv bli den mannen. Ja, eller lära sig blanda dropparna själv. Det finns säkert tips om hur man gör det på nätet. Fast, nåja, nu är dom inhandlade. Operationerna är utfärda. Förstögat såg bra ut sa doktor X. Nytt liv! Behöver förhoppningsvis aldrig mer sådana här dyrdroppar. Andra får ta sig ann den affärsidén. Alltså! Liksom!

Vinkar till Janne när vi åker förbi Järvsö. Tänker att han finns där. Men det gör han såklart inte. Hans värld är hela universum nu. Jag är säker på att han förundras över det han ser och hör. Saknad så att hjärtat nästan brister. En vän. Som blev det. För evigt.

I Ljusdal uppstår väntan innan buss mot Los avgår. Coop då såklart. Köper lite dygnsgammalt bröd till halva priset – duger till mig – köper sen den där vanliga cappuccinon och bullen för en tjuga. Valuta för stålarna. Sitter där sen och tittar på människorna och fantiserar om deras liv. Ett plus numera är ju att jag ser dem rätt bra också. Människorna är vackra. Nästan alla. Nope fel. ALLA.

Möter brandkåren med fulla blåljus när jag går tillbaks mot bussen. Åskväder. Blixtarna viner över Hälsingebergen på vägen hem. Skogsbränderna släcks på löpande band. Hemma skakar både hus och rutor när åskan dundrar på. Sommar hörnini. Det är stort och smått. Nätets alla grejer överlever. Man borde väl tacka någon slags gudom för sådant.

Somnar en stund på soffan innan jag skall fixa mat. Uppstigning fem gör att det inte blir så många timmars sömn. Det skall oroas för att inte vaknas också. Ja och ocool gubbe läggas sent eftersom han “skall ju bara” innan ljuset på låtsaskontoret släcks. Men allt sådant där löser sig. ALLTID.

Men nu då. Ja knappa på såklart. I alla fall så länge som man orkar.