Läste om Iron Maidens spelning på stadion igår. Jag såg dom inte igår men har sett dom tidigare två gånger tidigare varav en gång på stadion. Det var en helt magisk spelning. Den Svenska publiken älskar verkligen det här bandet. Under en del av den konserten så är Bruce Dickenson tvungen att sätta sig ner, uppenbart tagen, och bara skakar på huvudet när vi i publiken hyllar honom och bandet. STORT kändes det ögonblicket.
PÃ¥ den konserten tänkte jag ställa mig lite längre fram. Jonas stod naturligtvis längst fram men han är ju van och ung. Där jag stod var lite trÃ¥ngt men en mysig kamratlig stämmning innan bandet började spela men sÃ¥ drog man igÃ¥ng pÃ¥ scenen och helt plötsligt blev alla människor runt omkring till en enhetlig klump som började hoppa upp och ner med mig nÃ¥gonstans i mitten. Hmmmm… InsÃ¥g snabbt att den position jag stod pÃ¥ innebär en fara för livet hos en snart femtioÃ¥rig överviktig hÃ¥rdrockare sÃ¥ jag trängde mig efter mycket besvär bakÃ¥t mot ett säkrare ställe. Där avnjöt jag i lugn och ro en av de bästa konserterna jag nÃ¥gonsin sett. GÃ¥shud.
Jag är säker på att gårdagens konsert också var en höjdare.