Author: Åke Hedman

Mat + vila. Sen låtsas vi lite igen.

Gråväder. Kan inte säga att det gör mig något. Bra låtsasjobbarväder. -7 ute. Ungefär. Japp -6.75 men ni vet hur det är,  alla fall om ni läst texter här tidigare, det är svårt att nå mer än ungefär. Det spelar ingen roll hur många siffror man skriver ut. Ungefär blir det. Jag fyller pellets för att uppehålla skillnaden mellan inne och ute. Sisådär trettio grader idag alltså. Lagom. Ohalka.

Man kan läsa en bok av Patti Smith  för att verka coolare än vad man är. Man kan också läsa samma bok för att man är intresserad av Patti eller en människa. Man kan bli förvånad över hur många som läser en bok av Patti av den första anledningen. Ja, eller som ser på ett vetenskapsprogram av den anledningen. Fast just anledningen till att man gör saker spelar såklart ingen roll. Sätter man sig på en hög häst och tycker att den ena anledningen är bättre än den andra (ofta synnerligen oklart varför) så har man ju fallit rakt ner i den största gropen. Den grävd av en själv. Det är bra att folk gör saker. Kanske när folk inte gör saker också, men det senare har jag personligen svårare för.

Fast nu för tiden så är det väl mest elände som lockar. Går det dåligt för någon man känner så lockar det mer än om det går bra. Jodå, det märks väldigt tydligt på en blogg som den här också. Man behöver bara sätta en rubrik som tyder på att  något håller på att gå åt helvete, eller redan har gjort det, så får man dubbelt så många läsningar.

Det är något med den mänskliga naturen det där.

Ljuset brinner bredvid mig här på skrivbordet. Nej jag konsultar inte. Men nog har jag gjort det i mina dar. Långa timmar. Ofta för att köpa tid för att kunna göra det jag vill göra men såklart ännu oftare för att se till att det finns mat på bordet. Men jag är och har aldrig varit en konsultmänniska. Visst intresserar problemen mig också. Sätter du mig framför ett problem så vill jag lösa det. Jag är ingenjör. Men som konsult skall man helst inte vilja förbättra. Inte lösa för bra heller. Det handlar om att få fler konsulttimmar. Inte om att göra ett bra jobb. Lagom räcker. Jag har aldrig och kommer aldrig någonsin att vara “lagom”. Är mer som “Luddde” och “Brandmannen  i Bollnäs” än som Steve Jobs och Bill Gates. Japp och stolt över det. Precis som Ludde och Brandmannen var/är stolta. Det man känner inuti behöver inte vara detsamma som samhället känner.

Kaffedoften sprider sig här på låtsaskontoret. Alltså det är något speciellt med den. Kan man tröttna på dofter? Kan man hindra minnena de väcker inuti ens huvud?

Försov mig gjorde jag idag. Läste nog för länge igår. Japp, trotts att jag flexade ut en timme tidigare. Men boken är bra. Värd att sova över för.

Det skall byggas vindkraftspark här. En stor. Argumenten är detsamma som när man byggde kraftverksdammarna längre norrut. Det är Jesus som kommer till bygden. “Nu kommer den att blomstra”. De som bodde vi kraftverksdammarna skriver böcker om de samhällen som uppstod under den där glansåren. Två, fem, sju år. Kåkstäder. Ny skola. Men allt är borta när bygget är klart. Dammbyggesrallarna drog vidare till nästa damm. Fotografierna i de där böckerna visar rivna husgrunder och igenväxta marker. Ingen enda lokal människa är en krona rikare. Den stora dammen och forsens tystnad är monumentet över kortsiktighetens krumsprång.

Nog blåser det mer i trakten av Roslagen än det gör här allt och nog finns väl själva kunderna där som behöver strömmen. Men inte byggs det några vindkraftverk där heller. Icke. Man kan fundera på varför? Ja om man nu är lagd åt det hållet.

Laxen försvann i Voxnan. Dammar och flottningsrensningar jagade bort den. Förbannat svårt att återställa. Vem vill/skall betala för det?

Men någonstans skall ju vindsnurrorna stå. “Så varför inte ute i skogen?” Säger man. Investeringspengarna kommer utifrån. Vinsterna försvinner ut. Varför finns det inte ett enda exempel där en lokal investerare byggt en vindkraftspark. En i bygden. Eller en grupp av människor i bygden. En by gemensamt. Så att pengarna stannat. Kapitalbrist. Glesbygdspolitik kokar hela tiden ner till bristen på kapital. De pengarna skulle nämligen aldrig funnits, fast projektet är detsamma och riskerna är detsamma. Japp, det gäller alla andra projekt också. Folk är inte dummare här än kring Stureplan. Det handlar nämligen inte om vilka skor man har på sig om man är det eller inte! Ja och jag har träffat fler dumbommar i figursydda skor än i graningestövlar. Ja om man nu skall ge någon tilltro till empiriska studier.

Men folket här strör såklart palmblad över vägarna nu. Äntligen kommer han Jesus. Som de väntat. Jag spottar. En snorloska. Rakt på vägen framför den upphöjdes åsna. Det är ingen skillnad mot 70/80 talets sömmerskeföretag det där. Gratis dumstrutar till dem som bugar och bockar.

Fast jag håller mig ifrån allt dylikt. Hela byapolitiken. Det uppstår alltid ett gäng rätt otrevliga maktgalna småpåvar i lokal politik. Ju närmare man har dem dessto mer patetiska blir de. Jag har själv suttit som ordförande i det lokala byarådet. Det ultimata beviset för det patetiska. Men jag lärde mig den gången. Låter dem hållas de som vill finnas i det där idag. Småungarna. Maktgalningarna.

Solen har brutit igenom molnen där ute. Nyttan med att skriva lite text. Det kan vara magiskt ibland. Som idag alltså. Oklart om det finns en koppling. Men jag skall ta mig för med lite annat. För att hålla igång, ja och för att förändra världen. Jo för det siktar jag fortfarande på. Det har jag nämligen alltid gjort. Ja och Ludde lyckades ju, så varför inte jag?

 

Om man lägger sig nu vid elva istället för vid tolv så innebär det att jag går från jobbet en timme tidigare än vanligt. Flexar. Nu är det då så att jag låtsasjobbar och alltså låtsas-går-jag-också-hem-en-timme-tidigare. Låtsasflexar.  Inget att ta på för stort allvar med andra ord. Jag skulle kunnat låtsasgått från jobbet för två timmar sedan och det hade inte spelat någon roll det heller. Eller om man tänker på det hela lite mer så kunde jag helt enkelt låtit bli att gå till låtsasjobbet över huvud taget. Stannat i soffan och ojat mig över hur jobbigt det är med allt. Fast nu gick jag alltså till låtsasjobbet trotts allt. Inte ens motvilligt. Låtsasjobbade en fulldag. Ja det gjorde jag. Ja det måste man väl ändå säga. Ja utom den här timmen jag tänker smita ifrån nu då. Och varför tänker jag smita då? Så frågar den nyfikne. Jo jo jo. Det är ingen hemlighet. Jag läser nämligen en mycket trevlig bok för tillfället. Lägger man sig en timme tidigare så hinner man läsa några kapitel till. Gör man inte det så kan det hända att man läser de där extra kapitlen ändå men DÅ, då blir man trött dan efter. För trött. Så nu går jag hem till mig. Läser. Ja, läser. Tills jag somnar dem gamle ocoole gubbens sömn.

Vardag. Fast söndag. Samma sak för mig. Mina vardagar börjar på söndagar. Fast det skall sotas också. Så det görs. Utförs. Sen sätter jag mig. Kodar mig hela vägen in i helvetet. Min vecka har börjat.

Fast så mycket helvete är det inte i mitt liv just för tillfället. Egentligen har det nog aldrig varit det, inte ens under svåråren. Nåja… Men jag längtar efter vanlig vardag. Dagar när livet liksom bara tuffar på. Det har varit alldeles för mycket väntan på livsavgörande beslut, ja och är. Sen all död. Snälla, kan all död upphöra en stund. Så att man hinner återhämta sig. Vem ber man om det? Han/hon/det/gud eller ber man till alla sina förfäder? Hur skall jag kunna veta? Hallå….

Man kan lika gärna önska sig världsfred. Medans man håller på. Liksom.

Fast hamnar man i vardagslunken så önskar man sig spänning såklart. Det är som när man är jävligt trött på allt sött. Nog kan man ge sig fan på att man blir sugen på  något salt eller surt istället. Det skall stoppas in. Hållas igång.

Det var en gång en man som levde i bergen. Han gick ner på en dans till byn. Men ingen flicka ville dansa med honom. Han var för tjock. Så han gick hem. Vägde sig. Jo han var tjock. Vägde 160 kilo. Så han bestämde sig för att banta. Gjorde det. Gick ner fyrtio kilo. Kände sig snygg. Kände sig vacker. Gick ner på byn på dans igen. Kände sig oemotståndlig. Bjöd upp en flicka som tackade nej till dansen för att han var för tjock.

De där perspektiven.

Man kan inte lita på sig själv.

Endast.

Det andra ser, ser man kanske inte själv.

De som anser sig smarta kan ta sig en funderare på det där. I alla fall de som anser sig vara smartare än andra.

Men vem förstår en liknelse utan en ingående förklaring idag. Att dra paralleller mellan olika saker är svårt för människorna. Numera.

En sådan som Jesus skulle fått det jobbigt. Fått leta klatschiga rubriker. Liknelser. Noop. Fick fara hem till farsan & morsan. Kanske bäst det. Så mycket elände världen sett i hens namn. Fast det kan kanske inte hen lastas för såklart.

Sätter i ett nytt ljus i ljusstaken. Ett konsultljus. Fast IKEA ljus är inga bra konsultljus. De brinner för länge. Ljus från Rusta eller Ö&B är bättre. De ljusen hinner man knappt tända innan de är slut. Precis som man vill ha det som konsult. Ja om man nu tar betalt efter nedbrunna ljus, inte timmar. Ett ljus femhundra spänn, två ljus tusen osv. Ja det går såklart att köpa konsulttid för en hel låda ljus också. Tjugofyra stycken. Mycket trevligare än ett stoppur. I alla fall om man kan komma överens om vilka ljus man skall använda.

Annars har jag funderat hårt på att starta en börs. Fast istället för företag så var det temperaturen på ett antal orter man fick satsa på. Skall temperaturen gå upp imorgon eller skall den gå ner. Handelsbanken skulle gett säljrekommendationer före den senaste kallvädret. Var så säkra. Ja och köprekommendationer när det slog om. Den spännande frågan var såklart om analytikerna SMHI hade rätt. Att förväntningarna skulle infrias. Skulle temperaturen verkligen gå upp till -2 grader. Eller skulle det bli rally. Plussgrader. Töväder. Modd. Fatta vad spännande. Någon tillsynsmyndighet fick såklart ha koll på kalibreringen av termometrarna så att det inte fuskades. Väderprognoserna och ekonominyheterna kunde slås samman. Det skulle sparas pengar.

En hit. Såklart!

Nåja.

Själv är jag inte så inne i det där. Jag har sett för många sluta leva för att de är rädda att mista sina pengar. Vad i helvete skall man med dem till då?

Tycker jag.

Det räcker inte med lufthål. Då lever man inte. Inte fullt ut. Det krävs bortkastade bojor.

Men var och en gör såklart det man vill. I alla fall så länge det man gör inte skadar andra.

Låt nu veckan börja. Jag skall låtsas hela den här veckan att jag är en framgångsrik person som högaktas av alla i hela världen. Speciellt av kära släkten. Varför inte liksom? Man kan lura sig själv en massa konstiga saker. Om inte, varför inte det?