“Högtryck över hela Sverige” ropar tidningen ut. “Så skyddar du dig i värmen” fortsätter den. Så jag tassar ut i strumplästen, måste ju uppleva denna värme som låter som den som låg över oss under den episka fotbolls-vm sommaren när vi grävde guld i USA men håller på att förfrysa fötterna så fort jag kommer ut. Högtryck kanske men inte finns det någon värme att skydda sig emot här på o-coola gubbars kulle. En präktig vind som hämtat det mesta av sitt innehåll från isberg någonstans upp i norra ishavet blåser där uppifrån och kyler ner oss här på berget. Möjligen är det så att det är bara just vi som är drabbade och inte förtjänar att få skydda oss från den där hemska värmen som tidningen pratar om men jag misstänker att det kan vara det vanliga Stockholmsfenomenet. Allt som händer där berör automatiskt också resten av Sverige. Men som sagt det kan också vara lokalt. Att min misstro mot det religiösa just idag straffar sig.
Men kallt är det, det är i alla fall ett faktum. Till och med han som växte upp nere hos Pavarotti, koltrasten, är tyst idag. Sitter väl och huttrar också han i något varmare krypin kan man tänka. Kan inte annat. Det enda som sprider värme idag är att jag får en pratstund med dragspelaren där vid postlådan. Det känns liksom som om allt är som vanligt här på kullen igen på något vis. Det vanliga kan man också glädjas åt.