Author: Åke Hedman

När jag skriver om “rikingarna”, de som det gått bra för så minns jag en till detalj som helt försvunnit ur mitt minne. När Microsoft släppte sin första version av sin Internet Explorer så vad ingick i installationspaketet då månne? Jo en ActiveX kontroll från eurosource i Los, Sweden. ESMTP hette den. Japp det var en ActiveX kontroll för att skicka email.

Om detta nu är en ära eller något man borde skämmas för har jag inte riktigt bestämt mig för.

Ja tamefan om inte manualen ligger kvar också. Ja den går till och med att ladda ner fortfarande. Och folk laddar fortfarande ner den och de andra. Tänka sig…  Undrar varför gör jag.

Sen strax efter så skrev Microsoft egna versioner av de mest säljande Active X pluggarna och dödade hela tilläggsmarknaden över en natt. Två misstag där. Dels dödandet av en branch, dels att de inte fattade vad de skapade närde skapade den branchen i och med VBX pluggarna.

Ja jag byggde Gold for Workgroups jag istället. Jag har aldrig varit den där typen som ger mig. Men det är såklart en helt annan historia. Eller gammal skit om man så vill.

Men slut på minnen. Nu skall jag koncentrera mig på att vara arbetslös och låtsasarbetande.

http://computersweden.idg.se/2.2683/1.671964/lonelistan-2016/sida/2/plats-1-10

En lista med IT folk i Sverige som tjänar mest. Jag måste titta igenom den fast jag egentligen inte egentligen  är ett dugg intresserad av dylika listningar. MEN med ett gäng IT elever under åren, en del riktiga stjärnor så borde väl någon i alla fall finnas med på de där listorna. I alla fall om min lärargärning har burit någon frukt.

Men nej. Inga elever. Inte en kotte. Man var en skitlärare alltså. Det blev tydligen bara fallfrukt…

Fast har man funnits i den här  branschen så finns det såklart ett gäng namn som man känner igen och har minnen till på den där listan.

Plats 198/200. Bo Lundevall, grundare av Dustin AB. Taxerad inkomst 2100:-  Jodå han har det bättre ställt än vad det låter. Men har dragit sig tillbaks. Vi träffades i Las Vegas, (kan det vara 1989?) Comdex. Jag körde D of Scandinavia (DOSiLOS) och han skulle precis starta en liknande grej. Han hade precis fått en investering på 12 mille från Schweiz och jag hade lyckats få loss 100 tusen från Föreningssparbanken i Färila med huset som säkerhet och borgen uppe på det. Datorer trodde man inte på på hos bondbanken. Inte tillväxt heller. Jag han kopierade såklart hela skiten. Samma katalog. Samma utgivningsfrekevens. Samma koncept. Ja resten är historia. Segraren skriver historien och köper den dyraste villan.

Plats 83/200 Bert-Inge Hogsved, grundare av Hogia AB. Taxerad inkomst 2328300:-
Mitt företag eurosource var ett av de första i världen att göra tilläggskomponenter till Visual Basic (VBX’er). ActiveX kontroller som de kom att kallas senare. Underfinansierade så att det smällde om det såklart, det här var under svåråren, men ändå. Om ingen trodde på datorer så kan ni kanske förstå hur hög förståelsen var för verktyg för programmerare i min närhet. Vi var ett gäng på kanske tio personer som var bjudna till Microsoft i Kista  varannan månad eller något sånt. Någon kul snubbe från huvudkontoret flög in och så presenterades någon ny teknik under en dag. Någon snubbe från Hogia var med en gång och sa att Bert-Inge brukade satsa i mjukvaruföretag. Vi träffades några veckor senare under en frukost i Stockholm när han var där på affärsresa. Jag hade åkt ner alla milen. Vi pratade en timme. Sen skulle han iväg. Jag åkte hem igen. Sen blev det inte mer med det. Jag tjatade lite försiktigt efteråt också men märkte ju redan på frukosten att det här det var han inte intresserad av. Med rätta kanske… eller också hade det kunnat blivit något av det där. Ingen kommer att få veta.

Plats 189/200. Jens Nylander, vd Automile: 562200:- Ja Jens ja. En långkörare. Han ville in i hemautomation. Vi har pratat åtskilliga timmar i telefon och på mail. Men mycket prat och lite verkstad har det varit. Sen han flyttade till USA så har vi ingen kontakt. Jag tror fortfarande att vi kunde ha gjort underverk. Han som frontfigur, jag som teknikgubbe i bakgrunden. Men han ville nog in och peta i tekniken också. Fel, fel, fel. Lycka till med Automile säger jag. Den ende på listan vars telefonnummer fortfarande finns kvar i mobilen.

Tre namn av 200. Ja så kan det se ut när man sitter avsides.

“Jojja has left the building” och det blir tomt. Såklart. Men som det skall vara. Han fick med sig lite kakor så att någon dag borde han väl i alla fall klara sig.

Onsdag. Mellandag. En del tillber Mammon på mellandagsreor. Man kan “tjäna en hundring”. Kanske till och med bli lycklig. Jag vet inte. Skiter i det där. Klickar bort spammen om det. Blundar för annonserna. Lipar åt affärsmännen som lika ofta är affärskvinnor. Nöjd med det. Jag. Dom? Vet ej.

Tittar på Selma igår.  I alla fall en bit av programmet. Sen somnar jag på grön IKEA soffa. Dunk. Vaknar och går och lägger mig sen. Mer blir det inte av den tisdagen. En förslösad tisdag i det Åke Hedmanska livet. Men de behövs de där dagarna också. Det finns en räcka att välja bland. Men färre än man kan tro. På sitt sätt hjälper också de där dagarna/kvällarna en ocool gubbe framåt. Man måste förstå det.

Selma är bra likt “semla”. Ett gott tecken. Men en urvattnad serie om jag får frågan om ett utlåtande. Jag vill se in i huvudpersonernas själ inte bara se deras vackra ansikten. Men ingen kräver ett utlåtande av mig och ger jag det så lyssnar ingen. Ni vet det handlar om vem som säger saker inte vad. Så en TV serie om Selma Lagerlöf på TV blir okommenterad av mig. Nästan.

Jodå, jag känner mig aningens trött idag också. Julen har liksom tagit en tugga av mig. Eller kanske är det snarare tvärt om så att jag tagit en för stor tugga av julen. Kroppen digesterar nu det som svalts ner i de där tuggorna. Det blir ingen kraft kvar till huvudet. Trött. Men man får ta till kaffe. Det brukar hjälpa åtminstone en bit på vägen. Hoppas att det sätter en på spåret igen.

All den där julmaten måste ju märkas i avloppsnätet förresten. Borde inte den siffran publiceras. “Nytt rekord i år igen”. Ungefär som julhandelns omsättnings. Intressantare siffra om du frågar mig. Analyserade man sen en del spårämnen i den där smeten skulle man dessutom kunna presentera en hel radda intressanta siffror. Japp jag vill veta. Kräver den där informationen. Hör ni det Svenska Dagbladet? DN? Rapport? Reningsverken?

Apropå bajs, så åt jag en lunch här före jul och läste en ingående artikel om tarmens bakterieflora och transplantationer av densamma. Den utmärkta gratistidningen Ceralia. Det tog en bra stund innan jag såg det eventuellt osmakfulla i att äta lunch och samtidigt läsa om bajs. Men man kan presentera forskningsresultat på ett sätt i den där tidningen som ingen annan kan. Jag läser den ofta från pärm till pärm och inte kan man säg att jag är sådär superintresserad av brödforskning och kringliggande områden. Bra journalistik helt enkelt. Applåder. Oväntat från Lantmännen (finns inga lantkvinnor?).

Lillkatten ligger vid mina fötter. På fotstolen. Den som samlar på pelletssmulor. Jag borde alltså sticka ett par strumpor. Bilden hade blivit komplett då. Så långt från gumman, katten, stickningen, fåtöljen och brasan är den nu inte den bilden. Katt med på kontoret är detsamma som ett tänt ljus. Ger mig ett speciellt lugn. Nackdelen med katt på fotstolen är att jag inte kan inte programmeringsposen. Dvs sjunka ner bakåt, långt ner i stolen, händerna på tangentbordet och med blicken i fjärran. Sen koda storverk sådär, glömsk i logiken. Men måste jag välja så väljer jag katten. Det är gott att ha henne här. Mycket gott. Vi är vänner.

Ligger vaken någon timme här i natt och funderar. Tankarna far omkring som ett helt bålgetingbo just för tillfället. Irriterar. Pockar och pekar. De behöver lugnas ner. Speciellt då där vid fem när man inte kan somna om. Men just där och då är jag sugen på att skriva mer. Ta tag i de där halvskrivna böckerna. Skriva “klart”. Göra det där jättejobbet som krävs. Japp, jag är ju arbetslös. De facto så. Tiden finns där. Men det som ter sig som en bra ide kvart i fem i en säng i ett mörkt rum med en halvsnarkande fru bredvid sig ter sig inte som en lika bra ide såhär på förmiddagen. Det blir nog aldrig en bok. Men kanske fler noveller. Jag gläds av att skriva dem liksom bloggen. Men om bloggen bara är tankar nedklickade i filer på en hårddisk så tar novellerna längre tid. Man måste ha en kväll, en dag, en helg. Ungefär som när man sitter i studion.

En yngre grannpojke brukade få rycka i mitt öra där vi satt i trapphuset för att stanna “historieberättarnaskinen”. Sen berättade jag en slumpvis påhittad historia för honom. När den var slut började vi om. Det gick några timmar sådär i trapphuset. Det har alltid varit lätt för mig att tappa av “flödet”. Det som är som en stormande flod med alla historier som finns och funnits och kommer att finnas, all musik som finns och funnits och kommer att finnas, alla uppfinningar som finns och funnits och kommer att finnas. Det är när ventiler läcker som det inte går att sova. När delar av det där flödet pyser ut okontrollerat. Ramlar man i den där strömmen är man för evigt förlorad. Den är lika farlig som underbar den där strömmen.

Men min dag börjar nu. På riktigt. Man kanske skall bajsa först dock. Mellandagsbajsa. Undrar hur det sett ut i statistiken?

Den börjar mojna där ute. Stormen. Det är inte så farligt längre, eller det blev inte så farligt över huvud taget. Visst drog det i ett tag kring åtta men inte så att vi föll ner på våra bara knän i bön för varken hus eller liv. Japp, jag tror att vi har klarat av en till storm med livet i behåll.

Jodå. Livet. Igång. K är nere på biblioteket. Hon har sitt. Jag sitter här hemma. Har mitt. Nu några skälvande dagar kvar på ett sötsurt 2016. Kanske blir 2017 det där året då det vänder. Jo jag tänker sådär varje år. Nu vänder det. Ändå har vi det så bra som man bara kan ha det. Japp. Utan att det vänder. För det mesta.

J, storsonen, hemma, men åker mot Uppsala mot kvällen. Att ha barn hemma är ett under, hur gamla de än blir. Kommer att saknas. Men vi brukar helghälsa på fredagar. Men hans flickvän väntar (otåligt) där i Uppsala. Där är hemma på riktigt. Men det här gamla huset på en kulle i Los är såklart också hemma. Fast inte på riktigt längre. Bara på låtsas. Kring jul och någon gånger till per år.

Själv då. Ja inte är det full fart. Skriver ett brev. Ett av de svåraste jag skrivit i hela mitt liv. Men ibland måste man skriva svåra brev. För att de behövs. Men annars låtsasjobb kanske. Snart. Sen skall son skjutsas iväg för vidare transport med tåg.

Mätt är jag i alla fall fortfarande. Men inmundigar föda ändå. Äter Janssons frestelse till lunch. Restätarvecka. Men skippar i alla fall julmusten. På något konstigt vis står det en back kvar där i skafferiet. Yngste sonen får väl ta sig an den där på allvar under dan. Så kan vi ju inte ha det.

Har en nästan fysiskt behov av musik. När jag är där uppe blir det inte mycket musik. Det är det andra ljud. Här nere är den på nästan 100% av tiden. Så efter ett antal dagar som de här som passerat  uppstår ett sug. Det stora musiksuget. Så snart. Upp med volymen och kör. Man kan dessutom passa på och koda några rader medans man lyssnar.

Så det tänker jag göra nu. oooschhhhJopp… Det sista var norrländska,