Gråväder. Kan inte säga att det gör mig något. Bra låtsasjobbarväder. -7 ute. Ungefär. Japp -6.75 men ni vet hur det är, alla fall om ni läst texter här tidigare, det är svårt att nå mer än ungefär. Det spelar ingen roll hur många siffror man skriver ut. Ungefär blir det. Jag fyller pellets för att uppehålla skillnaden mellan inne och ute. Sisådär trettio grader idag alltså. Lagom. Ohalka.
Man kan läsa en bok av Patti Smith för att verka coolare än vad man är. Man kan också läsa samma bok för att man är intresserad av Patti eller en människa. Man kan bli förvånad över hur många som läser en bok av Patti av den första anledningen. Ja, eller som ser på ett vetenskapsprogram av den anledningen. Fast just anledningen till att man gör saker spelar såklart ingen roll. Sätter man sig på en hög häst och tycker att den ena anledningen är bättre än den andra (ofta synnerligen oklart varför) så har man ju fallit rakt ner i den största gropen. Den grävd av en själv. Det är bra att folk gör saker. Kanske när folk inte gör saker också, men det senare har jag personligen svårare för.
Fast nu för tiden så är det väl mest elände som lockar. Går det dåligt för någon man känner så lockar det mer än om det går bra. Jodå, det märks väldigt tydligt på en blogg som den här också. Man behöver bara sätta en rubrik som tyder på att något håller på att gå åt helvete, eller redan har gjort det, så får man dubbelt så många läsningar.
Det är något med den mänskliga naturen det där.
Ljuset brinner bredvid mig här på skrivbordet. Nej jag konsultar inte. Men nog har jag gjort det i mina dar. Långa timmar. Ofta för att köpa tid för att kunna göra det jag vill göra men såklart ännu oftare för att se till att det finns mat på bordet. Men jag är och har aldrig varit en konsultmänniska. Visst intresserar problemen mig också. Sätter du mig framför ett problem så vill jag lösa det. Jag är ingenjör. Men som konsult skall man helst inte vilja förbättra. Inte lösa för bra heller. Det handlar om att få fler konsulttimmar. Inte om att göra ett bra jobb. Lagom räcker. Jag har aldrig och kommer aldrig någonsin att vara “lagom”. Är mer som “Luddde” och “Brandmannen i Bollnäs” än som Steve Jobs och Bill Gates. Japp och stolt över det. Precis som Ludde och Brandmannen var/är stolta. Det man känner inuti behöver inte vara detsamma som samhället känner.
Kaffedoften sprider sig här på låtsaskontoret. Alltså det är något speciellt med den. Kan man tröttna på dofter? Kan man hindra minnena de väcker inuti ens huvud?
Försov mig gjorde jag idag. Läste nog för länge igår. Japp, trotts att jag flexade ut en timme tidigare. Men boken är bra. Värd att sova över för.
Det skall byggas vindkraftspark här. En stor. Argumenten är detsamma som när man byggde kraftverksdammarna längre norrut. Det är Jesus som kommer till bygden. “Nu kommer den att blomstra”. De som bodde vi kraftverksdammarna skriver böcker om de samhällen som uppstod under den där glansåren. Två, fem, sju år. Kåkstäder. Ny skola. Men allt är borta när bygget är klart. Dammbyggesrallarna drog vidare till nästa damm. Fotografierna i de där böckerna visar rivna husgrunder och igenväxta marker. Ingen enda lokal människa är en krona rikare. Den stora dammen och forsens tystnad är monumentet över kortsiktighetens krumsprång.
Nog blåser det mer i trakten av Roslagen än det gör här allt och nog finns väl själva kunderna där som behöver strömmen. Men inte byggs det några vindkraftverk där heller. Icke. Man kan fundera på varför? Ja om man nu är lagd åt det hållet.
Laxen försvann i Voxnan. Dammar och flottningsrensningar jagade bort den. Förbannat svårt att återställa. Vem vill/skall betala för det?
Men någonstans skall ju vindsnurrorna stå. “Så varför inte ute i skogen?” Säger man. Investeringspengarna kommer utifrån. Vinsterna försvinner ut. Varför finns det inte ett enda exempel där en lokal investerare byggt en vindkraftspark. En i bygden. Eller en grupp av människor i bygden. En by gemensamt. Så att pengarna stannat. Kapitalbrist. Glesbygdspolitik kokar hela tiden ner till bristen på kapital. De pengarna skulle nämligen aldrig funnits, fast projektet är detsamma och riskerna är detsamma. Japp, det gäller alla andra projekt också. Folk är inte dummare här än kring Stureplan. Det handlar nämligen inte om vilka skor man har på sig om man är det eller inte! Ja och jag har träffat fler dumbommar i figursydda skor än i graningestövlar. Ja om man nu skall ge någon tilltro till empiriska studier.
Men folket här strör såklart palmblad över vägarna nu. Äntligen kommer han Jesus. Som de väntat. Jag spottar. En snorloska. Rakt på vägen framför den upphöjdes åsna. Det är ingen skillnad mot 70/80 talets sömmerskeföretag det där. Gratis dumstrutar till dem som bugar och bockar.
Fast jag håller mig ifrån allt dylikt. Hela byapolitiken. Det uppstår alltid ett gäng rätt otrevliga maktgalna småpåvar i lokal politik. Ju närmare man har dem dessto mer patetiska blir de. Jag har själv suttit som ordförande i det lokala byarådet. Det ultimata beviset för det patetiska. Men jag lärde mig den gången. Låter dem hållas de som vill finnas i det där idag. Småungarna. Maktgalningarna.
Solen har brutit igenom molnen där ute. Nyttan med att skriva lite text. Det kan vara magiskt ibland. Som idag alltså. Oklart om det finns en koppling. Men jag skall ta mig för med lite annat. För att hålla igång, ja och för att förändra världen. Jo för det siktar jag fortfarande på. Det har jag nämligen alltid gjort. Ja och Ludde lyckades ju, så varför inte jag?