Det här är vad jag kallar Rock’n roll.
Det värsta jag som rockare lyckats med är att utrymma en matsal. Ja en person blev det kvar men han var så full att han nog trodde att han gick framåt när han verkligen gick bakåt. Alla andra rusade ut när vi började spela.
Det näst värsta skulle väl då vara att höras från ena sidan av Voxnadaelns dalgång, slalombacken, till den andra sidan, Roteberg.
Men inga höghus har vi ännu lyckats få i gungning.