Har man en son som är matematiker så ställer man inte en fråga som “Ett plus ett är två! Varför det?”. Det framgår med alla tydlig önskvärdhet av kommentaren till mitt inlägg igår.
Det fanns en tid när ungarna liksom bara trodde på vad man sa, nu har man liksom svårt att hänga med i alla formler och svåra ord.