Den gamla damen har inte så många körsbär i år. Men så är det väl nu med alla gamla damer, att de i full utsträckning bestämmer själva och ibland vissa perioder, just med ålderns rätt, är lite vrångare än oss andra. Men det här trädet har gett oss mängder av bär genom åren och också som ena handen burit upp hängmattan där vi legat och drömt under lövverket i sommardagar. Hon är förlåten om hon ett år som detta bara orkar med en handfull bär. Finns det bara två solvarma bär till mig när de blivit riktigt ungflicksläppsröda och minst lika söta, som jag kan låta min längtande muns alla smaksensorer fyllas upp av innan jag, machoolikt mig, spottar ut körsbärskärnan i en vid båge ut över gräsmattan och ett par andra till fru och fåglar så har också detta års sommar blivit fulländad. Så det så.